AUGUST Romersk augur. prästers invigning) en vidlyftig auguralveten-skap, bevarad i skriftliga anteckningar, libri (commentarii) augurum. Yppade sig tvivel el. svårigheter ang. teckentydningen, ägde augurerna att undersöka saken och avgiva utlåtande. De utgjorde ett av Roms mest ansedda prästkollegier, från Sullas tid bestående av 15 medlemmar, tillsatta på livstid genom kooptation (se d. o.), senare genom folkval el. kejserlig utnämning, hade hög rang och buro ss. utmärkelsetecken en kort krumstav (Zf- tuus} samt en egendomlig mantel med tvärränder (trabea). Augurer omtalas ännu i slutet av 4:e årh. e. Kr. H. Sj. Augu'rium (lat.), teckenskådning. Jfr Augur. Augu'r-löje, uttryck, urspr. anspelande på ett yttrande av Cato d. ä., vilken (enl. Cicero, De Kurfurstarna August av Sachsen och Johan Georg av Brandenburg. Målning av L. Granach d. y., nu i Dresden. div., II, 24) skall ha uttalat förvåning över att en offersiare {haru spex, se d. o.) kunde se en annan sådan utan att le, ett hån, som sedan riktats mot augurerna. Numera avser ordet ett de invigdas om hemligt samförstånd skvallrande leende inför en narrad och godtrogen omgivnings överdrivna respektfullhet. Jfr Augur. H. Sj. August, Nicolaus, son till kronprins Oskar (I), hertig av Dalarne (1831—73). Prins A. studerade i Uppsala 1849—51, avancerade på den militära banan till generallöjtnant och företog flera utlandsresor, särsk. i Tyskland och Medelhavsländerna. Till sitt sätt blid och vinnande, flärdlös och godmodig, åtnjöt A. mycken popularitet. 1864 g. m. prinsessan Teresia av Sachsen-AItenburg (1836—1914). C. V. J. August, kurfurste av Sachsen (1526—86), efterträdde 1553 sin bror Moritz. För att skydda den av Moritz förvärvade kurfurstevärdigheten mot den ernestinska linjens anspråk slöt sig A. nära till det habsburgska kejsarhuset och dess politik. Till en början anhängare av Me-lanchthon övergick han till den strängt lutherska riktningen, motarbetade medlingssträvan-dena och bekämpade den stridbara kalvinismen, varigenom han kom i motsättning till kurfursten av Pfalz. Genom sitt stöd åt konkordieboken förde han den lutherska ortodoxien till seger. A:s ståndpunkts-tagande i tidens religiösa och politiska frågor blev ödesdigert för Sachsens ställning som ledande protestantisk makt och förklarar dess politik under 30-åriga kriget. — A. var en av tidens främsta riks-hushållare. Han satte drätseln i utmärkt skick, förbättrade vägarna, upphjälpte näringslivet och mottog i sitt land flyktingar från spanska Nederländerna. A., som i sitt första äktenskap var förmäld med Anna av Danmark (se denna), understödde sin svåger Fredrik II mot Erik XIV under det nordiska kriget. R. G. August, konungar av Polen. 1) A. II (1670—1733), kurfurste av Sachsen un — 749 — — 750 —