Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leonov, Leonid - Leontes - Leontiev, Konstantin - Leontinoi (Lentini) - Leontios - Leontodon - Leontopodium - Leonurus - Leopard, panter - Leopardi, Alessandro - Leopardi, Giacomo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEONTES
antagit bolsjevismen. De skildra med förkärlek
revolutionens inverkan på ryskt liv. L:s mest
betydande romaner äro ”Grävsvin” (1924) och
”Tjuven” (1927), båda övers, till tyska. M.Fqt.
Leo’ntes, en av greker och romare använd
benämning på en flod i Syrien, vars arabiska
namn är Nahr al-Litani. Den genomflyter
sänkan mellan Libanon och Antilibanon och
mynnar i Medelhavet 8 km. n om Tyros (nuv. Sur),
sedan den genombrutit klyftan al-Kasimija.
G.O-r.
Leo’ntiev, Konstantin Nikolajevitj, rysk
skriftställare och sociolog (1831—91). Efter att
ha utövat olika yrken (läkare, konsul,
tryckericensor) slutade L. sina dagar som munk. Efter
polska upproret 1863 verkade han för en ideell
konservatism; i upprätthållandet av en stark,
absolutistiskt och hierarkiskt byggd monarki
såg han ett skydd mot en nivellerande
utveckling. Hans politiska teori har kallats ”en
lidelsefull kult av piskan”. L:s samlade verk
ut-kommo på ryska 1912—14. M.H-v.
LeontLnoi (nu Len t i’ni), stad på Sicilien,
i Symaithos’ fruktbara dalgång (nu Piana di
Catania), grundad av chalkidier, ingick förbund
med Aten 433, låg ofta i strid med Syrakusa,
som 423 intog L. Under Hiketas (346—efter
339) nådde L. en viss makt och lyckades t.o.m.
för en tid bemäktiga sig så gott som hela
staden Syrakusa, under vilken det dock åter kom
efter Hiketas’ fall. L. tillhörde sedan Pyrrhos,
Hieron och slutl. (efter 2:a puniska kriget)
romarna, varunder det åter synes ha uppnått ett
visst välstånd. W.N.
Leo’ntios, bysantinsk kejsare (d. 698),
störtade 695 Justinianus II (se denne), som han lät
stympa. Därmed inleddes en 20-årig anarki,
varunder hären upprepade gånger av- och
tillsatte kejsare. Under L. förlorades Afrika till
araberna. L. störtades av Apsimaros (Tiberius
III, se denne) och stympades. Lm.
Leo’ntodon, bot., se
Höstfibblasläk-tet.
Leontopo’dium, bot., se Edelweiss.
Leonu’rus, växtsläkte, se H j ä r t s t i 11 a.
Leopa’rd, panter, Felis pardus, den
vackraste representanten för kattsläktet, har rundat
huvud och den för kattdjuren karakteristiska
långsträckta, smidiga kroppsformen.
Kropps-längden uppgår hos hannen till 1,2—1,5 m.,
boghöjden till 45—60 cm. och svanslängden till
60—90 cm. Honan är avsevärt mindre. Den
korta, täta, praktfulla pälsen, som lämnar ett
högt skattat pälsverk, är vanl. gulaktig,
stundom ljusgrå med talrika, delvis i rader ställda
svarta fläckar, som på kroppssidorna ofta
sammansmälta till mer el. mindre fullst. ringar, i
vilkas mitt den gula bottenfärgen framträder.
L. är utbredd över hela Afrika, Asien från
Kaukasus, s. Sibirien och. Amurområdet i n. samt
Ceylon, Java och Sumatra och har inom detta
vida utbredningsområde utbildat ett flertal, till
färg och storlek starkt varierande geografiska
raser. Den särsk. i Abessinien, Bortre Indien på
Sumatra och Java stundom förekommande
svarta 1. är endast en melanistisk form, som
uppträder i kullar med normalt färgade ungar.
Indisk leopard.
— Ehuru 1. även finnes på stäpperna, trives den
bäst i skogsområden och bergig terräng, vars
hålor lämna lämpliga tillflyktsorter. L. är lika
kraftig och vig som djärv och förslagen, och
detta i förening med dess stora blodtörst gör
den till ett av de farligaste rovdjuren. Den
klättrar gärna i träd, kan göra långa språng och
skyr ej vatten. Den jagar huvudsaki. nattetid
apor, antiloper och hjortdjur men även fåglar
och då den uppehåller sig i närheten av
människoboningar, även tamboskap och hundar. I
vissa trakter, ss. Kongo och Indien, synes den
ofta anfalla människor. L. hålles ofta i
fångenskap men blir, ehuru den väl uthärdar denna,
aldrig tam. H.B-n.
Her. L. är en i heraldiken ofta
förekommande djurfigur, som till skillnad från lejonet
fram-ställes gående och med huvudet en face.
Mellanting mellan 1. och lejon förekomma även,
se Lejon. Även l.-huvudet är vanligt som
vapenbild. G.W.F.
Leopa’rdi, Alessandro, italiensk
konstnär (död o. 1522), var en av sin tids förnämsta
bronskonstnärer, men även verksam som
arkitekt. Han utförde det präktiga postamentet till
Verrocchios Colleonistaty i Venedig samt de
tre kandelaberliknande flagghållarna å
Markus-platsen. Vid Vendraminmonumentet i San
Giovanni e Paolo skall L. också ha varit verksam.
E.W
Leopa’rdi, G i a c o m o, greve, italiensk
diktare (1798—1837), levde i uppväxtåren (i An
— 1251 —
— 1252 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
