DETENTIO för olika tider av kyrkoåret; så läses t. ex. litanian under fastlagstiden i st. f. allmänna kyrkobönen. S. N. Dete'ntio (lat), innehavande, faktisk besittning. Detentionsrätt [-Jo'ns-], äldre uttryck för re-tentionsrätt (se d. o.). De'terding, Sir Henry Wilhelm August, holländsk-engelsk oljemagnat (f. 1866), var först banktjänsteman i Ba-tavia men anställdes i och är sedan 1901 generaldirektör för det 1890 grundade holländsk-ostindiska Royal Dutch petroleum co., som hade till syfte att utvinna bergolja på Sumatra m. fl. Sundaöar. Detta bolag började 1902 samarbeta med sin konkurrent, det eng elska Shell co., och 1907 sammanslogos de till en koncern, Royal Dutch-Shell, som lyckades förvärva oljefyndigheter i U. S. A., Ryssland, Mexiko, Venezuela etc. under hård konkurrens om produktionsområdena och världsmarknaden med Standard oil co., och senare även med det sovjetryska Nafta-syndikatet. D., som under världskriget blev engelsk medborgare och 1920 adlades, är en genialisk organisatör och affärsman, klarseende, klok, djärv och energisk. — Litt.: A. Mohr, »Kampen om oljan» (1926); L. Fischer, »ölimperialismus» (1929). C.V.J. Determina'nt (av lat. determina're, bestämma). 1) Matem. Skola de två ekvationerna aix+bi = 0 och a2x+b2 = 0 ge samma värde • . . 1 J pa x, maste man ha----------- = — —, d. v. s. a2 Oib2 — a2öi = 0. Uttrycket ajb? — a2öi brukar tecknas p1 och kallas d. till de två ekva-tionerna. Även till tre ekvationer med två obekanta kan bildas en motsvarande d., tecknad med 3 vågräta och 3 lodräta rader. D. ha stor användning för framställning av vissa resultat i överskådlig och generaliserbar form. Lösning av ekvationssystemet aix+öiy = ci; a2x+&2y = c2 Mil |«ici| lco öol l«2c2l ger x = - ~ ; y — —— där de båda d. i täl- «1&1| |a2ö2| |a2 fc2| jarna fås ur d. i nämnaren genom att utbyta ena gången a mot c, andra gången b mot c. På liknande sätt kan lösningen av n ekvationer av första graden med n obekanta framställas i d.-form, med en analog bildningslag för de ingående d. I den analytiska geometrien kan t. ex. volymen av en tetraeder med givna hörn enkelt framställas i d.-form. På senare tid ha genom svensken H. v. Koch oändliga d. kommit till användning vid lösning av vissa differentialekvationer. Beräkningen av treradiga d. kan ske genom att utveckla dem i tvåradiga. Se vidare P. B. Fischer, »Determinanten» (i »Sammlung Göschen», 402, 2 Aufl. 1928). H.D. 2) En av den tyske zoologen Weissmann införd term, som i den moderna ärftlighetsläran ung. motsvarar begreppet arvenheter (se d. o. och Ärftlighetslära). H. W. Determina'ntteori, matem., läran om deter-minanter (se d. o.), har grundlagts av G. W. von Leibniz och G. Cramer samt vidare utvecklats av bl. a. A. L. Cauchy och C. G. J. Jacobi (se dessa). Determination [-fo'n] (lat. determina'tio), begränsning, bestämning. 1) Biol., inom ulveck-lingsmekaniken (se d. o.) använd term, som betecknar det förhållande, att utvecklingen av en organism i dess helhet el. av särskilda delar av densamma är genom vissa möjligheter (po-tenser) förutbestämd (determinerad) i det befruktade ägget. H. W. 2) Log., ett begrepps riktande medelst nya bestämningar, varigenom man föres från mera allmänna och abstrakta till mera enskilda och konkreta begrepp; psykol., vanl. viljans el. handlandets bestämmande genom föreställningar, känslor och motiv. Se Determinism och Vilja. A. N. Determinati'v [el. -te'r-] (jfr D e t e r m i-nera), eg. något som bestämmer något. — D. pronomen, pronomen, som hänvisar på en följande väsentlig bestämning, särsk. en självständig sats, t. ex. den i den som, el. den gosse, som. E. H. Determine'ra (lat. determina're, till te'rminus. gräns, se Termin), i sht i fackspråk: bestämma, fastställa. Determini'sm (till lat. determina're, bestämma) är inom filosofien läran, att allt i naturen, även människans vilja och handlande, är strängt orsaksbundet; att vår vilja betingas av bevekelsegrunder, »motiv» (se d. o.), och således är »ofri», varför vår subjektiva övertygelse att vara fria också är en ren illusion, vållad av att »motiven» till ett beslut el. handling 1 vissa fall äro oss obekanta. Den motsatta uppfattningen kallas indeterminism (se d. o.). — D. uppvisar skilda former och grader. Man kan sålunda fatta viljandet dels ss. en oundgänglig påföljd av yttre och inre omständigheter, med stark övervikt för de förra (mekanisk el. naturalistisk d. 1, och — 187 — — 188 —