DIASPOR förestå offren och skipa rätt; i sv. diktning även gudar (i allm.), präster. E.H. Dia'rbekr, turk. Kara Amid. 1) Vilajet i turkiska Kurdistan, 194,183 inv. (1927). — 2) Huvudstad i vilajetet D., belägen på en basalt-platå (660 m. ö. h.), på h. stranden av Tigris, där denna blir segelbar; 31,511 inv. (1927). D. är omgivet av murar av basalt. Fabrikation av vackra filigransarbeten i guld och silver. Export av ull och kopparmalm. Mycket heta och osunda somrar, men kalla och korta vintrar. — Den stora moskén, som i nuv. gestalt härstammar från 1100-talet, tillkom med användande av förefintliga storartade gammalkristna byggnader kring en gård. Av dessa, som sannolikt uppförts på 300-talet, kvarstå bl. a. sidofasaderna i v. och ö., prydda med korintiska kolonner med bågar emellan, förkroppat bjälkverk och rikt prydda gesim-ser; kolonnskaften i en av de övre raderna äro geometriskt ornerade. Själva moskén, med brett mittskepp och 5 skepp på var sida därom,, har trol. urspr. varit en kristen helgedom. Byggnadsverken i D., bland vilka ytterligare må nämnas Kharputporten, som anses härstamma från 900-talet, höra till de mäktigaste exempel som finnas på sammansmältning mellan västerländskt och österländskt. — D., forntidens Amida, blev under 300-talet romersk huvudfästning i övre Tigrisområdet och bytte under striderna mellan bysantinarna och sasaniderna flera gånger herrar, tills det 640 erövrades av araberna och fick namnet D. (d. v. s. stammen Bakrs område). Efter omväxlande kurdiskt, turk-meniskt, mongoliskt och persiskt övervälde införlivades D. 1515 med Turkiet. — Litt.: M. v. Berchem & J. Strzygowski, »Amida» (1910). J. F.; E. W.; [C. F.] Dia'riebevis, ett av vederbörande tjänsteman utfärdat skriftligt bevis om vad som införts i ett ämbetsverks diarium (se d. o.) ang. ett visst ärende. E. K. Dia'rium (lat., dagbok, till dies, dag), brukas i Sverige i olika betydelser. Med d. avses numera framför allt sådana anteckningar, som i olika ämbetsverk föras över ingångna och expedierade ärenden (in- och utgående d.) i tidsföljd. I äldre språkbruk avses därmed även dagbok i numera vanlig mening. Slutl. förekommer d. oegentligt som hävdvunnen beteckning för vissa medeltida aktstycken, annaler el. memorialböcker. Så brukar den i Vadstena kloster förda »tänkeboken» benämnas »Diarium Wadstenense», och vissa anteckningar från gråbrödraklostret i Visby kallas »D. mino-ritarum Wisbyensium». /. A. Diarki' (till grek, di-, två-, och archein, härska), ett styrelse-system, där högsta rege ringsmakten (åtm. formellt) utövas av två personer. Forntidens Sparta med sina två konungar och romerska kejsarriket, där tidtals två kejsare delade makten sig emellan, erbjuda exempel. J. E. N. Diarré (grek, diarroe', till diarrei'n, flyta igenom), mer el. mindre täta tarmuttömningar med lös, d. v. s. abnormt vattenhaltig avföring. Dess svenska benämning har sedan gammalt varit u t s o t. Den ökade vätskehalten uppkommer i sht genom en på gr. av retning av tarmslemhinnan framkallad avsöndring av vätska inne i tarmröret. Bristande resorption i tarmen av med födan nedsvald vätska är sällan orsak till den ökade vätskehalten i de lösa avföringarna, men väl snabb transport av tarminnehållet genom abnormt livliga tarmrörelser (peristaltik), vilka ge sig till känna dels som buller från buken, smärtor, knip, kolik och dels genom täta avföringsbehov. Såväl den livliga peristaltiken som den ökade vätskeut-söndringen i tarmröret äro i allm. uttryck för en inflammatorisk retning. Akula d. förekomma därför framförallt vid katarrer i magen el. tärmslemhinnan, exempelvis efter olämplig föda, matförgiftning, liksom vid akuta infektionssjukdomar, lunginflammation, tyfus, regelbundet vid kolera och rödsot (dysenteri). De senare bägge sjukdomarna ge ofta karakteris tiskt vattniga uttömningar, som se ut son risvatten el. ärtpuré. Kroniska d. förekomma vid svårare, långvariga sjukdomstillstånd i tjocktarmen, tuberkulos, kräfta men även vid vissa lever- el. njursjukdomar. Avföringarna vid dessa tillstånd innehålla alltid slem, ofta var och blod. På gr. av förruttnelseprocesser i tarmen äro de ofta starkt stinkande. Ofta förekomma d. på rent nervös bas. Vissa nervösa människor reagera med d. i varje för dem obehaglig situation (situations- el. ångest-d.). D. är alt uppfatta som symtom vid olikartade tarmsjukdomar. Den behandlas framför allt med diet (se d. o.), s. k. stoppande kost, vilken innebär fint fördelade fisk-, kött-, ägg-och mjölrätter, som, fria från cellulosa, resor-beras fullständigt i tarmen utan att reta. Dessutom te, blåbär och rödvin, som verka stoppande på gr. av sin halt av garvsyra. Rena garvsyrepreparat jämte vismutsalter äro likaledes mycket använda. S. I-r. Dias [di'af], B., portugisisk upptäcktsresande, se D i a z. Diaskop [-å'p], se Projektionsappa-r a t. Diaspo'r, mineral av kemisk sammansättning lerjordshydrat, AI2O3.H3O, färglösa till blekgröna el. blåaktiga rombiska tavlor; före — 265 — — 266 —