DESIDERIUS blev en av dennas främsta företrädare under den tidigare renässansen. Typiska äro hans kvinnobyster med nobelt linjespel och fint själsuttryck (Marietta Strozzi m. fl. i Kaiser Friedrich-museet, Berlin). D:s förnämsta arbeten i övrigt äro Marsuppinis gravvård i S:ta Croce och sakramentskapellets tabernakel i San Lorenzo, Florens. E. W. Deside'rius, langobardernas siste konung, 756—774, Aistulfs efterträdare, spelade en framträdande roll i de italienska striderna; med tiden tog han alltmera markerat ställning mot påvarna. Karl den store inblandade sig i striden men försonade sig för en tid med D., och alliansen befästes genom äktenskap mellan Karl den store och D:s’ dotter. Sedan detta upplösts och Karloman (se denne) dött, blev brytningen definitiv. D. åtog sig Karlo-mans söners sak och sökte fåfängt av påven utverka deras kröning till konungar över frankerna; han besegrades 774 av Karl, som infallit i Italien, och dog som fånge i Frankrike. Hans son Adelgis, som flydde till Kon-stantinopel, försökte senare med bysantinsk hjälp göra uppror men misslyckades och dog i landsflykten. — Litt.: L. M. Hartmann, »Ge-schichte Italiens im Mittelalter», 2:2 (1903). B. Designation [-Jo'n], detaljerad förteckning, specifikation, särsk. i tyskt rättspråk om uppteckningar av värdeföremål (bouppteckningar, tullinlagor o. d.). Designera [-sinje'-] (lat. designa're, till signum, tecken), i förväg bestämma el. utse; i sht i part, perf.: designerad (till), bestämd el. utsedd till innehavare av ett ämbete o. d. Desillusion [-Jo'n] (fra. desillusion), sviken illusion, känsla av besvikenhet el. gäckad förhoppning. —■ Verb: desillusionera. Desinfekte'ra, desinficera, d e s i n f i-c i e r a, rena el. befria från smittämnen o. d., avlusa. Desinfektion [-fo'n], avlägsnande el. oskadliggörande av smittämnen. — Redan i gamla tider sökte man genom vissa reningsåtgärder skydda sig mot smittsamma sjukdomar. Till de mera kända av de äldre d.-metoderna kunna svavelrökningar, behandlingar med het luft och ånga räknas. Den vetenskapliga d.-läran härstammar huvudsaki. från R. Koch och hans lärjungar (1880-talet). Numera uppställas som fordringar på ett d.-medel att det skall verka hastigt och säkert, vara oskadligt för de föremål, som skola desinficeras, samt vara billigt och lätt att använda. Ett flertal olika d.-medel och d.-metoder ha kommit till användning i praktiken. De kunna indelas i en fysikalisk och i en kemisk grupp. Till den första gruppen höra olika former av värmebehandling. Kokande vatten dödar alla kända smittämnen inom loppet av X—1 tim., räknat från kokningens början. Kokning är en lämplig metod för födoämnen, matkärl, linne-och yllekläder. Strömmande vattenånga har fått stor användning vid d. För dess bruk fordras i regel särsk. apparater, s. k. d e s i n-fektionsugnar, i vilka ångan får inverka på de föremål, som skola desinficeras, ant. vid Längdsnitt genom en desinfektionsanstalt. atmosfäriskt el. övertryck. I sistnämnda fall uppgår temp. vanl. till 103—105° C., varigenom ökad d.-effekt erhålles. I större samhällen finnas ofta särsk. desinfektion s-anstalter, varest smittrening utföres i större skala medelst vattenånga. Dessa anstalter bestå i regel av 2 avd., av vilka den ena är avsedd för orena el. infektiösa föremål, den andra för desinficerade. I väggen mellan de båda avd. är en d.-ugn, som kan öppnas åt båda avd., placerad. För sådan d.-behandling lämpa sig särsk. säng- och gångkläder. Skinnvaror, läder och pälsverk tåla ej ångbehandling. För d. av dylika persedlar användes ofta formalin-vakuumugnar, i vilka formalin och vattenånga tillsammans få inverka på de infektiösa föremålen vid 50—70° C. under samtidig luftför-tunning. — Het luft utan närvaro av vattenånga äger icke lika stor d.-förmåga som den fuktiga värmen. För att oskadliggöra smittämnen med enbart het luft fordras vid 100° en verkningstid av omkr. 1 dygn och vid 140 —150° %—1 tim. Även direkt bestrålning med solljus el. ultraviolett ljus dödar smittämnen. Däremot har köld ingen egentlig d.-verkan. — Av kemiska d.-medel finnas många, som fått stor praktisk användning. Ett av de mest använda är sublimat, vanl. i utspädning 1 : 1,000. Det är ett kraftigt men mycket giftigt d.-medel, som angriper metaller. I handeln förekommer det i form av rödfärgade pastiller, som innehålla lika delar sublimat och koksalt. Formalin, som är en 35 % lösning av formaldehyd, användes i utspädningar av 2—10 %, vanl. till översprutning av kläder, sängkläder, golv, väggar, möbler o. s. v. För d. av bostäder är formalin i gasform ett lämpligt medel. Formalin-gasen framställes vanl. genom kokning av for-malinlösning el. av fast formaldehyd. I regel beräknas till varje kbm. av det väl tätade — 159 — — 160 —