DELAVRANCEA julirevolutionen 1830 improviserade han en hymn (»La parisienne», musik av Auber), vilken en tid som en ny marseljäs levde på folkets läppar. Bland hans dramer och tragedier märkas »Le Paria» (1821, med körer), »Marino Falieri» (1829), »Louis XI» (1832), »Les enfants d’Édouard» (1833) m. fl. D. har även författat komedier, »La princesse Aurélie» (1828), »Don Juan d’Autriche» (1835) m. fl. P. Mg. Delavrancea [-vra'nca], Barbu Stefanescu, rumänsk förf. (1858—1918), har varit verksam som lyriker, dramatiker, romanförfattare, kritiker och även som politiker och journalist. Lärjunge av Zola, har D. med ytterlig pessimism skildrat dekadentlivet i Rumänien, ss. i sin första novellsamling »Trubaduren» (1887). Senare har han diktat historiska dramer. J. V. Delbarhet, den egenskap hos materien, att större delar av densamma kunna på mekanisk väg sönderdelas i mindre. Att härvid en gräns för uppdelningsförmågan skulle finnas, är en konsekvens av den atomistiska uppfattningen av materien. Enl. nyare teorier kunna även atomerna sönderdelas, dock endast till en viss grad (atomkärnor och elektroner; se Atom, sp. 703, och Atomism). — Kant har i sin 2:a antinomi behandlat d:s problem ur filosofisk synpunkt. Jfr Antinomi. N. R-e; A. N. Delboeuf [-bö'f], J o s e p h, belgisk logiker och psykolog (1831—96), prof, i Liège, har gjort betydande insatser på psykofysikens (se d. o.) område men företrädde även den s. k. symboliska el. matematiska logiken (se L o-gik). Bland hans arbeten märkas »Essai de logique scientifique» (1865), »La psychologie comme Science naturelle» (1876), »Logique algorithmique» (1877), »Éléments de psycho-physique» (1882). — I »Tiden och den fria viljan» har H. Bergson (se denne) bestritt en av D:s psykofysiska mätningsmetoder. A. N. Delbos f-bå'], Étienne Marie Justin Victor, fransk filosof (1862—1916), medl. av Institut de France, har framför allt inlagt förtjänster om filosofiens historia, åsyftande att bakom de definitiva systematiska konstruktionerna uppdaga personligheten och tankegången hos de olika filosoferna. Bland hans arbeten, delvis utg. efter hans död av M. Blondel, märkas skrifter om Spinoza (»Le problème moral dans la philosophie de Spinoza et dans Fhistoire du spinozisme», 1893, »Le spinozisme», 1916), Kant (»Essai sur la formation de la philosophie pratique de Kant», 1903), Male-branche (»Étude de la philosophie de Male-branche», 1924), föreläsningar över Maine de Biran och de samlade studierna i »Figures et doctrines de philosophes» (1918) och »La philosophie fran^aise» (1919). L. L. De'lbrück. 1) Martin Friedrich Rudolf von D., tysk politiker (1817—1903), från 1848 chef för den då bildade särskilda avd. för handeln i preussiska finansdep. D. åstadkom 1851 Hannovers och Olden-burgs anslutning till tullföreningen och dennas förlängning under uteslutande av Österrike 1853, avslöt 1862—65 handelsfördrag med Frankrike, Belgien, Italien m. fl. makter, varvid hans frihandelsvänliga åsikter kommo till uttryck, blev 1867 president för förbunds- och 1871 för rikskanslerskansliet, var sedan 1868 preussisk statsminister utan portfölj och företrädde Bismarck i förbundsråd och riksdag. Det var D., som i okt. och nov. 1870 ledde de förhandlingar med de sydtyska staterna, vilka ledde till bildandet av tyska riket. D. avgick 1876 som följd av den nya linje i fråga om den ekonomiska politiken, som Bismarck då uppdrog. 1878—81 var han medl. av riksdagen och förfäktade där frihandeln. D. har bl. a. skrivit: »Lebenserinne-rungen 1817—67», med ett tillägg om händelserna 1870 (2 bd, 2 Aufl. 1905). Arrh. 2) Berthold D., den föregåendes brorson, språkforskare (1842—1922), prof, i jämförande språkforskning i Jena 1873, grundläggare av den jämförande syntaxen. Bland D:s skrifter märkas de banbrytande »Syntaktische Forschungen» (5 bd, 1871—88) och »Ver-gleichende Syntax der indogermanischen Sprachen» (3 bd, 1893 —1900); betydelse- fulla äro också »Ein- leitung in das Studium der indogermanischen Sprachen» (1880, 6 Aufl. 1919), »Grundfragen der Sprachforschung» (1901) m. fl. [W. IV.] — 35 — — 36 —