ATT1KA OCH BEOTIA Attiskt landskap med källor och urgamla olivträd. gamla gruvorna innehöll betydande mängder bly, som kunde utvinnas genom moderna metoder. Malmförekomsterna voro ej heller uttömda; även på järnmalm finnes här god tillgång. Dessutom erhålles zink, mangan och svavelkis. A. har många goda hamnar, särsk. på s. kusten. Jämte några öar, av vilka de största äro Salamis och Makronisos, bildar A. med Beotien ett nomos (se nedan). M. P. Historia. Den antika traditionen betecknade attikerna ss. landskapets urinvånare och nämnde ss. dess förste konung Kekrops, efter vilken följde Erechtheus, Pandion, Aigeus och Theseus, vilken senare tillskrives grundandet av den attiska enhetsstaten. Historiskt sannolikast är, att A. först beboddes av det folk, som uppbar den mykenska kulturen, några årh. före 1000-talet f. Kr. träffades av den grekiska invandringen och besattes av joniska stammar samt att det slutligen förenades till en enhetsstat under Atens hegemoni. A. synes f. ö. icke ha spelat någon mera framträdande roll i Greklands äldre historia. A:s historia efter Kleisthenes’ för-fattningsrefonn sammanfaller till stor del med Atens. Det härjades under andra perserkriget och framför allt under peloponnesiska kriget. Efter lamiska kriget kom A. under Makedonien Attila. Göta artilleriregis uniform. — 720 — (322), var därefter tidtals självständigt, tills det 146 f. Kr. kom under romerska riket, som det därefter tillhörde, ända tills det 395 vid dess delning tillföll det östromerska riket. Med den slaviska invasionen (o. 600 e. Kr.) upphörde landskapets antika historia. C. F. Ä ttika och Beo'tia, nomos (län) i ö. Grekland, 6,246 kvkm., 793,796 inv. (1920). A. omfattar landskapen Ättika och Beotien (se d. o.). Huvudstad är Aten. M. P. Attila. kort, med snör-makerier besatt livplagg till ungersk nationaldräkt. Nyttjas även ss. uniforms-plagg, bl. av svenska artilleriet. E. O. B. Attila, hunnernas konung (d. 453), blev 434 jämte sin broder Bleda (d. 444 el. 446) härskare över de n. om Balkanhalvön bosatta hunnerna. De båda bröderna utsträckte sitt yälde över grannfolken, bl. a. över de germanska öst — 719 —