Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lens (stad) - Lénström, Carl - Lensvik - Lente, ätt - Lentibulariaceæ - Lenticell - Lentini - Lentinus - Lentner - Lento - Lentulus, släkt - Lentulus, 1. Publius Cornelius Lentulus Sura - Lentulus, 2. Publius Cornelius Lentulus Spinther - Lentulusbrevet - Lenvik - Lenz, Jakob Michael Reinhold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LENZ
33,513 inv. (1931). L. är helt och hållet
bergverks och industristad med kolgruvor, socker-,
textil- och metallindustri. M.P.
L. låg 1917—18 inom tyska 6:e arméns front
och var särsk. juni—aug. 1917 och sept.—okt.
1918, en livligt omstridd punkt. 14/io 1918
utrymdes L. av tyskarna. T.H-m.
Lénström, Carl Julius, publicist och
kritiker (1811—93), mag. i Uppsala 1833, docent
i litteraturhistoria 1836, kyrkoherde i Väster
lövsta och Enåker 1845. L. spelade någon tid
en viss roll ss. utg. av tidn. ”Eos” (1839—40),
som blev ett organ för de unga Uppsalaförf.
Han sökte även kontakt med C. J. L. Almquist,
som brukade honom som sitt språkrör. Under
samma litterära verksamhetsperiod författade
L. ”Konsttheoriernas historia” (1839), ”Sv.
poesiens historia” (2 bd, 1839-—40) och ”Sveriges
litteratur- och konsthistoria i utkast” (1841)
m.fl. dylika kompilationsarbeten. Han fortsatte
livet ut med vittert och även teologiskt
förf.-skap, men hans trägna arbete uppbars ej av
intelligens, och på gr. av sin för stora
beskäftighet lyckades han icke bevara sitt litterära
anseende. A.W-n.
Lensvik, hd i Sör-Tröndelag fylke, v. om
Trondheimsfjordens yttre del; 170,86 kvkm.;
1,070 inv. (1930). Ax.S.
Lente, dansk ätt, härstammande från
Osnabrück. Theodor L. (1605—68) kom 1637 i
tjänst hos prins Fredrik (III) och var en av
dennes mera betrodda män. Av hans söner,
som 1682 adlades, var den äldre, Johan
Hugo von L. (1640—1716), diplomat. Mera
betydande var Christian von L. (1649—1725).
Länge sändebud i England, där han bl.a. förde
förhandlingarna om prins Jörgens giftermål
med prinsessan Anna, därpå i Holland, var
L. 1699—1710 överkrigssekreterare och medl.
av konseljen. Ehuru föga hemma i militära
saker, skattades L. för sin erfarenhet och
ämbets-mannarutin högt av Fredrik IV och var 1721—
25 på nytt konseljmedl. P.S.
Lentibularia’ceæ, se Läppsporreväx
t e r.
Lenticell, bot., se B a r k p o r.
Lenti’ni, stad på Sicilien, 25 km. s.s.v. om
Catania; 23,942 inv. (1921). Livsmedels- och
lerindustri. N.v. om L. ligger den fågelrika
Lentinisjön (Lago di L.), Siciliens största
sjö, ung. vid havsytans nivå, 10,3 kvkm., 1,6 m.
djup. M.P.
Lentfnus, hattsvampsläkte av fam.
Agarica’-ccæ, innefattande 50, nästan uteslutande på
murket trä växande arter, de flesta i
tropikerna, och utmärkta genom seg, excentrisk hatt,
vitt sporpulver och i eggen tandade lameller.
L. lepi’deus, sy 11 s vam p, syllmussling,
med vit el. ockrafärgad, fjällig, till slut hård
fruktkropp, uppträder på trävirke i broar, å
järnvägssyllar m.m. och bildar i mörker
monst-rösa, hjorthornslika fruktkroppar utan hatt.
O.Gz.
Lentner, en tätt till kroppen slutande
överklädnad av tjockt läder, tillhörande krigarens
dräkt under mitten av 1300-talet och som på
1360-talet började förstärkas med pånitade
järnplattor; en föregångare till rustningens (jfr
d.o.) bröst- och ryggharnesk. G.W.F.
Lento [lä’ntå] (ital., långsam), mus.,
betecknar ett långsamt tempo.
Le’ntulus, fornromersk släkt tillhörande den
patriciska ätten Cornelius (se d.o.).
1) Publius Cornelius L. Sura,
prætor 75 f.Kr., konsul 71, utstöttes 70 ur sena
ten men blev åter prætor 63. Utan att äga
begåvning ville L. spela politisk roll och blev en
av ledarna i Catilinas (se d.o.)
sammansvärjning s.å. Efter avslöjandet avrättades L. 63.
2) Publius Cornelius L. S p i
n-t h e r, prætor 60 f.Kr., konsul 57, genomdrev
som sådan Ciceros återkallande från
landsflykten. L. tillhörde Pompejus’ anhängare, slöt sig
vid inbördeskrigets utbrott 49 till denne och
dödades efter nederlaget vid Farsalos. E.L-m.
Le’ntulusbrevet, en förmodl. tidigast från
1200-talet härstammande skrift, som ger sig ut
för att vara ett till romerska senaten från en
föregiven företrädare till Pilatus, kallad
Lentu-lus, ställt brev, där Jesus beskrives ss. ståtlig
och vördnadsbjudande med mörkt, lockigt, på
axlarna nedfallande hår,, liksom skägget delat
i mitten, över huvud återgivande en
traditionell typ av Kristusbilder, som blev av
betydelse för renässansens Kristusframställningar (se
Jesus Kristus, konsthist.). — Litt.: E. v.
Dobschütz, ”Christusbilder” (1899). S.N.
Lenvik, hd i Troms fylke, n. Norge, på Senja
och fastlandet ö. därom; 716,oe kvkm.; 6,547 inv.
(1930). Ar.S.
Lenz [länts], Jakob Michael
Reinhold, tysk förf. (1751—92). F. i Livland,
studerade L. i Dorpat
och Königsberg.
Genom sitt
obalanserade lynne hade han
svårt att få fäste
någonstans. Efter
planlösa irrfärder,
varunder han i Strassburg
knöt vänskap med
Goethe, dog han
sinnessjuk i Moskva. L:s
litterära insats tillhör
helt Sturm und Drang
(se d.o.). Genom Her-
— 1237 —
— 1238 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
