DESJ ARDINS Gros. D. gjorde 1845 den viktiga upptäckten av ett grafiskt förfarande, som medelst fyra stålplattor tillät en exakt reproduktion i färg. 1 denna teknik stack han efter samtida franska målare. K. E. S. Desjardins [däzardä']. 1) Achille Arthur D., fransk rättslärd och ämbetsman (1835 —1901), 1873 ordf, i appellationsdomstolen i Douai, 1875 generaladvokat vid kassationsdom-stolen i Paris. D. utövade en mångsidig förf.-verksamhet och har bl. a. utg. »De Faliénation et de la préscription des biens de 1’état» (1862). Hans huvudverk är »Traité de droit commercial maritime» (9 bd, 1878—90). E.K. 2) Michel Albert D., den föregåendes bror, rättslärd (1838—97), docent i Nancy 1869, medl. av deputeradekammaren 1871, understatssekreterare i undervisningsdep. 1873, i inrikesdep. 1875, prof, i straffrätt i Paris 1877. Bland D:s’ arbeten märkas »De 1’histoire criti-que des lettres» (1866), »Le pouvoir civil au concile de Trente» (2 éd. 1870). E.K. Des’jatina [desäti'na], äldre ryskt mått. Två d. begagnas: en mindre (s. k. krono-d.) = 2,400 kvadrat-sazjen = 0,10925 har och en större (s. k. ekonomisk d.) = 3,200 kvadrat-sazjen = 0,14500 har. N. L. R. DeskriptFv [el. de'-], beskrivande, skildrande; språkv., om vissa underordnade konjunktioner, t. ex. därmed att, därigenom att, och om satser, som inledas av dylika. — Jfr Anatomi och Beskrivande geometri. E. H. Deskvamation [-fo'n], hudens avfjällning el. avnötning i fjäll. Verb: deskvamera. Deslandres [dälä'dr], Henri Alexan-dre, fransk astronom (f. 1853), sedan 1908 direktör för observatoriet i Meudon, utanför Paris. D. är särsk. bekant för sina banbrytande arbeten över spektralanalysens användning inom astronomien, i sht vid studiet av solen. 1890 konstruerade han samtidigt med Hale i Amerika ett instrument, spektrohelio-graf (se d. o.), med vilket fotografier av solen kunde tagas med ljus av godtycklig våglängd. Fotografier av protuberanserna kunde tagas när som helst, ej blott vid solförmörkelser, och icke blott av enstaka protuberanser ulan av hela solkanten. Senare visade D. och Hale, att man med användning av samma principer kunde fotografera hela solytan el. delar därav, t. ex. en solfläck, i ljus härstammande från en enda spektrallinje, t. ex. en kalciumlinje, en vätelinje etc. Dessa solfotografier äro av stor betydelse för studiet av solytans utseende och av solens inre beskaffenhet. Ch. De'sman, d e s m a (från mlty. desem, eg. samma ord som bisam), gammal, nu blott i sv. dialekt kvarlevande ord för mysk, i t. ex. desmanråtta. E. H. De'smanråtta, en art bisamnäbbmöss (se d. o.). Desmarées [dämare'], Georg, porträttmålare (1697—1776). Son till en inflyttad fransman, studerade D. i Stockholm hos sin släkting M. van Mijtens 1710—24, varefter han för alltid lämnade Sverige. Redan från 1718 tyckes han ha verkat som självständig konstnär. G. Desmarées: Brita Kristina Appelbom. 1723. Nationalmuseum. Hans fylliga stil framgår av hans monumentala knästycke av N. Tessin d. y. Porträttet av amiralskan Appelbom (Nationalmuseum) visar däremot en sträng, om holländskt kynne påminnande karaktär, vilken emellertid ej skulle vinna efterföljd i hans produktion. D. reste 1724 över Amsterdam, Nürnberg och München till Italien och återvände 1728 till Augsburg. Därifrån kallades han 1730 till München, där han övergick till katolska läran. Högt uppskattad som porträttör i en rik, om Rigaud påminnande stil, verkade han senare hos furstliga familjer i Bonn, Kassel, Würz-burg och Mainz. De sista åren tillbringade han i München. — D. är representerad i Nationalmuseum, Göteborgs museum och talrika sv. privatsamlingar. N. G. W. Desmares [däma'r], Christine Antoi- — 163 — — 164 —