DE LA VALLÉE roller märkas Hernani, Telemaque i »Ulysses», Markis de Villemer och Arthur i »Giboyers son». D:s »Souvenirs» utgåvos 1901. G. K-g. Delaunay [dalånä'], Jules É1 i e, Iransk målare (1828—91), lärjunge till H. Flandrin och Lamothe. D. målade i Paris dekorativa kompositioner, bl. a. i operan och Panthéon, och var även en anlitad porträttör. 1889 blev han efter Cabanel prof, vid konstakad. D. är representerad i Glyptoteket, Köpenhamn. K. E. S. Delaune [dalå'n], É t i e n n e, fransk grafiker (1519—83), en fransk motsvarighet till de tyska Kleinmeister, utförde över 1,000 blad, oftast ornamentstick men även motiv efter Ra-fael. Michelangelo o. a., i omsorgsfull och sirligt detaljerad teknik. G. V. Delauney-Bellville [dalånä'-bälvi'l], franskt automobilmärke, som tillverkas av Société anonyme des automobiles D.-B., Saint-Denissur, Seine. Såväl person- som lastvagnar och traktorer tillverkas. v. S. De Laval [sv. uttal döTaval], ätt stammande från Frankrike, adlad 1646. 1) Carl Gustaf Patrik D., ingenjör och uppfinnare (1845—1913), student i Uppsala 1863, elev vid dåv. Teknologiska inst. i Stockholm s. å., utexaminerad från dess fackskola för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi 1866, ägnade sig därefter åt naturvetenskapliga studier vid Uppsala univ., där han 1872 blev fil. d:r. D. trädde nu i industriell tjänst ss. in genjör vid byggandet av svavelsyrefabrik och kopparextraktionsverk i Falun 1872—74. 1874 byggde han ett glasbruk i samma stad och drev här konsulterande verksamhet 1875. Efter att 1876—77 ha varit ingenjör vid Klosters bruk bosatte sig D. i Stockholm och ägnade sig helt åt uppfinnareverksamhet. — Redan 1878 uttog han de grundläggande patenten på en kontinuerlig mjölkskumningsmaskin, s. k. separator (se d. o.), för vars tillverkning 1887 bildades ett bolag, A.-b. Separator (se d. o.), vilket småningom utvecklats till ett av vårt lands största industriföretag med dotterbolag i de flesta kulturländer. D. gjorde även andra uppfinningar på mejerihanteringens område (om hans »laktator», se Mjölkningsmaskin), men hans idérikedom och vittomfattande tekniska kunskaper förde honom in på andra områden, spec. ångteknikens. Resultatet härav blev ångturbinen, en genial skapelse, som snabbt bar D:s namn runt världen. På gr. av den i jämförelse med den vanliga ångmaskinen väsentligt bättre ångekonomien, mindre utrymmesbehov och enklare skötsel har ångturbinen utvecklats till den förhärskande ångkraftkällan. För tillverkningen bildades 1893 A.-b. D:s ångturbin (se d. o.). — På många andra områden gjorde D. sina idéer och initiativ fruktbärande. Så bildades för tillgodogörande av andra hans uppfinningar glöd-lampfabriken Svea i Stockholm och Svenska slålpressningsbolaget Olofslröm. D. sysslade tillika med stora nationalekonomiska projekt, ss. utnyttjandet av landets stora krafttillgångar i vattenfallen, utveckling av malmförädlingsmetoder och under senare delen av sin levnad med lösning av torrbränsleproblemet. Ehuru ej dessa idéer då kunde realiseras, har han dock genom sina orädda initiativ lett efterföljare in på sedermera fruktbärande banor. På det maskintekniska området är i varje fall D., vid sidan om Polhem och J. Ericsson, vårt lands främste uppfinnare i de bortgångnas skara. — D. var led. av A. k. 1888—90 och av F. k 1893—1902. v. S. De la Vallée [da la vale']. 1) Simon D., fransk-svensk arkitekt (d. 1642), son till den franske arkitekten Marin D. (1575—1655), kallades 1633 till Holland av Fredrik Henrik av Oranien och senare till Sverige, där han var verksam från 1637; 1639 erhöll han fullmakt som K. m:ts arkitekt. Bl. a. utförde han ritningar till Riddarhuset, vars grundläggning han ledde från 1641. 1642 nedstacks han på Stockholms Stortorg. N. G. W. 2) Jean D., den föregåendes son, arkitekt (1620—96), utbildade sig bl. a. på resor i Frankrike och Italien, varifrån han återkom 1650. S. å. uppförde han enl. uppdrag en triumfport i Stockholm till drottningens kröning. 1651 utnämnd till kungl. arkitekt, fick han uppsikt över Kronans byggnadsverksamhet. Han utförde även ritningar till ett betydande antal slott, i några fall i samarbete med N. Tessin d. ä. I sht användes han av M. G. De la Gardie, för vilken han ny- el. ombyggde bl. a. Höjentorp, Käggleholm, Marie-dal, Karlberg, Drottningholm och Venngarn. I Stockholm märkas Bondeska, Wrangelska och Ebba Brahes palats samt Riddarhuset. Vidare uppförde han där Katarina och Hedvig Eleonora kyrkor. Som trädgårdsarkitekt verkade han bl. a. vid Eskilstuna slott och på Skokloster, där han även utförde ritningar till slottet, vilka dock omarbetades av N. Tessin d. ä. D. var vid sidan av N. Tessin d. ä. sin - 29 — — 30 —