DESARMERA män metod. Av vikt är, att han därvid införde föreställningen om oändligt avlägsna punkter; en råt linje betraktas som en cirkel med oändlig radie, parallella linjer äro linjer, som skära varandra på oändligt avstånd o. s. v. Genom idéer av denna art ävensom genom uppslag beträffande perspektiva lägen, poler och po-larer, kägelsnittens geometri m. m. har D. väsentligt bidragit att införa projektiva synpunkter inom geometrien. Som D:s’ teorem betecknas den innehållsrika satsen, att om tvenne trianglar i rymden (el. planet) äro perspek-tiviska, d. v. s. om hörnpunkterna parvis ligga på tre strålar genom ett gemensamt centrum, de (ev. utdragna) sidorna två och två skära varandra i tre punkter, som ligga på en och samma räta linje. Denna sats kan, jämte en urspr. av Pappos (se denne) uppställd och sedermera av D:s’ berömde elev B. Pascal (se denne) återupptäckt snittpunktssats, användas som grundval för en systematisk uppbyggnad av den projektiva geometrien. D:s’ verk, som högt skattades av samtidens främsta matematiker, föll sedan i glömska och förblev länge obeaktat. Först på 1800-talet blev genom Brianchon och Poncelet hans betydelse som föregångsman rättvist uppskattad. Jfr Beskrivande geometri och Projektiv geometri. Z-n. Desarme'ra, avväpna. 1) Krig sv., bortföra artilleribestyckning och ammunition från fästningsverk, batterier, fartyg o. d. — Desarme-ring av minor, torpeder och sjunkbomber är sådan åtgärd, automatisk el. ej, varigenom dessa vapen försäkras mot sprängning. H. S-k. 2) Vid fäktning (se d. o.) slå vapnet ur motståndarens hand. D e s a r m a'd e r utgjorde förr (intill 1800-talets mitt) en lika svår som grundligt övad gren av fäktkonsten. O. K-gh. Désaugiers [dezåzje'], Marc A n t o i n e Madeleine, fransk vis- och teaterförf. (1772—1827), blev efter långa och äventyrliga resor orkesterdirigent i Paris samt medl. och sedan president för klubben Caveau (se d. o.). D. författade ett hundratal vådeviller och blev 1815 direktör för Théåtre du vaudeville. Hans visor blevo mycket populära; de äro pikanta och återspegla ett glatt, sorglöst, epikureiskt sinnelag: »Chansons et poésies diverses» (1808—16): 1888 utgavs »Théåtre de D.». G. Lw. Desault [daså'], Pierre Joseph, fransk kirurg (1744—95), grundläggare av den franska kirurgiska anatomien, kirurg vid Charité i Paris, senare vid Hölel Dieu. D. var den förste, som började med klinisk undervisning i Frankrike, och till honom strömmade lärjungar från hela världen. Nästan alla delar av kirurgien reformerade han, och flera av hans metoder ha hållit sig in i våra dagar. D. återupptog den av A. Paré införda men glömda metoden att stilla blödning genom att underbinda blod kärl, vilket ännu i dag är en av kirurgiens hörnstenar. Han införde operationer för har-läpp, struma m. m. På D:s initiativ tillkom »Journal de chirurgie». D:s lärjunge X. Bichat (se denne) utgav hans »Oeuvres chirurgicales» (2 bd, 1798). P.M.S. Desavue'ra (fra désavouer, av dés- med upp hävande betydelse och avouer, erkänna), uttryckligen förklara sig icke godkänna el. gilla; i sht om en överordnads underkännande av en underordnads påstående el. åtgärd. E. H. Desbois [däbqa'], J u le s, fransk bildhuggare (f. 1851), har utfört åtskilliga grupper och enstaka figurer samt med förkärlek och framgång ägnat sig åt konsthantverket, dels metallkonsten, dels Sèvreskeramiken. E. W. Desbor des-Valmore [däbå'rd-valmå'r], M arcell i n e, fransk författarinna (1786—1859). Efter en uppväxttid, rik på bittra upplevelser, blev D. skådespelerska, uppträdde som sådan icke utan framgång, ingick äktenskap med en skådespelare Lachantin, kallad Valmore, och började publicera romantiskt färgade dikter av känslosam, svårmodig läggning, av vilka flera äro tonsatta och som, utan att räknas som stor poesi, än i dag uppskattas för finhet och ömhet. De äro samlade i »Oeuvres poétiques» (3 bd, 1886—87). D. har även skrivit berättelser samt mycket bekanta verser för barn. Av intresse är hennes »Correspondance intime» (2 bd, 1896). Hj.G. Desboutin [däbota'], Marcellin Gilbert, fransk målare och gravör (1823—1902), var föga betydande ehuru utomordentligt produktiv som målare men intog ett av de förnämsta rummen inom samtida grafik med sina mjukt måleriska porträtt i kalknåls-radering. G. V. Deseabezado [ÖäskaQäsa'Så], vulkaniskt berg, 4,200 m. ö. h., i prov. Talca, mellersta Chile, framför Kordillerans huvudkedja. 184’’ bildades plötsligt en sidokrater, Cerro Azul, 3,760 m. ö. h., på bergets sida. O. Ts. Descamps [däkä'], Édouard Eugène Fr an f oi s, baron, belgisk jurist och politiker (f. 1847), prof, i folkrätt 1872 i Löwen, senator 1892, 1907—10 minister för vetenskap och konst. D. har verksamt ingripit för utvecklingen av den moderna folkrätten, är medl. av permanenta skiljedomstolen i Haag och var Belgiens delegerade i första fredskonferensen 1 Haag. D. har varit medredaktör för tidskr. »Recueil international des traités» och även utg. en rad fristående skrifter i folkrätt och rättsfilosofi, bl. a. »Le droit de la paix et de — 147 — — 148 —