ABIEL Slottet Tarascon-sur-Ariège. stora vattenkraftsanläggningar. Metallindustri finnes i Tarascon, Foix och Pamiers, ullgarns-spinnerier i Lavelanet; A. har också kemisk industri. I Ariègedalen och genom tunnel under Puymorenspasset går järnvägen Toulouse-Barcelona. Huvudstad Foix, 6,461 inv. (1926). G. N. A'riel, gammalt namn på Jerusalem av obe kant härkomst, under den senare judendomen änglanamn, i medeltidens demonologi namn på en vattenande. I Shakespeares »Stormen» och Goethes »Faust» är A. en luftande; hos andra förf, oskuldens skyddsande. — A. är även namn på en av Nationaltemplarordens studiekommitté sedan 1922 utg. tidskr.; redaktör J. Elgeskog. G. Cg!. A'rier (sanskr. ärya, ädel), urspr. den benämning, som de i Indien och Iran inträngande indoeuropéerna tilläde sig själva i motsats till de ursprungliga inbyggarna; användes numera mest som gemensam beteckning för de indoeuropeiskt språk talande folken i Indien och Iran, men förekommer även ofta som beteckning för de indoeuropeiska folken i allm. Till a. i den inskränktare bemärkelsen torde man också få räkna åtminstone en del av de från o. 2000 f. Kr. i Främre Asien uppträdande folken av indoeuropeiskt tungomål. Jfr till denna senare fråga M. P:n Nilsson, »Ariernas första framträdande i Främre Asien» (i »Ymer» 1911); E. Meyer, »Die Volkstämme Kleinasiens, das erste Auftreten der Indogermanen in der Geschichte und die Probleme ihrer Ausbreitung» (i »Sitzungsberichte der preuss. Akad. der Wiss.», Phil.-hist. Classe 1925). C. F. A'ries (lat.), Väduren, en av de »Ptolemai-ska» stjärnbilderna på n. himlen. Den innehåller ett 20-tal stjärnor starkare än 6:e storleken, av vilka två (a och P) äro av 2:a storleken. Se stjärnkartan vid Andromed a. C. V. L. C. Arieti'tes, ett i nedre lias förekommande »släkte» ammoniter (se d. o.) med flackt, skiv-formigt, på tvären ribbat skal, som har en glatt, vanl. av två fåror begränsad köl på yttersidan. A. karakteriserar den nedersta delen av lias (efter Quenstedts beteckning). Se Lias. K. A. G. Arie'tta (ital. diminutiv av aria), en mindre aria. Arild i uttrycket »från arilds tid» är ett redan i yngre fsv. förekommande lån från danskan; jfr Voluspa, är vas alda, till isl. år, tidigt, och som subst. början (i sv. arla), och isl. gld, tidsålder, alltså: i tidernas början. Sedan grundbetydelsen fördunklats, tillfogades ordet »tid», men genitivändelsen -s beror åtminstone väsentligen på en gammal dansk växelform arældi, gen. arældis. — Uttrycket uppträder numera blott i ålderdomlig stil och betyder »av gammalt». Det har f. ö. påverkat, men ligger ej, ss. stundom antagits, till grund för uttrycket »Kung Orres tid». E. Hqt. Arild, Arildsläge, municipalsamhälle, Brunnby s:n, Malmöhus län; 355 inv. (1928). A., som har ett härligt läge vid Skelder-viken ö. om Kullaberg, är en livligt besökt badort. Förr var fisket huvudnäring. Livräddningsstation med raketapparat inrättades 1855. Taxeringsvärde å fast egendom 1,254,200 kr. (1927). A. har eget kapell, som förmenas vara byggt redan på 1100-talet. M. P. Arild. Ari'IIus (lat.), benämning på frömantel (se d. o.). Arima, ort på v. kusten av Kyushu, Japan; var under riddartiden ett länsrike under ätten Arima, som spelade en viktig roll vid kristendomens införande i Japan på 1500-talet. Se Japan, historia. B. K. Arimate'a, ort i Palestina, omtalad i N. T. Matt. 27: 57 m. fl., i G. T. under namnet Rama, Ramataim, förmodligen det nutida Bet-Rima n. v. om Tibne, n. n. v. om Jerusalem. G. Bsm. — 251 — — 252 —