DERENBOURG Derenbourg [daräbo'r]. 1) Joseph D., fransk orientalist av judisk börd (1811—95). F. och uppfostrad i Tyskland, kom D. som judisk lärare till Paris 1838, där han 1843 blev fransk medborgare och 1877 prof, i hebreiska vid École des hautes études. Bland hans talrika arbeten märkas »Histoire de la Palestine» (1867) och »Deux versions hébrai-ques du livre de Kalilåh et Dimnåh» (1881). Jämte sonen D. 2) har han av »Corpus inscriptionum semiticarum» utarbetat d. 4, innefattande himjaritiska och sabeiska inskrifter (1889—92), och påbörjat utgivandet av »Oeuvres complètes de R. Saadia ben Joseph al-Fayyoümi» (1893—1900). G. O-r. 2) H a r t w i g D., den föregåendes son, orientalist (1844—1908), 1879 prof, i arabiska vid École spéciale des langues orientales vivantes, 1885 vid École des hautes études, där han även blev prof, i islamitisk religionsvetenskap. Jämte fadern har han utarbetat d. 4 av »Corpus inscriptionum semiticarum» och fortsatte efter faderns död utgivandet av R. Saadias verk. Bland D:s övriga arbeten må nämnas »La composition du Coran» (1869), »Le livre de Sibawaihi» (2 bd, 1881—89), »Les manuscrits arabes de 1’Escurial» (2 bd, 1884— 1903), »Ousåma ibn Mounkidh, un émir syrien» (3 bd, 1886—93) och »Les monuments sabéens et himjarites du Louvre» (1885). G. O-r. De resandes träd, växtart av släktet Ravena'la (se d. o.) DeTfflinger, Georg von, riksfriherre, tysk krigare (1606—95). Protestantisk bondson från Österrike, gick D. under 30-åriga kriget i sv. tjänst och gjorde sig känd som en av de dugligaste kav.-överstarna. Efter Ba-nérs död 1641 uppträdde D. ss. kav.-överstarnas förtroendeman vid deras förhandlingar med sv. regeringens ombud. 1643 blev D. generalmajor men drog sig efter freden tillbaka till sitt gods Gusow. 1654 gick han i brandenburgsk tjänst, tog intill 1660 en ärofull del i kriget, bl. a. i slaget vid Warszawa, och avancerade till generalfältlygmästare. Efter freden återvände han till sina gods men kvarstod i tjänst och blev 1670 fältmarskalk. Till tack för sitt deltagande i kriget mot Frankrike 1672 blev D. 1674 riksfriherre. I det nya kriget mot Sverige överrumplade D. Rathenow och bidrog verksamt till segern vid Fehrbellin 1675, ledde 1676 med framgång belägringen av Stettin och intog 1678 Rügen och Stralsund. 1679 tillbakaslog han det sv. anfallet mot Preussen men tog s. å. efter freden avsked. D. var en djärv och skicklig kav.-general och en av den brandenburgsk-preussiska arméns första organisatörer. P. S. Derg, Lough [lå/ el. låk dag], sjö i v. mellersta Irland, c:a 40 km. lång, 3—5 km. bred; genomrinnes av Shannon. D. är grund och tillhör den typ av irländska sjöar, som ligga i en flack, av kalksten uppbyggd terräng. Shannons vatten har löst upp kalkstenen och på så sätt utvidgat sig själv till en sjö. O. Ts. De'rich8 [-rizs], Sophonias de, svensktysk målare (1712—72), var lärjunge till M. van Meytens och gick liksom denne till Tyskland, där han som porträttmålare var verksam i Berlin, Wien och Augsburg, kom slutl. till Petersburg, där han avled. D. framträdde även med miniatyrer samt gjorde utkast till dekorativa målningar. Hans arbeten äro (ännu) blott kända genom kopparstick. E. W. Deriva'ntia (av lat. deriva're, avleda), med., se Avledande medel. Deriva't. 1) Kem., kemisk förening, som genom likhet i sammansättningen kan härledas från en annan. 2) Språkv., avledning (se d. o.). DerivaTan av en funktion kan sägas utgöra ett mått på den hastighet, varmed funktionen i varje särskilt ögonblick växer el. avtager. Antag t. ex., att vid en kemisk process temperaturen y efter tiden x angives genom ekvationen y = x2, så vore den efter tiden x + t, d. v. s. t sek. senare, (x + t)2. Temperaturökningen under dessa t sek. blev (x + t)2 — x2 = 2 tx + t2, ökningens medelhastighet, d. v. s. ökningen i medeltal pr sek., vore då (2tx + t2): t = 2 x + t. Tages t allt mindre och mindre, närmar sig denna hastighet intill värdet 2 x, som kan sägas vara ökningshastigheten i själva det ögonblick, då klockan är x. 2 x är då d. av x2. Den geometriska betydelsen av — 135 — — 136 —