DEMIDOV tilianus XII, 10, 9 mera eftersträvande likhet än skönhet), föregripande hellenistiska och romerska porträttörers hänsynslösa naturalism. Av D:s’ konst har intet bevarats, en för konstvetenskapen smärtsam förlust. H. Sj. Deme'trios från Faleron, grekisk statsman och skriftställare (c:a 350—280 f. Kr.), tillhörde en obemärkt familj från Faleron, den mindre betydande av Atens båda hamnstäder; sin utbildning som vetenskapsman och politiker fick han vid Aristoteles’ skola i Aten, som då leddes av Theofrastos (se denne). I överensstämmelse med skolans traditioner gav han, då han från 322 verkade som aktiv statsman, från början Atens politiska oberoende förlorat; hans statsmannagärning kom att åsyfta yttre och inre fred under den makedoniska statsmaktens hägn. Programmet fick han tillfälle att omsätta i verklighet, då han efter Kas-sandros’ seger över Aten 317 insattes som makedonisk resident (epimelete's) i Aten med obegränsad befogenhet att kontrollera statsmaskineriet. Hans 10-åriga regeringstid blev en välbehövlig andhämtningspaus för det utmattade landet, som fick uppleva en ekonomisk och kulturell efterblomstring. Det försiktigt avvägda fåtalsvälde, som han upprätthöll i anslutning till Aristoteles’ teorier, undvek i möjligaste mån att irritera den atenska fristatens traditioner. Dock genomförde de extrema demokraterna i förbund med Demetrios Poliorke-tes (se denne) en statsvälvning (307), som tvang D. att gå i landsflykt. Han fann en fristad vid Ptolemaios I:s hov i Alexandria och ägnade sig framgent åt litterär verksamhet. Hos Ptolemaios’ efterträdare råkade han i onåd och förvisades från hovet. — Av D:s’ rika författarskap, som spände över populärfilosofi, historia, statskunskap och retorik, har intet bevarats till vår tid. För eftervärlden har han stått som mönstret för en »filosof på tronen». — Litt.: W. Scott Ferguson, »Hellenistic Athens» (1911); J. Beloch, »Griechische Ge-schichte», 4 (2 Aufl. 1925—27). I. H. Deme'trios, namn på flera makedoniska konungar. 1) D. I, kallad Poliorketes (»stadseröv-raren») (337—283 f. Kr.), son till Antigonos Monoftalmos (se denne), vilken han understödde i striderna efter Alexander den stores död, intog 307 Aten, där han hälsades som Greklands befriare från Kassandros, erövrade 306 Cypern och förskaffade sig under detta fälttåg sitt tillnamn samt antog jämte sin fader konungatiteln. 303 fördrev han åter Kassandros från Grekland men led jämte Antigo-nos 301 mot bl. a. Kassandros och Ptolemaios det förkrossande nederlaget vid Ipsos. D. var konung över Makedonien 293—288. Under förberedelserna till ett fälttåg mot bl. a. Seleukos i Asien uppstod myteri i hären. D. måste fly och överlämnade sig åt Seleukos; han dog i fångenskapen. Biografi av Plutarchos. [IV. JV.] 2) D. II, den föregåendes sonson (d. 229 f. Kr.), följde sin far Antigonos Gonatas (se denne) på tronen och stupade under ett fälttåg mot dardanerna. [IV. 2V.] Deme'trios, konung i det greko-baktriska riket (d. c:a 160—155 f. Kr.), användes av fadern Euthydemos till underhandlingar med Antiochos den store, förmäldes med dennes dotter, gjorde under faderns regering ett eröv-ringståg till Indien, där han underlade sig Pendjab och grundade staden Euthydemia (Qakala). Då efter Euthydemos’ död (c:a 180— 175 f. Kr.) Eukratides satt sig i besittning av högsta makten i greko-baktriska riket, blev D. hänvisad till sina ständigt alltmera inskränkta indiska besittningar. Ett krig med Eukratides slutade med, att denne, åtm. för en tid, underlade sig även Indien. C. F. Deme'trios, konungar i Syrien av seleukider-nas ätt. 1) D. I Soter (död 150 f. Kr.), son till Seleukos IV, blev konung 163, fortsatte företrädarnas krig mot mackabéerna (se d. o.) och blev av inre oroligheter tvingad medgiva judarna åtskilliga rättigheter. G. Bsm. 2) D. II N i k a t o r (d. 125 f. Kr.) hade att utkämpa allvarliga strider med andra tronpretendenter, blev regent 145 f. Kr., måste bevilja judarna skattefrihet 143—142 f. Kr., tillfångatogs på ett krigståg mot partherna 139 men kom sedan återigen på tronen. G. Bsm. Deme'trios, silversmed i Efesus, ledare av ett upplopp mot Paulus (Apg. 19:24—40). Deme'trios, staden Tessalonikas skyddspatron, en av den orientaliska kyrkans mest populära krigarhelgon, enl. legenden prokonsul i Akaja, martyr 306. Festdag: 8/i0. S. N. Deme'trios, namn på ryska storfurstar, se D m i t r i j. Deme'trios, rysk teolog, helgon, se D m i t-r i j Rostovskij. Demeunier [damönje'], Jean Nicolas, fransk politiker (1741—1814), greve sedan 1808. Urspr. ämbetsman, blev D. 1789 medl. av tredje ståndet och nationalförsamlingen, tillhörde dess moderata element, verkade för cen-sus vid valen till representationen och gjorde sig särsk. bemärkt genom inlägg i författnings-debatten. 1792 utvandrade han till U. S. A., återvände under direktoriet, Hev medL av tribunatet, därefter av senaten. B. Demidov [-i'daf], rysk släkt. — Nikita Demidovitj (1656—1725) bedrev under — 77 — — 78 —