DE MORTUIS NIL NISI BENE planer mot honom voro å bane. Anslagen upptäcktes emellertid, och D. dömdes till döden och avrättades. Såväl under Erik XIV som Johan III innehade D. betydande län. Han synes ha varit en man av bildning och ett ovanligt vinnande sätt. 1. A. De mo'rtuis nil nisi bene (lat.), »om de döda intet annat än gott», sannolikt en latinsk övers, av en sentens av den grekiske filosofen Chilon. Demos (grek.), eg. folk, folkvälde, demokrati; även namn på de distrikt (»kommuner»), i vilka det attiska landområdet var indelat och vilka lågo till grund för dess politiska indelning. D., som ägde full självstyrelse och ofta uppkallades efter någon heros ss. dess skyddspatron, grupperades efter Kleisthenes’ (se denne) tid i 10 fyler (»stammar») med 10 d. i varje fyle; senare tillkommo ytterligare 3 fyler. De till en d. hörande medborgarna kallades demoter. W. N. Demo'sthenes, grekiskt mansnamn, vanligt i Aten. 1) D., Alkisthenes’ son, atensk fältherre (d. 413 f. Kr.). Under peloponnesiska krigets första skede ledde D. med växlande framgång men obestridd skicklighet operationerna i n. v. Grekland. 425 företog han på eget initiativ en exp. mot Pylos på Messeniens kust, vilken avsåg att skaffa den atenska flottan en operationsbas i Spartas omedelbara närhet. D. besatte Pylos men lyckades först i samarbete med Kleon (se denne) taga tillfånga den spartanska garnisonen på ön Sfakteria i hamninloppet; den mot Kleon avoga folkmeningen, som fick röst i Aristofanes’ lustspel »Riddarna», tillskrev dock D. äran även av denna bragd. Då den atenska styrka under Nikias, som belägrade Syrakusa på Sicilien, 413 råkade i kritiskt läge, sändes den beprövade officeren till undsättning med en flotta. Efter en misslyckad stormning rådde han förgäves att häva belägringen och retirera i tid. Uppskovet, genomdrivet av Nikias, blev ödesdigert; den atenska flottan förintades, och hären togs till fånga. Bägge fältherrarna föllo i syrakusanarnas våld och avrättades (413). I. H. 2) D., atensk statsman och skriftställare (384—322 f. Kr.), tillhörde genom sin börd den klass av affärs- och industriidkande kapitalister, som uppehöll den demokratiska och imperialistiska traditionen i atensk politik. Tidigt föräldralös, fick D. sitt arv förslösat av förmyndarna och nödgades själv bryta sig en bana. Den grundliga juridiska och retoriska utbildning, som han förskaffat sig (enl. sägnen under heroisk kamp med svåra naturhinder), anvisade honom vägen: han blev sakförare och förf, av rättegångstal, ett in bringande yrke och en lämplig språngbräda för politisk karriär; som parlamentariker debuterade han 354. D:s’ politiska insats gäller från början helt försvarsfrågan. Aten måste återställa sin försvagade prestige och hävda sin traditionella ställning som den ledande demokratiska makten i Grekland genom en energisk utrikespolitik, möjlig endast med stöd av en Demosthenes. Staty av Polyeuktos. Romersk kopia. Vatikanen, Rom. välrustad, slagfärdig och av patriotism besjälad här och flotta. Agitationen går ut på dels att övervinna folkets försvarsolust för att få lego-styrkorna ersatta med kärntrupper av ansvars-kännande medborgare, dels att höja anslagen till militära rustningar på bekostnad av statens understöds- och försörjningsverksamhet. Programmet blev aktuellt genom Makedoniens frammarsch till stormaktställning under den unge konung Filip (se denne). D. insåg förr än någon annan, att Makedoniens expansion innebar ett livsfarligt hot mot Atens stödjepunkter vid trakiska kusten och infartsvägarna till Svartahavsländerna, spannmålsimportens källa. Sin uppfattning av läget klarlade han för döva öron i den första av de berömda »filip-pikerna» (351). Hans maningar till energisk hjälpaktion åt det av Filip anfallna Olynthos, motvikten mot Makedoniens maktutbredning på halvön Chalkidike (de tre »olynthiska talen», 350—348), buro frukt först då hjälpen kom för sent. I det krigströtta Aten genomdrev D:s’ motparti under Aischines (se denne) och Filo-krates fred med Makedonien (346), vari mot D:s’ protest Atens bundsförvant Fokis icke blev inbegripen. Då Filip omedelbart under — 91 — — 92 —