DÉROUTE ss. patriotligans chef inför riksrätt, anklagad för komplott mot statens säkerhet. D. dömdes till 10 års landsförvisning; han tillbragte denna tid i San Sebastian i Spanien. Benådad 1905, vägrade han emottaga en dylik personlig nådeakt, tills parlamentet s. å. antog en allmän amnesti. D:s återkomst hälsades med stormande jubel av hans anhängare, vilka i honom sågo symbolen för det lidande fosterlandet. Han ägnade sina sista år väsentligen åt patriotligan. D. var en betydande skald och en glödande patriot, men han var inskränkt i sina synpunkter och icke fri från affektation, varför martyrglorian icke rätt passade kring hans något don quijoteska änne. G. Liv. Déroute [-ro't] (fra.), oordning, vild flykt; även om den upphetsade stämningen på börsen vid tillfällen, då kurserna äro utsatta för starkt fall. Derwent [dä'Qant]. 1) Namn på 4 olika floder i England, Yorkshire-D., Cumberland-D., Derbyshire-D. och en biflod D. från h. till Tyne. Den förstnämnda avvattnar genom sina bifloder n. Yorks mossar till huvudfloden Ouse. —- 2) D., en av huvudfloderna i Tasmanien, Australien, rinner från Lake S:t Clair i mitten av ön mot s. o. förbi huvudstaden Hobart och faller ut i Storm bay. O. Hj. Derwentwater [dä'QantQåta], sjö i Cumber-lands sjödistrikt, n. v. England. D., som ge-nomflytes av floden Derwent, har vackra omgivningar och besökes mycket av turister. Vid n. stranden ligger staden Keswick. O. Ts. DervFsch, muhammedansk munk. Ordet är persiska och betyder tiggare, men d. äro i teorien förbjudna att tigga, och endast undantagsvis förekomma bland dem tiggareordnar. D. kunna ofta t.o.m. ha praktisk sysselsättning men leva ogifta och utan ägodelar. De uppehålla sig i kloster (zäwija), organiserade under en prior (chalifa, »efterföljare», d.v.s. till grundläggaren). Fastän de föra ett asketiskt liv med fasta, vaka, andakt o. d., äro de i regel icke självplågare som de indiska aske-terna; deras hand-(hadrah). Hit höra lingar kunna snarare betraktas som extatiska övningar Dervisch. Miniatyr av den persiske målaren Behzad. Omkr. 1500. Privat ägo. Paris. Persiska dervischer. dhikr, den ständiga upprepningen av Allahs namn el. av enhetsbekännelsen (»de tjutande d.»), el. de »dansande d:s» svängande rörelser (t. ex. maulawiterna i Pera i Konstantinopel). Askesens och extasens ändamål är helighet med mystisk makt, som kan ta sig uttryck i mirakler (ofta avslöjade som medvetet bedrägeri). Då de kontemplativa mystikerna i Islam, süfls (se d. o.), i regel leva som d., sammanblandas de båda uttrycken ofta, men süft betecknar den teoretiska, d. den praktiska utformningen. Muhammed förkastade såväl munkstånd som askes. D.-väsendet uppstod också först c:a 200 år senare i sht under inflytande från kristendomen, och verkliga d.-ordnar först på 1100-talet (Abd al-Kadir, d. 1116; Ahmad al-Rifai, d. 1182). Man räknar bortåt 40 d.-ordnar, av vilka den till hälften kristna Bektaschiorden, de mycket spridda Nakschabandi-, Maulawi-, Rifai- och Isawi-ordnarna äro de mest betydande. — Litt.: I. P. Brown, »The derwishes» (1868); A. Le Chatelier, »Les confréries musul-manes de Hedjaz» (1887); O. Depont och X. Coppolani, »Les confréries religieuses musul-manes» (1897). E. L. Dervi'scli pascha, I b r a h i m, turkisk militär och diplomat (1817—96), 1849 divisionsgeneral, 1855 inspektör för militärläroverken i Turkiet, förde 1862 befälet över operationskåren mot Montenegro, blev därefter marskalk samt 1875 generalguvernör i Bosnien och Herze-govina. Efter upproret där, som delvis framkallats av hans stränga åtgärder, föll han i onåd men var 1876 en kort tid krigsminister och förde under 1877—78 års krig befälet i Batum, som han tappert försvarade. Efter fredsslutet blev han 1879 chef för gardet i Konstantinopel och 1880 generalguvernör i Albanien. E. Bz. Derzjavin [därza'vin], Gavriil Romano- — 143 — — 144 —