DERMATOS Dermato's [-å's], hudsjukdom i allm. Dermatospa'sm, »gåshud» (se d. o.). Derme'stes, ett släkte skalbaggar av fam. ängrar (se d. o.). Dermografi', dermatografi, med. Mekanisk retning av huden åstadkommer reflek-toriskt ant. sammandragning el. utvidgning av de ytliga finaste hudkärlen el. kapillärerna, vilken reaktion kvarstår under någon tid efter beröringen i fråga. Om man med ett icke allt- Dermografi i rygghuden efter mekanisk retning. för spetsigt föremål utför linjer el. skrift på huden, framträder det skrivna efter en viss latenstid i form av vita el. röda strimmor. Detta fenomen kallas d. Den första effekten av en sådan hudretning leder efter 20—30 sek. till en sammandragning av hudkärlen, så att blekhet uppstår. Det uppstår med andra ord vita strimmor (vit d.). Efter ytterligare några sekunder utvidga sig de sammandragna kärlen. Det retade stället får en ökad blodtillförsel och de vita strimmorna bli röda (röd d.). Hos vissa predisponerade individer uppträder efter ytterligare latenstid en svullnad i det retade hudpartiet (ödematös d.). Hudförändringarna påminna då om dem, som finnas vid nässel-feber el. urtikaria. Reflektorisk d. innebär sammandragningar el. utvidgningar av kapillärer, vita el. röda fläckar, uppträdande i omgivningen, dock på ett visst avstånd från det retade stället. D. i dessa former är att betrakta som ett normalt fysiologiskt fenomen. Rubbningar av d. kunna ha betydelse för diagnostik av vissa nervsjukdomar. Särsk. den ödematösa formen har betraktats som uttryck för neurasteni el. hysteri, men detta är felaktigt. ödematös d. förekommer hos alldeles friska människor. S. I-r. Dermoi'dcystor kunna uppträda under huden och härstamma då från hudavspräng-ningar under fosterlivet, vilka sedan tillväxt. Cystans (se d. o.) väggar äro beklädda med skivepitel (se E p i t e 1) och uppvisa lokala förtjockningar, vilka innehålla hudens vanliga organ, talg- och svettkörtlar, hår o. s. v., delta till skillnad från ateromen (se d. o.). Innehållet är mörjigt, illaluktande, överensstämmande med det i ateromen. D. uppträda även på andra platser, där avsprängningen från yttre fruktbladet ägt rum, t. ex. i anslutning till hjärnan. Mera komplicerade d. finner man framför allt i äggstockarna. De ha i regel sitt ursprung från mycket omogna celler och hålla därför i sina väggar de mest skilda vävnader (se B 1 a n d s v u I s t). Ofta finner man i cys-tan inskjutande tänder och hår. T. o. m. meterlånga »hårflätor» kunna påträffas. I regel äro sådana bildningar lokaliserade till ett el. annat ställe på cystväggen, till svulstartade partier, vilka äro att anse som teratom (se d. o.). —• D. föranleda ofta operation på gr. av komplikationer (stjälkvridningar, inflammationer o. s. v.) el. på gr. av sin storlek. T. H-n. Dermoplasti'k el. dermatoplastik. 1) Med., ersättande av huddefekter med plastiska operationer; spelade en stor roll särsk. under världskriget. P. M. S. 2) Uppstoppning el. preparering av djur, då genom modellering på ytan av den konstgjorda kroppen muskler och kärl m. m. återgivas, så att, då huden spännes över, djuret även i detaljer erhåller en fullt naturtrogen form. H. W. Dermo'ptera, en ordn. bland däggdjuren, ofta sammanförd med insektätarna, se P ä 1 s-f 1 a d d r a r e. Derna, hamnstad i prov. Kyrenaika, italienska kolonien Libia, n. Afrika, i en dadelpalmoas omkr. mynningen av Wadi D.; c:a 10,000 inv. Trådlös telegrafstation. Prov:s huvudhamn. O. Hj. Derna'th. 1) Gerhard von D. (van der Nath), riksgreve, holstein-gottorpsk krigare och diplomat, sv. ämbetsman (1668—1740), var f. i Holstein, avancerade vid de gottorpska trupperna till generallöjtnant, blev 1710 gottorpskt geheimeråd, slöt sig till Goertz’ parti och var sedermera sändebud i Sverige, varifrån han 1714 utvisades av rådet. När Goertz blev Karl XII:s främste rådgivare och i jan. 1716 den snart så mäktiga Upphandlingsdeputationen inrättades, insattes D. i denna som Goertz’ ställföreträdare och var under hans så gott — 139 — — 140 —