Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lenin (Vladimir Iljitj Uljanov)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LENIN
xander III Vs 1887 — den äldre ryska
narod-nikrörelsens (se d.o.) sista manifestation —
avrättades 1887 hans äldre bror Aleksandr. S.å.
inskrevs L. i jur. fakulteten vid univ. i Kazan,
en av de politiskt mest livaktiga ryska lands
ortsstäderna, i vars studentvärld bl.a.
marxismen börjat introduceras. L. kom från början
in i den revolutionära studentrörelsen och blev
redan efter några mån. för deltagande i
stu-dentoroligheter förvisad till en by i Kazan-guv.,
där han ställdes under övervakning, en
vistelse på rysk landsbygd, som var värdefull för
honom genom de tillfällen, den gav honom att,
samtidigt som han med iver bedrev teoretiska
politiska studier, sätta sig in i den ryska
bondeklassens förhållanden, vilka just mot slutet av
1880-talet snabbt börjat mogna till kris.
Sedan L. efter ett år fått återvända till Kazan och
därpå överflyttat till Samara, blev han en av
de unga intelligenser, som — med klart
avståndstagande från den äldre, just nu
bankrut-terade ryska narodnikrörelsens teorier om
Rysslands privilegium att, genom utveckling av
den ryska bykommunismen, kunna, med
förbigående av det kapitalistiska stadiet, komma
direkt över till socialismen — anslöto sig till
den av bl.a. Plechanov (se denne) fastslagna
satsen, att socialismen i Ryssland liksom i
andra länder kunde genomföras endast
genom en i samband med kapitalismens
utveckling skapad arbetarklass. Samtidigt med att
L. privat fortsatte de avbrutna univ.-studierna
och efter en 1891 i Petersburg avlagd jur.
examen var verksam i Samara som advokat, blev
han den ledande själen i en marxistisk
sammanslutning i denna stad; han började nu
även framträda som marxistisk förf., först
under pseud. T u 1 i n. Större omfattning tog L:s
politiska verksamhet, då han, nu
yrkesrevolu-tionär av traditionell rysk typ, 1893
överflyttade till Petersburg; han blev snart den främste
ledaren för den marxistiska rörelsen där och
organisatör av det där bildade ”förbundet för
arbetarklassens frigörelse”, det tongivande av
de marxistiska förbund med samma namn,
som vid denna tid bildades i en del ryska centra
och ur vilkas sammanslutning senare (1898)
det ryska socialdemokratiska partiet skulle
framgå. Förbundet, huvudsaki. sammansatt av
medelklasselement, ansträngde sig ivrigt att nå
arbetarklassen och sökte spec. vid de
ekonomiska strejkerna politiskt påverka den, bl.a.
genom av L. förf, flygblad; för sin delaktighet
i detta arbete blev L. 1895 häktad och 1896
dömd till 3 års förvisning till Sibirien (guv.
Jenisej). Från fängelset och förvisningen, där
han ingick äktenskap med en kamrat från
Pe-tersburgskretsen, lärarinnan Nadezjda Krup-
skaja (se denna), sökte L., samtidigt som han
ivrigt sysslade med förf.-skap och bl.a. skrev
ett av sina viktigaste arbeten, ”Kapitalismens
utveckling i Ryssland”, fortfarande öva
inflytande på den marxistiska rörelsens utveckling
i Ryssland och hörde bl.a. till dem, som
ivrigast påyrkade den nyssnämnda
partibildningen; han kunde dock, trots protester, icke
förhindra, att partiet efter sin start kom under
ledning av en del unga krafter, som lade
tyngdpunkten på arbetarnas ekonomiska krav med
undanskjutande av de politiska (de s.k.
eko-nomisterna). Återkommen från förvisningen
1899 och i början av 1900 överflyttad till
utlandet, grundade L. där jämte ryska marxister
av äldre och yngre årgång tidn. ”Iskra”
(”Gnistan”). Delvis under skarpa konflikter
med övriga medl. av redaktionen formulerade
han här (och i samtidigt utg. broschyrer) de
principer, som blevo normgivande för den
falang av partiet, han sedan kom att leda Ä
ena sidan fixerade han med skärpa
arbetarklassens uppgifter i den förestående revolutionära
kampen, därvid riktande sig dels mot den nu
i det s.k. socialist-revolutionära partiet
nyor-ganiserade narodnikrörelsen, som fortfarande
knöt sina förhoppningar om socialismens
genomförande i Ryssland till bondeklassen, dels
mot motståndarna inom det egna partiet, som
tänkte sig arbetarklassens roll annorlunda än
han själv. Även om det — därutinnan voro
alla ense — till en början ej kunde bli tal om
en socialistisk revolution, som skulle skapa det
socialistiska samhället, utan om målet i
stället närmast var en omvälvning, som icke gick
utöver en borgerligt demokratisk revolutions
ramar och som först längre fram skulle
följas av den proletariatets diktatur, som skulle
verkställa omdaningen av den kapitalistiska
samhällsordningen i socialistisk riktning, så
gällde det dock enl. L. för arbetarklassen att
vid denna revolutionens första etapp taga
ledningen. Sin hegemoni skulle den därvid
utöva först och främst gentemot den borgerliga
liberalismen. Under det att L:s motståndare
inom partiet ville överlåta åt det liberala
bor-gerskapet att genomföra den demokratiska
revolutionen och lämna åt arbetarklassen att
blott skjuta på, hävdade L., att det måste bli
arbetarklassen, som gjorde revolutionen, även
om den därvid kunde begagna sig av
borgarklassen och tvinga den framåt; och medan L:s
motståndare hävdade, att socialdemokratien
under det kapitalistiska övergångsstadium, som
Ryssland efter revolutionen måste passera,
innan det blev tid att realisera socialismen,
borde låta den liberala bourgeoisien hålla
tyglarna i sin hand och blott från oppositionsställ-
— 1215 —
— 1216 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
