DELITZSCH böter. Termen infördes i strafflagen, Code pénal, 1791. Jfr C r i m e. E.K. Delitzsch [de'litf]. 1) Franz Julius D., tysk teolog (1813—90), prof, i G. T. i Leipzig 1867, företrädde en modifierad lutersk ortodoxi, verkade för judemissionen och grundade 1886 i Leipzig Institutum judaicum (efter honom kallat Delilzschianum). D. har utg. ett flertal förr mycket lästa kommentarer över olika bibelböcker. S. JV. 2) Friedrich D., den föregåendes son, assyriolog (1850—1922), prof, i semitiska språk och assyriologi i Leipzig 1877, i Breslau 1893 och i Berlin 1899. D:s främsta vetenskapliga betydelse låg i hans synnerligen noggranna filologiska genomarbetande av de babylonisk-assyriska texterna; såväl hans babylonisk— assyriska som sumeriska lexikon och gram-matikor ha varit grundläggande för den assy-riologiska språkforskningen. För en större allmänhet väckte D. uppmärksamhet genom sina 1902—05 hållna föredrag om Babel och Bibel, i vilka han sökte framhäva den babyloniska kulturens och religionens stora betydelse för och inflytande på den israelitiska (se Babel—Bibel); i ett senare arbete »Die grosse Täuschung» (2 bd, 1920—21) gjorde han ett mycket uppmärksammat angrepp mot G. T. ss. kristen uppenbarelsebok och sökte påvisa dess lägre religiösa och etiska ställning i jämförelse med Jesu förkunnelse. Efr. B. DeTius, Nikolaus, tysk filolog (1813— 88), prof, i Bonn, har gjort en bestående insats som Shakespeareforskare; bl. a. utgav han en utmärkt kritisk uppl. av Shakespeares verk med tysk kommentar och inledning (1854—61, med suppl. 1865; 6 Aufl. 2 bd, 1898), ett Shakespeare-lexikon (1852) samt »Pseudo-Shakespearische Dramen» (2 bd, 1856 —74). A. Km. Delius [di'lias], F r e d e r i c k, tysk-engelsk kompositör (f. 1863), elev av konservatoriet i Leipzig, sedan 1888 bosatt i Frankrike. Av D:s’ stämnings-målande kompositioner äro särsk. kända pianokonsert i c-moll, musikdramerna »Koanga» (1904) och »Romeo und Julia» (1907), körverket »Eine Messe des Lebens» (1905) och orkeslerverken »Ap-palachia» (med kör), »On hearing the first cuckoo in spring» och »Summernight on the river». D. var per sonlig vän till Grieg och starkt intresserad av nordiska förhållanden (orkesterverken »Nor-wegische Suile», »Paa vidderne», operan »Fenni-more und Gerda», 1919, efter J. P. Jacobsens »Niels Lyhne»). — Litt.: M. Chop, »F. D.» (1907); P. Heseltine, »F. D.» (1923); R. M. Hull, »D.» (1928). E. A. Dell. Ethel, engelsk författarinna (födelseåret hemlighålles), 1922 g. m. överste G. T. Savage, har skrivit ett stort antal romaner och noveller i den romantiska och sentimentala genren; hennes böcker åtnjuta en vidsträckt popularitet men sakna egentligt litterärt värde. Bland D:s arbelen märkas: »The way of an eagle» (1912; senaste sv. övers. 1919), »Charles Rex» (1922; sv. övers. 1924) och »By request» (1927; sv. övers. »På begäran» 1928). A. Km. Dell, F 1 o y d, nordamerikansk publicist och förf. (f. 1887), har skrivit flera romaner, skådespel, sociala och litterära essayer: »The Briary-bush» (1921; sv. övers. »Törnesnåret», 1922), »Runaway» (1925), »Intellectual vaga-bondage» (1926), »Upton Sinclair. A study in social protest» (1927; sv. övers. 1928). H. E. Dellak, se D a 11 a k. Della Mari'a, Pierre Antoine D o m é n i-q u e, fransk tonsättare (1769—1800), tillbragte några år i Italien och var elev av Paisiello. Sedan 1796 i Paris, hade han 1798 lycka med två enaktsoperor: »Le prisonnier» samt »L’opéra-comique», vilka vunno en oerhörd framgång. Bägge gåvos i Sverige, den förra (»Den unge arrestanten») 69 gånger, ett rekord för den tiden. Pre. Della Ro'bbia, italiensk konstnärsfamilj, se R o b b i a. Della Rocca, E n r i c o, italiensk militär (1807 —97), inträdde 1825 i piemontesisk-sardinska arméns generalstab och deltog ss. generalmajor och brigadchef med utmärkelse i 1848—49 års fälttåg. Efter Viktor Emanuel II :s tronbestig-ning blev D. krigs- och marinminister samt 1851 chef för generalstaben, vilken befattning han beklädde under 1859 års krig. 1866 hade D. befälet över 3:e armékåren och led med denna nederlaget vid Villa Franca s. å. D. fick avsked ur krigstjänsten 1867 men deltog verksamt i lantförsvarskommissionens arbeten. E.Bz. Della Santa, L u i g i, italiensk operasångare, basbaryton (f. 1822, dödsår obekant), 1850—53 anställd vid Kungl. teatern. D. vann stort erkännande för sin kraftfulla, omfångsrika stämma och goda skådespelarkonst. Främsta roller: Don Carlos och Macbeth. G. M. Delidén, Carl Olof, jurist (1800—54), jur. d:r 1827, juris adjunkt s. å., prof, i startsrätt m. m. 1844, allt i Uppsala. D. är mest — 55 — — 56 —