DESTILLATION hos övriga ingående komponenter försvinnande litet; t. ex. vatten med lösta svårflyktiga salter). I detta fall erhålles genom direkt kon-densation av ångan ett destillat av hög renhetsgrad. Destillationsåterstoden är väl befriad från det flyktiga ämnet (se även Indunstning). — Mera komplicerad ställer sig saken, om två flyktiga ämnen föreligga tillsamman. Ängan kommer då att innehålla båda komponenterna i proportioner, som bestämmas bl. a. av deras resp, ångtryck i rent tillstånd. Vi komma här att granska tre fall: 1) de båda ämnena äro olösliga i varandra, 2) löslighet föreligger inom vissa gränser samt 3) ämnena äro lösliga i varandra i alla propor- tioner. — 1 :a fallet är det enklaste. Kompositionens ångtryck är då summan av komponenternas ångtryck (partialtryck), ångans sammansättning oberoende av de föreliggande ämnenas proportioner och kokpunkten belägen under det flyktigaste ämnets kokpunkt (t. ex. fettsyre- och oljedestillation med vattenånga. Vid upphettning av nämnda ämnen med hög kokpunkt inträder kemisk sönderdelning, innan kokpunkten uppnåtts. Genom inblåsning av vattenånga kan d. utföras vid så låg temp., att sönderdelning undvikes). — I 2:a fallet inträda större el. mindre avvikelser från de nämnda enkla förhållandena. Kokpunkten ligger under och i enstaka fall helt nära det flyktigaste ämnets. — I 3:e fallet, då fullständig löslighet föreligger, uppträda stora avvikelser mellan komponenternas partialtryck och de resp, ämnenas ångtryck i ren form. Dessa avvikelser få tillskrivas mellan molekylerna (se d. o.) i lösningen verkande krafter. — Förhållandena illustreras av diagrammet (fig.),som anger ångtrycken vid en och samma temp. för olika lösningar av två flyktiga vätskor A och B i varandra. B är flyktigast, d. v. s. har högst ångtryck och lägst kokpunkt. Längst till v. an ges ångtrycket för rent A och längst till h. detsamma för rent B. Däremellan komma kontinuerligt lösningar med olika vikt-% av resp, ämnen. Kurvorna a, b och c representera de fall, som här äro möjliga. I fallet a ha samtliga lösningar ångtryck, belägna mellan de rena komponenternas. Då gäller, att en lösnings ånga alltid är rikare på det flyktigare ämnet B än lösningen själv. Man använder vid praktiska beräkningar begreppet d e s t i 1 la-t i o n s f a k t o r, d. v. s. förhållandet mellan ångans och vätskans halt (i vikt-%) av det flyktigare ämnet. I detta fallet är destillations-faktorn för alla blandningar större än 1. — Avdestilleras en ringa kvantitet av en A-B-lösning, fås ett destillat, anrikat på ämnet B. Genom sådant förfarande bestämmes destilla-tionsfaktorn experimentellt. -— Låter man endast en del av ångan kondenseras, anrikas den återstående ångan ytterligare med avseende på B. Det bildade kondensatet håller mindre av B, dock mera än den ursprungliga lösningen Kondensation av nu beskrivet slag äger rum i den å destillationsapparater ofta anbragta de-flegmatorn (återflödaren). Låter man sådan partiell kondensation upprepas tillräcklig, många gånger, under det att det bildade kon densatet ständigt underkastas förnyad d., kan man till sist helt avskilja ämnet B ur lösningen. Ett sådant förfarande kallas r e k t i-f i ka tion och tillämpas i rektifikationsko-lonner (förstärkare). Möjligheten att praktiskt utföra separationen är beroende av att kokpunkterna för A och B icke ligga alltför nära varandra. — I fallet b förefinnes ett å n g-trycksmaximum vid b. Lösningen har vid denna punkt ett kokp un k ts min i-m u m och är flyktigare än ämnet B. Destilla-tionsfaktorn är 1 för punkten b (eutektisk blandning, ångan har samma sammansättning som vätskan), större än 1 för området Ab samt mindre än 1 för området bB. Genom rek-tifikation erhålles som destillat ej rent B utan en lösning av sammansättning motsvarande punkten b. Som destillationsåterstod erhålles överskjutande A el. B i ren form (t. ex. genom rektifikation av lågprocentiga alkohol-vattenlösningar erhålles vid atmosfärstryck en högst 95,6-procentig alkohol. Vid lägre tryck kan högre koncentration uppnås). — I 3:e fallet har ångtryckskurvan ett minimum vid c. Här föreligger följaktligen ett kokpunktsmaxi-mum. Destillationsfaktorn är 1 för punkten c, mindre än 1 för området Ac samt större än 1 för området cB. Genom rektifikation kan, allt efter lösningens sammansättning, som destillat erhållas rent A el. rent B, intill dess återsto dens sammansättning motsvarar punkten c, då — 177 — — 178 —