ARMBÅGSLED härorganisationer icke kunnat förse skarorna med uniformer. Den göres av tyg, har vanl. en iögonfallande färg och bäres väl synlig. Under Gustav III:s statskupp 1772 buro konungens anhängare vit armbindel, vilken ss. minne härav bars till uniform in på 1800-talet. Vit a. med rött kors bäres ss. igenkänningstecken av sjukvårdspersonal inom de länder, vilka anslutit sig till Röda korsets Genèvekonvention. Inom den svenska landstormen bäres a. för angivande av olika befälsbefattningar. Även inom utländska arméer användes a. för att beteckna särskild grad el. befattning. E. O. B. Armborst med gåsfotspännare. Armborst (medeltidslat. arcubalWsta av arcus, båge, och baULsta, kastmaskin), medeltida skjut- Armborstliknande handgranatkastare under världskriget. vapen, eg. pilbåge med skaft (stock); i Europa känt sedan 900-talet, i Sverige allmänt från 1400- fram till 1600-talet, bland allmogen in på 1700-talet; liknande kastmaskiner slungade under världskriget handgranater. A. bestod av båge (trä, valbarder, stål), sträng (snodda, vaxade trådar el. senor), stock (trä) med pilränna samt lås med »nöt» för strängens fasthållande. A. spändes för hand, medelst hävstänger (t. ex. »gåsfot»), block el. vindor (t. ex. »tysk vinda»). Med a. avskötos pilar, senare även kulor av lera, marmor el. bly (kularmborst). R. Sbg. Armbåge (eg. ombildning av fsv. aln-boghi, av måttbeteckningen aln), armbågsregion, övergångspartiet mellan över- och underarm. Dess stomme utgöres av armbågsleden (se d. o.), vars sidopartier direkt kunna kännas under huden. På baksidan av leden ligger överarmens trehövdade muskel, som fäster sig på armbågsbenets övre kraftiga utskott (ole'cra-non), även detta lätt att känna, över ledens framsida gå tre mäktiga muskelgrupper. I mitten ligga de muskler (1), som fästa sig på un-derarmsbenens övre partier och böja armbågsleden. En av dessa är den tvåhövdade muskeln, som man känner förtjockas vid överarmens mitt, då underarmen böjes uppåt. På insidan av leden äro de muskler (2) belägna, som komma från överarmsbenets inre nedre utskott (cpico’ndylus media’lis), och på utsidan de från överarmsbenets nedre yttre del utgående musklerna (3). Mellan den mellersta och inre muskelgruppen (1 och 2) går stora armpulsådern och medelnerven (se Arm), mellan den mellersta och yttre (1 och 3) går strålbensner-ven, bakom den inre kondylen (epico'ndylus media'lis) på överarmen ligger armbågsnerven. Se i övrigt Armveck. A.-U. Armbågsled, leden mellan över- och underarm. Denna är sammansatt av tre leder: mellan överarmsben och strålben (1), mellan slrål-ben och armbågsben (2), mellan armbågsben och överarmsben (3), samtliga belägna inomen gemensam ledkapsel. Denna är på sidorna förstärkt med band, men på fram- och baksidan svagare. Här skyddas den dock av passerande muskulatur. Leden (1) är en kulled, leden (2) en vridled, leden (3) en skruvled (se d. o.). De viktigaste rörelserna äro dels böjning och sträckning (utföras i (1) och (3)), dels vridning av strålbenet, med vilket handen följer, kring armbågsbenet (pro- och supination, utföres i (1) och (3)). Den sammansatta karaktären och den därmed sammanhängande mångsidiga rörligheten i armbågsleden hos människor och apor har förvärvats jämförelsevis sent under den fylogenetiska utvecklingen. Urspr. var Uppslagsbok. II. 11 — 321 — — 322 —