DESTRA (MANO) Dcstra (mano) (ital.), förkortat d. m. el. blott d., högra (handen), i pianomusik använd anvisning att spela med högra handen. Destrem [däträ'], H u g u e s, fransk politiker (1754—1804). Urspr. köpman, invaldes D. 1791 i lagstiftande församlingen och 1798 i de femhundrades råd. Här tillhörde han de främsta inom det radikala partiet och tog även utanför tribunatet del i den pånyttfödda »jakobinska» rörelsen. Vid Bonapartes statskupp 1799 var D. en av de främsta opponenterna och straffades därför med deportation till S:t Barthélemy, där han avled. B. Destroyer [distråfa] (eng., »förstörare»), snabbgående stridsfartyg, urspr. tillkommet för att jaga och förstöra torpedbåtar, se Jagare. Destruktion [-fo'n] (lat. destru'ctio), förstöring, förstörelse. — Destruktiv [-ti'v el. de'-], förstörande, nedrivande, upplösande. Destruktionsanstalt, anläggning för oskadliggörande av kadaver av självdöda djur, ani-maliska näringsmedel, som befunnits otjänliga till föda el. av annan orsak kasserats. I regel förvaltas d. av hälsovårdsmyndigheterna. Destruktion utföres vanl. genom kokning i ånga under tryck. Omkostnader härför äro förhållandevis stora. Som användbara produkter erhållas företrädesvis fett och köttmjöl. C. Nid. Destutt de Tracy [dästy't da trasi'], A n-toine Louis Claude, greve, fransk filosof och politiker (1754—1836), medl. av nationalförsamlingen, senator under Napoleon I och pär under bourbonerna. Ss. tänkare förkastar D. metafysiken och omdanar Condillacs (se denne) sensualism (se d. o.) till en vetenskap om idéerna, deras upprinnelse och element, kallad ideologien (»Éléments didéologie», 5 bd, 1801—15). Sin kommentar till Montes-quieus »Esprit des lois», vari D. icke i författningsändringar utan i ekonomiskt sociala reformer ser framstegets hävstång, tvangs han att låta anonymt trycka i Amerika (eng. uppl. 1811, fransk 1819). A.N. Desuk, geogr., se D e s u q. Desulfure'ring, avlägsnande av svavel ur järn och stål. Svavel inkommer i järn och stål dels från föroreningar i råmaterialierna, dels från vissa vid järnets framställning använda bränslen, spec. koks. I masugnen nedbringas järnets svavelhalt genom inblandning av kalk i beskickningen, då svavel bindes i slaggen som kalcium-sulfid, CaS, och bortgår med denna. D. av tackjärnet kan ske genom behandling i smält tillstånd vid hög temp. med kalk el. vid en temp. nära över smältpunkten med kalk och järnmalm. I det senare fallet sker samtidigt defosforering (se d. o.). Vid de sura stålfram-ställningsprocesserna sker icke någon d. Vid de basiska processerna, där slaggen är rik på kalk, kan en viss om än ringa del av svavlet avlägsnas. En fullständig d. av stålet kan ske endast i elektrisk stålugn, där slaggsammansättning och temp. kunna noggrant regleras. /. S. DesuFtor (lat., till de, från, och sali're. hoppa), konstberidare, som vid circusspel i forntidens Rom uppträdde på 2 hästar i fullt lopp, svingande sig från den ena till den andra. H.Sj. Desulto'risk (jfr lat. desulto'rius), ostadig, flyktig; planlös. Desu'q, Desuk, Dessuk, stad i prov Gharbije, Nedre Egypten, på ö. sidan av Nilens v. huvudarm, Rosettarmen; omkr. 18,000 inv. Marknadsplats och vallfartsort. Muhammedanskt lärdomssäte. H. Cn. Desvallières [dävaljä'r], Georges Olivier, fransk målare (f. 1861), elev bl. a. av G. Moreau, upptog i början den äldre italienska renässansens målningssätt men blev sedan friare i sin stil i neoimpressionismens anda; har framför allt målat religiösa motiv (t. ex. »Kristus och Magdalena», »Kristus gisslas vid pelaren»). D. har vidare gjort kartonger till glasmålningar samt framträtt som illustratör. E. W. De svenske, Sångsällskapet D. S., en i Stockholm ur den 1922 upplösta Svenska K. F. U. M.-kören framgången manskörförening, verksamt ansluten till Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet. Dess nuv. ledare är hovmusikhandlare Emil Carelius. G. M. Détaché [detafe'] (fra.), allmänt franskt namn på icke bundna stråkdrag i allvarlig musik för stränginstrument (violin, viola, vio-loncell). Alla d., särsk. den stora d., som spelas från froschen till stråkens spets, utföras utan att stråken släpper strängen, i motsats till ett lättare maner, sautillé el. spiccato, och de olika arterna av staccato, då stråken mycket ofta släpper strängen el. hejdas efter varje ton. Jfr Stråkarter. H. M. Detacheme'nt, detachemang (fra. déta-chement), mindre truppstyrka, vilken med relativt självständigt uppdrag utsändes från en större, såsom s i d o-d. för tryggande av den se-nares flanker under marsch el. spaning s-d. för spaning. D. sammansättes och utrustas ofta för självständigt underhåll under den tid dess verksamhet pågår. E. O. B. Detachera [-fe'-], särsk. krigsv., avdela, utsända en styrka. Detacherade verk [-fe'-], detacherade fort, kallades de framför enceinten framskjutna, självständiga befästningarna vid de första gördelfästningarna. Se Befästnings-konst och Fort. A. W. G. Detaille [data'j], Édouard Jean Baptiste. — 183 — — 184 —