Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leopardi, Giacomo - Leopold I (furste av Anhalt-Dessau) - Karl Leopold Fredrik (storhertig av Baden) - Leopold (hertig av Bayern)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEOPOLD
cona) ett absolut
instängt liv i
uteslutande umgänge med
antikens kulturvärld —
som redan 1814
resulterade i en
tolkning av Porfyrios
och ett häfte lärda
”Commentarii de vita
et scriptis rhetorum
quorumdam” — och
förde från 1822 en
irrande tillvaro (Rom,
Milano, Bologna,
Florens, Pisa) i oavlåtlig kamp mot sjuklighet,
fattigdom och brist på förståelse, vartill även
på sistone kom en förälskelse av ganska
upprivande art (se dikten ”Aspasia”), till dess han
1833 omsider fick en fristad hos sin vän
Antonio Ranieri i Neapel, där han efter 3 år
befriades från ett liv, vars alla förmenta värden
han urholkat och kastat på skräphögen. — L:s
litterära alstring innehålles väsentligen i två
diktsamlingar, ”Canzoni’’ (1824) och ”Versi”
(1826), som i fråga om tankedjup och stil
tillhöra det förnämsta i italiensk poesi, och i
”Operette morali” (1827), en serie mest i
dialogform avfattade filosofisk-satiriska uppsatser,
frånsett den postumt utg. stora dikten ”La
gi-nestra”, höjdpunkten i L:s lyrik, samt de i
Ranieris kvarlåtenskap befintliga papper, som
offentliggjorts under titlarna ”Pensieri di varia
filosofia et di bella letteratura” (7 bd, 1898—
1900; urval 1912) och ”11 testamento letterario
di G. L.” (1921). — L:s pessimism torde ha
haft sin yttersta grund å ena sidan i hans eget
olycksöde och den extrema självupptagenhet,
som därav blev följden, å andra i kontrasten
mellan Dantes Italien och den Heliga alliansens
— i detta moment ligger L:s samband med
romantiken, som i Italien mer än eljest i
Europa var strängt nationellt inriktad —, men
hans blick, som skärpts av ensamheten,
om-grep snart existensproblemet i hela dess vidd
och fann ingenstans annat än dov klagan och
stirrande avgrunder. L. fasthöll likväl i det
iängsta sin tro på de mänskliga idealen, och
hans levnad är i stort sett en denna idealtros
20-åriga dödskamp. Vad L. sålunda smärtsamt
genomlevde och planlöst gav luft åt, blev satt
i system av hans mer hårdhänte samtida
Scho-penhauer. — En monumentaluppl. av L:s
samtliga skrifter är under utgivning (sedan 1927);
på sv. ”Valda skrifter av L.” (av V. Ekelund,
1913). — Litt.: Biogr. av G. A. Cesare (1902)
och K. Vossler (1923); F. Wulff, ”Ur G. L:s liv
och diktning” (1913); V. Ekelund i ”Antikt
ideal” (2 uppl. 1932). Lff.
Leopold, furstar.
A n h a 1 t-D e s s a u. L. I, furste, preussisk
militär, ”den gamle Dessauern” (1676—1747),
efterträdde 1693 sin
far och främjade
som regent
framförallt åkerbruket i sitt
land. Mest bekant är
L. som krigare i
preussisk tjänst.
Redan 1693 blev han
överste, från 1695
deltog han i
pfalzis-ka kriget, under den
följ, korta fredstiden
inlade han stora
förtjänster om truppens
övning och utrustning. I spanska
tronföljds-kriget utmärkte sig L. bl.a. vid Höchstädl och
Turin. 1712 fältmarskalk, förde L. 1715
befälet över de preussiska trupper, som kämpade
mot Karl XII. Med Fredrik Vilhelm I stod L.
på synnerligen intim fot och blev den eg.
skaparen av det under dennes tid utbildade gamla
preussiska militärsystemet med dess både
förtjänster och fel. Under Fredrik II trädde L i
bakgrunden; först under andra schlesiska
kriget fick han mera betydande uppdrag och
vann 1745 vid Kesselsdorf sin sista seger. L.
var en dugande ehuru råbarkad soldat,
framstående som organisatör och truppdanare men
knappast någon eg. fältherre. — Biogr. av C.
Bökelmann (1895) och L. Windig (3 Aufl.
1903). P.S.
Baden. Karl L. Fredrik, storhertig
(1790—1852), äldste son till storhertig Karl
Fredrik och Luise
Geyer von
Geyers-berg, 1817 erkänd
som prins av Baden,
efterträdde 1830 sin
halvbror, storhertig
Ludvig, och måste
trots tidiga liberala
reformer och
fler-faldiga medgivanden
lämna sitt land från
maj till aug. 1849.
Efter sin återkomst
återinförde han den
gamla författningen. Han var sedan 1819 g.m.
Sofia Vilhelmina av Sverige, dotter till Gustav
IV Adolf. [B.]
Bayern. L., hertig (1846—1930), yngre son
till prinsen-regenten Luitpold, officer vid inf.
1861, överste och reg.-chef vid art. 1873,
generalmajor 1875, general av kav. 1887,
generalöverste 1896, generalfältmarskalk 1905, avsked
— 1253 —
— 1254 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
