DIABELLI Indien, 340 km. n. o. om Bombay; 30,605 inv. (1924). Centrum för distriktets bomullshandel. I D. har Sv. alliansmissionen sedan 1921 en station. O.Hj. Dhya'na betecknar i indiska religioner, i sht inom buddismen, den (ofta extatiska) meditation, genom vilken man efter asketiska förberedelser el. åtminstone (ss. inom buddismen) under sinnets fullkomliga lugn uppnår en intuitiv kunskap om tillvarons sanna väsen och sammanhang. I den ateistiska buddismens from-hetsliv ersätter d. bönen. Den mediterande Buddha kallas därför Dhyani-Buddha. E. L. Di. 1) Se Amma, Avvänj ning och Digiv n i n g. 2) Kemiska tecknet för didym (se d. o.). 3) Myt., se D i i. Di- (grek, di-, två-, tve-, etymologiskt samma ord som lat. bi-, se Bi-), två-, tve-, i t. ex. diftong, dilemma, diplom, distikon. Dia- (grek, dia', genom, isär), i sammansättningar ss. diafragma, diagonal, dialog. Diaba's (fra. diabase, bildat av di-, två-, se D i-, och base, grek, basis, men sedermera anslutet till grek. diabai'nein, genomtränga), Ur S.l.F.:s bildarkiv. Brant stup av diabastäcke. Tallklöven. Malungs s:n, Dalarne. geol., petrogr., en gångbergart, som kemiskt och mineralogiskt motsvarar gabbron (se d.o.) bland djupbergarterna. Beståndsdelarna i en vanlig d. äro [-natronkalkfält-spat-] {+natronkalkfält- spat+} (plagioklas) och augit, medan vissa varieteter av d. också innehålla olivin (oli-vin-d.) el. kvarts (kvarts-d.). I allm. äro d. mörka bergarter, grågröna till svar- ta, och i struktur variera de från nästan täta (afanitiska) till grovkorniga. I regel är fält-spaten utbildad som tunna tavlor el. lister, vilka i förening med större augitindivider däremellan ge bergarten en egendomlig texturform, som man kallar ofitisk. I sin typiska form har d. ej porfyrisk utbildning, men vissa varieteter kunna ha strökorn av fältspat, plagioklas (d.-porfyrit) el. augit (augitporfyrit). Täta varieteter gå under namnet trapp. D. äro allmänna inom Sveriges urbergsområden både som lagergångar och sprickgångar samt förekomma även inom silurbildningarna. I Dalasandstenen (se d. o.) förekomma tre olika arter av d. med olika utbildning. I Västgötabergen täckas silur-lagren av en d. (trapp), som torde vara intru-siv (en lagergång). I n. Skåne och Blekinge brytes d. för stenindustriella ändamål, gravvårdar och monument, som till stor del exporteras till Tyskland. Dessa d. kallas liksom andra liknande mörka bergarter, som användas för liknande ändamål, »svart granit». K. A. G. Diaba'smandelsten, en diabas med mandel-stenstruktur. Diaba'sporfyri't, se D i a b a s. Diaba'sskiffer, tät diabas (se d. o.), som genom pressning fått skiffrig struktur. Diaba'stuff, tuffbergart, genetiskt sammanhörande med diabas, förekommer ofta samman med kalkiga och leriga sedimentbergarter, t. ex. Schalstein i n. v. Tysklands devonbildningar. K. A. G. DiabeTli, Anton, österrikisk musiker (1781 —1858), elev av M. Haydn (se denne), sedan 1803 i Wien, först som musiklärare, därefter som musikförläggare (särsk. av Schuberts verk). D. hade även förbindelser med Beethoven (jfr dennes »33 variationer över en vals av D.»). — 233 — — 234 — Diabasgång i granit.