derème stons moderata whigkabinett men mottog denna post i faderns 2:a ministär 1858, för att snart bli president of the board of control och därefter minister för Indien. På dessa poster kom D. att spela den ledande rollen vid Indiens övergång från Ostindiska kompaniets till engelska kronans styrelse. I faderns 3:e ministär blev D. utrikesminister och visade sig nu som alltid vara en varm anhängare av en fredlig utrikespolitik. Samma post och samma hållning intog D. i Disraelis 2:a ministär (1874 —80). Då Disraeli, nu Lord Beaconsfield, förde en enl. D:s mening alltför vågsam politik, lämnade D. i mars 1878 sin post i ministären. Denna konflikt med de konservativa i utrikespolitiska frågor ledde D. över till det liberala partiet, vars program han i många frågor länge stått nära. 1882—85 var han kolonialminister i Gladstones 2:a ministär. Då Glad-stone blev anhängare av irländsk självstyrelse, anslöt sig D. till de liberala unionisterna och fungerade som deras ledare i överhuset 1886— 91. — D:s utomparlamentariska tal äro publicerade 1894 med en kort biogr. över D. av W. E. H. Lecky. Gg A. 4) Frederick Arthur Stanley, den föregåendes bror, 1886—93 Lord Stanley, därefter 16:e Earl of D., politiker (1841—1908), inträdde 1865 som konservativ medl. i underhuset, var 1878—80 krigsminister i Beacons-fields ministär, 1885—86 kolonialminister och 1886—88 handelsminister i Salisburys ministärer. 1886 överflyttades han till överhuset. 1888—93 var han engelsk generalguvernör i Canada. Gg A. 5) Edward George Villiers S tan-1 e y, den föregåendes son, 1893—1908 Lord Stanley, därefter 17:e Earl of D., politiker (f. 1865), invaldes i underhuset 1892 (konservativ), var finanssekreterare i krigs-dep. 1900—03 och postminister 1903— 05. I krigets koali-tionsministärer fyllde han flera ansvars-fyllda poster, ss. chef för arméns rekrytering 1915—16, under sekreterare i krigsdep. 1916, krigsminister 1916 —18. 1918—20 var D. engelsk ambassadör i Paris. I Bonar Laws och Baldwins ministärer 1922—24 var D. åter krigsminister. Gg A. Derbyshire [dä'bifia], grevskap i mellersta England, 2,632 kvkm., 714,622 inv. (1921). D. är till stor del beläget i s. Penninernas höga, bergiga kalkområde, med tättbebyggda dalar. Mot ö. sänker sig grevskapet mot stora kolfält och går i s. delen över i slättbygd. Boskapsskötsel samt brytning av kol, järn, bly, zink och koppar ävensom bomull-, siden- och metallfabrikation; däremot föga åkerbruk. O. Ts. Derebe'j (av pers, dere, dal, och turk, bej, herre), på sin tid titel för vissa turkiska lydfurstar i olika delar av Mindre Asien, vilkas tilltagande illojalitet gav den kraftige reformatorn Mahmud II (se denne) anledning att i början av 1800-talet helt beröva dem deras makt. G. Bqt. Der el-Babri, tempelruiner i en klippdal vid Tebe, Egypten, med bl. a. de i terrasser upp- Hatschepsets tempel i Der el-Bahri. förda templen åt Mentuhotep III (IV) och drottning Hatschepset, det senare helgat åt Amon och prytt med reliefer ur drottningens liv, bl. a. hennes färd till sagolandet Punt. Templet utgrävdes av E. Naville 1894—96. I trakten av D. ha gjorts betydande fynd, bl. a. en rad mumier av det nya rikets märkligaste regenter (1886) samt en stor begravningsplats för de tebanska översteprästernas släkt.1 O. K.-P. Dereliktion [-fo'n], fur., kvarlämnande, bortkastande el. annat uppgivande av besittningen av lös sak (en läst tidning, en cigarrstump, en tom pappask) på sådant sätt, att det tydligt framgår, att man ej önskar befatta sig med den vidare. En dylik sak (res dereli'cta) anses som herrelöst gods (res nulli'u.s) och kan tagas i besittning av vem som vill. C. G. Bj. Der el-Kamar, geogr., se D e i r e 1-Q a m a r. Derème [darä'm], Philippe Huc, pseud. Tri stan, fransk förf. (f. 1889), har skrivit elegant och ironisk poesi i klassicismens maner. D:s mästare äro Marot, Théophile, La Fontaine. Hans essayer äro präglade av abbé Coignards visdom. Av hans böcker må nämnas »Les ironies sentimentales» (1909) »La verdure dorée» (1922), »L’enlèvement sans clair de lune» (1924). P.Mg. — 133 — — 134 —