dezède teaterteoretiska skrifter, bl. a. »Dramatische und dramaturgische Schriften» (10 bd, 1846— 74), »Das Nationaltheater des neuen Deutsch-lands» (1848) och »Das Passionsspiel im Dorfe Oberammergau» (1851). D. har också skrivit texten till Marschners opera »Hans Heiling». G.K-g. 4) Gustav Emil D., den föregåendes bror, skådespelare (1803—72), var 1821—31 anställd vid nationalteatern i Braunschweig samt stadsteatrarna i Bremen, Leipzig, Magdeburg och Hamburg. Redan som tjugoåring sjöng han så krävande operapartier som Don Juan och Sarastro i »Trollflöjten» men ägnade sig snart helt åt talscenen och var 1831—68 anställd vid hovteatern i Dresden. D. var en av de mest harmoniska, bäst skolade och på samma gång temperamentsfulla skådespelare Tyskland någonsin ägt, med lika äkta toner för älskarens lyriska svärmeri som för hjältens himla-stormande trots. Bland hans roller märkas Hamlet, Sigismund i »Livet en dröm», Faust, Egmont, Torquato, Fiesco, Posa i »Don Carlos», Bolingbroke i »Ett glas vatten». D. spelade 1852 och 1853 med lysande framgång i London. G. K-g. 5) O 11 o D., son till D. 3), skådespelare, teaterledare och förf. (1838—94), fil.d:r, fick sin utbildning vid hovteatern i Karlsruhe, var 1873—76 anställd vid hovteatern i Weimar och 1876—77 vid hovteatern i Mannheim, i båda fallen även ss. regissör, ledde 1877—79 stadsteatern i Frankfurt a. M., 1884—89 hovteatern i Olden-burg och 1889—90 den kungl. talscenen i Berlin. D. har skrivit de med stor framgång uppförda festspelen »Gustav Adolf» och »Luther», sorgspelet »Tiberius Gracchus» m. m. och väckte uppmärksamhet med sitt framförande av Goethes »Faust» ss. mysteriespel. Han var en förträfflig karaktärsskådespelare, bl. a. en originell Mefistofeles. G. K-g. 6) Max D., son till D. 2), skådespelare (1857—1929), debuterade 1878 på hovteatern i Dresden, kom 1881 till Ringteatern i Wien och var sedan 1882 anställd vid Burgteatern där, från 1910 också som regissör. D. har såväl i klassisk som modern repertoar, i skådespel såväl som lustspel, värdigt uppburit släktens stolta traditioner. G. K-g. 7) Hans D., son till D. 5), teaterhistoriker och kritiker (f. 1868), har bl. a. utgivit »Archiv für Theatergeschichte» (2 bd, 1904—06). G.K-g. De Vries [da fri's], se Vries. Dewsbury [djö'zbari], stad i grevskapet York, n. England, vid Calder, s. s. v. om Leeds; 54,160 inv. (1921). D. är järnvägsknutpunkt och har goda flod- och kanalförbindelser. Huvudort för den engelska tillverkningen av shoddg (se d. o.). O. Ts. Dexi'ppos, Publius Herennius, grekisk historiker, verksam i Aten o. 250—270 e. Kr. Endast fragment äro bevarade av hans verk: ett världshistoriskt kompendium, en skildring av tiden efter Alexander den store, ett arbete om romarnas krig mot goterna; de ha blivit flitigt anlitade som källskrifter av senare historiker. I stil och komposition imiterar han Thu-kydides. — D. var en ansedd man och beklädde Atens högsta förtroendeämbeten. Då under en germaninvasion år 267 en skara heruler hotade Aten, som lämnats försvarslöst, lyckades D. i hast mobilisera ett borgaruppbåd, som slog tillbaka barbarernas anfall. I Sverige har denna bragd blivit allbekant genom Viktor Rydbergs —- fritt utsmyckade — skildring i den berömda dikt, som bär D:s’ namn. — Litt.: J. Bergman, »Antiken» (1906). I. H. Dextri'n, stärkelsegummi, uppkommer ss. mellanstadier vid stärkelsens nedbrytning till maltos genom enzym el. syra. De lämna vid fullständig nedbrytning endast glykos till skillnad från växtgummi, växtslem och pektinäm-nen. D. kan även erhållas vid stärkelsens upphettning till 200—210° C. Man skiljer mellan olika stadier vid dextrinbildning: amylodextrin (löslig stärkelse), som färgas blå av jod, erytrodextrin, som färgas röd, och akroo-dextrin, som ej färgas av jod. D. äro i allm. amorfa, blekgula pulver, endast ett fåtal d. ha erhållits i kristallinisk form. De lösas i vatten till en vid högre koncentration tjockflytande vätska. De fällas av alkohol. D. användes i tekniken till appretering av vävnader, ss. förtjockningsmedel för färgämnen, vid fabrikation av tapeter och kulört papper samt ss. klistermedel. Wk. Dextrokardi' (till lat. dexter, höger, och grek, kardi'a, hjärta), sällsynt anomali, bestående däri att hjärtspetsen befinner sig i h. brösthalvan. Äkta d. är en delföreteelse av situs inve'rsus, en bildningsanomali, bestående däri att inälvornas läge är omkastat, så att de organ ligga till h., som normalt skola befinna sig på v. sida och omvänt. Att hjärtat förträngts åt h. genom inflammation och ärrbildning i v. lungsäcken, kallas stundom falsk d. [Wk.] Dextros [-å's], druvsocker (se d. o.). Dey, se D e j. Dézamy [dezami'], Théodore, fransk socialist (d. 1850), förkunnade i ett flertal skrifter, ss. »Code de la communauté» (1842), en av Fourier (se denne) starkt påverkad socialism. T. E-r. Dezède [dazä'd] el. D e s a i d e s, N., fransk tonsättare (o. 1740—92), uppskattad kompositör till sammanlagt 18 sångspel (»Julie»tl — 229 — — 230 —