ARSENIK JÄRN ar, vanl. arseniksyrlighet. 0,i gr. el. därutöver ge symtom, som äro mer el. mindre häftiga alltefter den intagna kvantitetens storlek och individens konstitution. Förgiftningsbilden varierar, beroende på om skadorna från centrala nervsystemet el. från tarmkanalen äro mest framträdande. De nervösa symtomen äro ångest, kallsvett, medvetslöshet, andningssvårighet och förlamning av blodkärlssystemet. Symtomen från tarmkanalen äro häftiga smärtor, uppkastningar, diarré. I sammanhang härmed kunna även ställas vissa cirkulationsrubbningar, beroende på att tarmens och tarmkäxets små-kärl utvidgas och upptaga en del av kroppens blodförråd. De starkt utspända kärlen ulsvetta blodvätska till tarmarnas inre och giva härigenom upphov till de rikliga och ofta blodfär-gade uttömningarna. A. behandlas genom tömning av magsäcken (skyndsam magpumpning) samt med järnoxidhydrat (anti dotum arse'-nici). Varma bad och upplivande medel anses även verksamma. Den kemiska a:s natur har framför allt utretts av den svenska arsenikkommissionen, som publicerade sina rön 1919. Av denna utredning framgår, att kronisk a. visserligen förr vid upprepade tillfällen förekommit såsom yrkesförgiftning, under det att de av allmänheten så mycket fruktade bostadsförgift-ningarna från tapeter, mattor o. d. numera äro mycket sällsynta. Av de talrika av kommissionen närmare undersökta, misstänkta fallen visade sig mycket få kunna uppfattas ss. rena kroniska arsenikförgiftningar, och icke ett enda fall av förgiftning genom oljefärg kunde med säkerhet påvisas. De symtom, som tidigare tolkats ss. a., kunde i regel hänföras till andra sjukdomsorsaker. Ss. en bidragande orsak till dessa feldiagnoser påvisades, att förekomsten av arsenik i urinen ej behöver vara liktydigt med förhandenvaron av förgiftning. Fullt friska personers urin kan innehålla påvisbara mängder arsenik, och detta ämnes närvaro där är beroende av den intagna födan. Härvid visade det sig, att det framför allt är förtärandet av saltvattensfisk, som gör urinen arsenikhaltig, och på dylik kost kunde man i vissa fall påvisa över 1 mg. arsenik pr dygn. Om vänjning vid arsenik, se Arsenikoxider. E. M. P.W. Arseni'kjärn, arsenikalkis, löllingit, mineral. Av järnets föreningar med arsenik har den viktigaste sammansättningen FeAs2, (analog med FeS2, pyrit och markasit). Den kristalliserar rombiskt (isomorft med markasit) i silvervita nålformiga kristaller, men förekommer oftast i täta el. nålformiga aggregat. Är funnen vid Reichenstein i Schlesien och Lölling i Kärnten. K. A. G. Arsenfkkis, arsenopyrit, misspickel, mineral, är en förening av järn med arsenik och svavel och har den kemiska formeln FeAsS, kristalliserar i rombiska prismor av silvervit el. ljusgrå färg, anlöpande i mässinggult och grått, el. i täta el. kristalliniska aggregat Förekommer ofta som gångmineral samman med svavelmineral och innehåller ofta guld och silver. A. är huvudkällan för erhållande av arsenik och dess föreningar, är ett vanligt mineral och förekommer flerstädes i de svenska gruvorna, främst i det nyupptäckta Skellefteå-fältet (se d. o.), där den är av ekonomisk betydelse. K. A. G. Arsenikklorider, föreningar mellan arsenik och klor. Arseniktrikloriden, AsCh, erhålles vid behandling av arsenik med klor el. genom destillation av arseniksyrlighet med koksalt och svavelsyra ss. en i luften rykande vätska. I lösning erhålles den vid behandling av arseniksyrlighet med saltsyra. Dess stora löslighet i oljor, bensol, koltetraklorid o. s. v. användes för att avlägsna arsenik ur andra vätskor och gaser. Lösningen användes till grå-betsning av mässing. A. är utgångsmaterial för framställning av stridsgaser och har även själv använts som sådan. — Arsenikpentaklori-den, AsCls, är endast beständig under —28° Lj. ArsenFkkung, metallisk arsenik (arsenik-regulus). Erhålles genom arsenikföreningars reduktion. ArsenFklegeringar, arsenikmetaller, se Arsenider. Arsenfkmjöl el. gift mjöl, arseniksyrlighet, erhålles vid röstning av arsenikhaltiga kiser ss. ett vitt pulver. E. M. P. W. Arseni knickel, mineral. Nickel förekommer ss. mineral i förbindelse med arsenik dels i formen NiAs, nickelin, dels i formen NiAs2, kloantit (se d. o.), vilka båda ha betydelse ss. nickelmalmer, i sht den förstnämnda. K. A. G. Arseni'knickelglans, gersdorffit, nickel-glans, mineral, bestående av nickel, arsenik och svavel med den kemiska sammansättningen NiAsS, förekommer i silvervita, reguljära kristaller el. täta massor, finns oftast i drusrum el. gångar. K. A. G. ArsenFkoxider, kemiska föreningar mellan arsenik och syre: trioxiden, AS2O3, och pentoxi-den AS2O5. Arseniktrioxiden (arseniksyrlighet, arseniksyrlighetsanhydrid, giftmjöl, »arsenik») finns ss. mineral i reguljära kristaller som arsenit (arsenikblomma, se d. o.) i Andreas-berg, Joachimsthal, Schwartzenberg och Mar-kirch; även i monöklina kristaller som claude-tit. Vid framställning av arseniktrioxid rostar man arsenikmalmer el. arsenikhaltiga malmer — 407 — — 408 —