undergrävda och han efter redan några mån. (i sept.) fick draga sig tillbaka och uppsöka ett vilohem. Det torde ej heller ha varit honom fullt angenämt, att han 1920 fick, om icke formellt så dock i realiteten, uppträda som motkandidat till Clemenceau. 1921 valdes han till senator. — D. har utg. ett stort antal skrifter och blev medl. av Franska akad., vilken tidigare prisbelönat flera av hans böcker. Bland hans arbeten märkas: »La question du Tonkin» (1883), »La politique française en Océanie» (1884), »Les intérèts français dans l’Océan pacifique» (1888), »Orateurs et hommes d’état» (s. å.), »Figures de femmes» (1889), »Figures littéraires» (s. å.), »Questions actuelles» (1891), »La décentralisation» (1895), »La question sociale» (1898), »L’organisation de la démocratie» (1910), »Paroles françaises» (1911), »Gambet-ta» (1919). — Litt.: K. Hagberg, »Medmänniskor» (1928). G. Lw. Des Cloizeaux [dä kloazå'], Alfred Louis Olivier Legrand, fransk mineralog (1817—97), 1876—92 prof, vid Musée d’histoire naturelle, Paris. En av sin tids mest framstående mineraloger, ägnade sig D. särsk. åt kristalloptik och bestämmandet av de optiska egenskaparna såväl hos mineral som hos i naturen icke förekommande ämnen; härigenom blev han en banbrytare för den optiska mineralogien. K.A.G. Desdemo'na, den kvinnliga huvudpersonen i Shakespeares tragedi »Othello». Desensibilisa'tor, inom fotografien använd benämning för sådana färgämnen, som utan att skada den latenta bilden förmå minska halogensilvrets ljuskänslighet så kraftigt, att framkallningen kan försiggå vid gult ljus. Särsk. lämpliga äro fenosafranin och pina-kryptolgrönt (se d. o.), vilka i form av svaga vattenlösningar nyttjas ant. som förbad el. tillsatta framkallningsvätskan. A. Sv. Desenzano sul Lago, stad i prov. Brescia, Italien, vid s. v. hörnet av Gardasjön; omkr. 4,191 inv. (1921). Viktig hamnstad. H.Cn. Deseret [de'sarat], se Mormoner. Deserte'ra (fra. déserter, eg. göra öde), övergiva sin post, rymma; i sht om militär. Mot desertör tillämpades i äldre tider mycket hårda straff, ofta dödsstraff. Jfr Rymning. Dese'rtio (lat.), eg. övergivande; brukas i utländsk äktenskapsrätt om en makes egenvilliga förlöpande (d. malitio'sa) av det gemensamma hemmet. En under viss tid fortsatt frånvaro på gr. av d. malitio'sa berättigar allmänt, dock icke inom den romerska kyrkan, kvarvarande maken till skilsmässa. E. K. Desèze [dasä'z], Raymond (Romain), fransk advokat, se de Sèze. Desfontaines [däfåtä'n], René Louiche, fransk botanist (1751—1833), prof, och direktör för botaniska trädgården i Paris, företog 1783—85 en botanisk forskningsfärd till n. Afrika och utgav ett klassiskt verk över floran i Tunisien och Algeriet, »Flora atlantica» (2 bd, 1800). Andra D:s’ arbeten behandla växt-fysiologi och växtanatomi, ss. fortplantnings-organens retbarhet och de monokotyla stammarnas byggnad. O. Gz. Desgodins [dägådå'], Auguste, fransk missionär (1826—1913), en av de främsta pioniärerna för utforskandet av Tibet. D. började redan 1855 sina försök att intränga i landet, och efter flera fruktlösa försök slog han sig ned i den av tibetaner bebodda delen av den kinesiska prov. Si-chuan. Bland hans talrika arbeten om Tibet märkes främst ett stort (anonymt utg.) tibetanskt-latinskt-franskt lexikon (1900). B. K. Deshabiljé el. deshabillé (fra. déshabillé, till habiller, kläda), morgondräkt, numera i sht om kvinnlig sådan; »i d.», ej ordentligt påklädd, halvklädd. Deshairs [däzäT], Léon, fransk konsthistoriker (f. 1874), prof, vid École des arts décoratifs, utger (sedan 1920) tidskr. »Art et décoration»; har förf, arbeten om Versailles’ slottskyrka, Petit Trianon och Grand Trianon, flera andra franska slott och städer samt »L’art décoratif français 1918—25» (1925). E.W. Des Hayes [däzä'], Louis de Courmenin, fransk diplomat, se Courmenin. Deshayes [däzä'], Gérard Paul, fransk zoolog (1795—1876), 1869 prof, vid Paris naturhistoriska museum, har i flera arbeten behandlat Parisbäckenets fossila djur, särsk. molluskerna, och jämte Lyell (se denne) på grundval av fossilen indelat tertiärtiden i eocen, miocen och pliocen. O. C-n. Deshima [-ʃi-], en liten konstgjord ö i Nagasakis hamn, dit utländska faktorier förlades vid slutet av 1500-talet. 1640—1859 var D. den enda plats i Japan, som fick beträdas av utlänningar (blott holländare och kineser); jfr Japan, historia. B. K. Deshoulières [däzoljä'r], Antoinette, fransk skaldinna (1638—94), f. du Ligier de la Garde, vid unga år g. m. en av prinsens av Condé anhängare. D. skrev under namnet Amaryllis oden, epistlar, madrigaler, idyller i preciös stil, skildrande lantlivets, oskuldens och enkelhetens behag, författade även dramatiska stycken, uppträdde med en satirisk sonett i striden mot Racines »Phèdre», satiriserades av Boileau men hyllades av andra som »den tionde musan» el. den franska Kalliope. Ännu Voltaire ägnade henne en viss uppskattning, och Fredrik II utgav hennes valda dikter.