Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Derenbourg, 1. Joseph
- Derenbourg, 2. Hartwig
- De resandes träd
- Derfflinger, Georg von
- Derg, Lough
- Derichs, Sophonias de
- Derivantia
- Derivat
- Derivatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DERENBOURG
Derenbourg [daräbo'r]. 1) Joseph D.,
fransk orientalist av judisk börd (1811—95).
F. och uppfostrad i Tyskland, kom D. som
judisk lärare till Paris 1838, där han 1843
blev fransk medborgare och 1877 prof, i
hebreiska vid École des hautes études. Bland
hans talrika arbeten märkas »Histoire de la
Palestine» (1867) och »Deux versions
hébrai-ques du livre de Kalilåh et Dimnåh» (1881).
Jämte sonen D. 2) har han av »Corpus
inscriptionum semiticarum» utarbetat d. 4,
innefattande himjaritiska och sabeiska
inskrifter (1889—92), och påbörjat utgivandet av
»Oeuvres complètes de R. Saadia ben Joseph
al-Fayyoümi» (1893—1900). G. O-r.
2) H a r t w i g D., den föregåendes son,
orientalist (1844—1908), 1879 prof, i arabiska
vid École spéciale des langues orientales
vivantes, 1885 vid École des hautes études, där han
även blev prof, i islamitisk
religionsvetenskap. Jämte fadern har han utarbetat d. 4
av »Corpus inscriptionum semiticarum» och
fortsatte efter faderns död utgivandet av
R. Saadias verk. Bland D:s övriga arbeten må
nämnas »La composition du Coran» (1869),
»Le livre de Sibawaihi» (2 bd, 1881—89), »Les
manuscrits arabes de 1’Escurial» (2 bd, 1884—
1903), »Ousåma ibn Mounkidh, un émir syrien»
(3 bd, 1886—93) och »Les monuments sabéens
et himjarites du Louvre» (1885). G. O-r.
De resandes träd, växtart av släktet Ravena'la
(se d. o.)
DeTfflinger, Georg von, riksfriherre, tysk
krigare (1606—95). Protestantisk bondson från
Österrike, gick D.
under 30-åriga kriget i
sv. tjänst och gjorde
sig känd som en av
de dugligaste
kav.-överstarna. Efter
Ba-nérs död 1641
uppträdde D. ss.
kav.-överstarnas förtroendeman vid deras
förhandlingar med sv.
regeringens ombud.
1643 blev D.
generalmajor men drog sig
efter freden tillbaka till sitt gods Gusow. 1654
gick han i brandenburgsk tjänst, tog intill 1660 en
ärofull del i kriget, bl. a. i slaget vid Warszawa,
och avancerade till generalfältlygmästare. Efter
freden återvände han till sina gods men
kvarstod i tjänst och blev 1670 fältmarskalk. Till
tack för sitt deltagande i kriget mot Frankrike
1672 blev D. 1674 riksfriherre. I det nya kriget
mot Sverige överrumplade D. Rathenow och
bidrog verksamt till segern vid Fehrbellin
1675, ledde 1676 med framgång belägringen
av Stettin och intog 1678 Rügen och Stralsund.
1679 tillbakaslog han det sv. anfallet mot
Preussen men tog s. å. efter freden avsked.
D. var en djärv och skicklig kav.-general och
en av den brandenburgsk-preussiska arméns
första organisatörer. P. S.
Derg, Lough [lå/ el. låk dag], sjö i v.
mellersta Irland, c:a 40 km. lång, 3—5 km.
bred; genomrinnes av Shannon. D. är grund
och tillhör den typ av irländska sjöar, som
ligga i en flack, av kalksten uppbyggd terräng.
Shannons vatten har löst upp kalkstenen och
på så sätt utvidgat sig själv till en sjö. O. Ts.
De'rich8 [-rizs], Sophonias de,
svensktysk målare (1712—72), var lärjunge till M. van
Meytens och gick liksom denne till Tyskland,
där han som porträttmålare var verksam i
Berlin, Wien och Augsburg, kom slutl. till
Petersburg, där han avled. D. framträdde även
med miniatyrer samt gjorde utkast till
dekorativa målningar. Hans arbeten äro (ännu)
blott kända genom kopparstick. E. W.
Deriva'ntia (av lat. deriva're, avleda), med.,
se Avledande medel.
Deriva't. 1) Kem., kemisk förening, som
genom likhet i sammansättningen kan härledas
från en annan.
2) Språkv., avledning (se d. o.).
DerivaTan av en funktion kan sägas utgöra
ett mått på den hastighet, varmed funktionen
i varje särskilt ögonblick växer el. avtager.
Antag t. ex., att vid en kemisk process
temperaturen y efter tiden x angives genom
ekvationen y = x2, så vore den efter tiden x + t,
d. v. s. t sek. senare, (x + t)2.
Temperaturökningen under dessa t sek. blev (x + t)2 —
x2 = 2 tx + t2, ökningens medelhastighet, d. v. s.
ökningen i medeltal pr sek., vore då (2tx + t2):
t = 2 x + t. Tages t allt mindre och
mindre, närmar sig denna hastighet intill värdet
2 x, som kan sägas vara ökningshastigheten
i själva det ögonblick, då klockan är x. 2 x
är då d. av x2. Den geometriska betydelsen av
— 135 —
— 136 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Apr 12 18:19:14 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-7/0094.html