Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leopold (hertig av Bayern) - 1. Leopold I (konung av Belgien) - 2. Leopold II (konung av Belgien) - 3. Leopold (prins av Belgien) - Leopold (furste av Hohenzollern-Sigmaringen) - 1. Leopold I (storhertig av Toscana) - 2. Leopold II (storhertig av Toscana)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEOPOLD
1913. L. deltog i 1866
och 1870—71 års
krig, var 1887—92
chef för l:a bajerska
armékåren och från
1892 chef för 4:e
arméinspektionen. Ef-ler världskrigets
utbrott inkallades L. i
april 1915 ss. chef
för 9:e armén på
östfronten och blev i
aug. s.å. chef för
armégruppen ”Prinz
Leopold von Bayern”. I aug. 1916 efterträdde
han Hindenburg ss. överbefälhavare på
östfronten. — Litt.: Biogr. av E. Wolbe (1920).
E.Bz.
Belgien. 1) L. (fra. Léopold) I, konung
(1790—1865), son till hertig Frans av
Sachsen-Koburg-Saarfeld, inträdde som ung i den ryska
armén, som han — efter en tids bortovaro —
tillhörde under
kriget 1813—15. 1816
blev han g.m.
Charlotte, enda dotter till
Georg IV av England
och presumtiv
arvinge till dess tron.
Sedan hon dött redan
1817, kvarblev L. i
England, avsade sig
1830 erbjuden
grekisk kungavärdighet
men mottog 1831 den
erbjudna belgiska
kronan. Ss. belgisk konung anslöt han sig i
sin inre politik till parlamentarismens
grundsatser. I Europas storpolitik var han — icke
minst genom sina förbindelser med drottning
Viktoria av England — en viktig faktor. Hans
koburgska släktpolitik gav vackra resultat. I
sitt andra äktenskap med Ludvig Filips av
Frankrike dotter Louise av Orléans hade han
sönerna Leopold (II) och Filip av Flandern
samt dottern Charlotta, g.m. Maximilian av
Mexiko. — Litt.: Biogr. av N. Forssell (1928). B.
2) L. II, den föregåendes son, konung (1835
—1909), erhöll 1846 titeln ”hertig av Brabant”
och blev vid faderns död 1865 konung. L.
fullföljde i sin inrikes politik de parlamentariska
traditionerna från faderns regering. Han var
upphovsman till Kongostaten samt dess förste
och ende suverän; ekonomiskt intresserad av
detta områdes exploatering, varpå han
förtjänade oerhörda rikedomar, klandrades han starkt
för sin styrelse därav. 1908 skänkte han
området till Belgien. I L:s giftermål med Maria
Leopold II av Belgien.
Henrietta av Österrike föddes sonen Leopold
(1859—69) och döttrarna Louise (1854—1924),
Stephanie (f. 1864) och Clementine (f. 1872),
de två förstn. bekanta för sina olyckliga
äktenskap med resp, prins Filip av Sachsen-Koburg
och kronprins Rudolf av Österrike, den sistn.
efter faderns död g.m. prins Viktor Napoleon
Bonaparte. Slitningar mellan L. och hans dött
rar läto på sin tid mycket tala om sig. B.
3) L., prins, sedan 1910 hertig av Brabant
(f. 1901), äldste son till Albert I av Belgien och
sedan 1909 belgisk tronföljare, 4/ii och 10/n
1926 förmäld med prinsessan Astrid av Sverige
(se denna), med vilken han har sonen
Bau-douin (f. 1930) och dottern Joséphine
Charlotte (f. 1927). Th.
Hohenzoller n-S igmaringen.
1) L., furste av H.-S. (1835—1905), bror till
konung Karl av Rumänien, gav 1870 genom sin
kandidatur till spanska kungatronen, från
vilken han till följd av Frankrikes protest avstod,
den yttre anledningen till fransk-tyska kriget.
[B.]
T o s c a n a. 1) L. (ital. Leopoldo) I,
storhertig (1747—92), se nedan Tysk-romerska
riket 2).
2) L. il, den föregåendes sonson, storhertig
(1797—1870), andre son till storhertig Ferdi-
— 1255 —
— 1256 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
