DIASPORA kommer i kristalliniska skiffrar och ss. kontaktmineral. D. har eldfasta egenskaper. K.A.G. Dia'spora (grek, diaspora', förskingring, till diaspei'rein, kringströ), betecknar en folkgrupp av viss konfession, vilken, isolerad från tros-förvanter, lever bland en majoritet av annan konfession (någon gång begagnas termen d. även om nationella minoriteter). Luterska d.-grupper uppstodo vid reformationstiden i åtskilliga länder, t. ex. Siebenbürgen, och ha senare bildats genom utvandring, t. ex. i Ryssland. Vanl. är d. för sitt bestånd beroende av understöd från sina trosförvanter. För dylikt ändamål bildades 1832 i Tyskland Gustav-Adolfs-Verein, som har avdelningar även i Sverige (se G u s t a v-A dolf s-föreningar). Tyska d.-kyrkor kunna numera ansluta sig till de tyska evangeliska kyrkornas förbund; så skedde 1925 med den österrikiska kyrkan av augsburgska konfessionen. — Ang. den judiska d. se Babyloniska fångenskapen och Judar, historia. A. M-n. Diasta's el. a m y 1 o s är ett stärkelseklyvande enzym. Salivens d. kallas p t y a I i n. D. förekommer dessutom i bukspottkörteln, i levern och i groende frön. D. sönderdelar stärkelsen i maltos med dextriner (se d. o.) ss. mellanstadier. Nyare undersökningar ha visat, att åtminstone malt-d. består av två olika komponenter, en dextrinbildande och en maltosbildande. — Vid alkoholjäsningen måste den stärkelse, som skall överföras i alkohol, först nedbrytas till maltos. Detta sker genom den i de spirande fröna bildade maltdiastasen (mält-ning). Wk. Diasta'sprov, se Mjölkprovning. Dia'stole (grek, diastole', eg. dragande i sär, uttänjning). 1) Fysiol., rytmisk utvidgning av ett organ, särsk. hjärtat och blodkärlen. Jfr Hj ä r t a. 2) Sprdkv., i sht i grek., skiljetecken (komma), som tillsättes för att undvika förväxling med ett annat ord; mete., förlängning av en urspr. kort stavelse. E. H. Diastrofi'sm (till grek, diastre'fein, förvrida), omfattar alla i jordskorpan skeende rörelser, såväl de orogenetiska som de epirogene-tiska (se d. o.) samt de förändringar de åstadkomma, framför allt oceanernas trans-gressioner och regressioner. Dessa rörelser, diastrofer, synas i någon mån vara periodiska, varför man uppställt dem som grundlag för indelningen av jordens historia, och särsk. ha nordamerikanska geologer sökt indela jordens historia i tidsrum, betecknade av diastrofiska händelser. Det hävdvunna forma-tionsschemat (se d. o.) är grundat på de viktigaste diastrofer, som kunnat iakttagas i n. v. Europa, och ett noggrannare beaktande av diastroferna kommer att närmare anknyta de olika stratigrafiska indelningarna fastare till paleogeografiska förhållanden. K. A. G. Diaterma'n, för värmestrålar genomträng-lig; motsatsen är aterman (se Värmestrå 1-ning). Diatermi' (till grek. diathermai'nein, genomvärma) , tidigare kallat termopenetration (värmegenomträngning), medicinsk behandlingsmetod, som bygger på det förhållandet, att högfrekventa elektriska växelströmmar av tillräcklig intensitet alstra värme på gr. av vävnadernas motstånd, om de ledas genom någon kroppsdel. Denna behandling skiljer sig från de vanliga värmemetoderna därigenom, att värmen icke tillföres utifrån utan alstras i den behandlade kroppsdelen själv. D. har därför i motsats till andra värmemetoder en utpräglad djupverkan. Högfrekventa växelströmmar ha i motsats till vanliga galvaniska strömmar el. växelströmmar av lägre frekvens ingen joniserande verkan på kroppens vävnader (se E 1 e k t r o 1 y s). De reta därför icke. D.-behandling gives med särsk. därför konstruerade apparater, i vilka den elektriska strömmens svängningar åstadkommas genom en elektrisk gnista, vilken, som fysiken visat, består av högfrekventa svängningar. Den kroppsdel, som skall behandlas, appliceras mellan två elektroder, mestadels bestående av blyplattor, vilka äro kopplade till d.-apparaten. När strömmen påsläppes, gå strömlinjerna igenom kroppsdelen från den ena elektroden till den andra. Verkan av denna genomströmning är dels värmestegring, som kan uppgå ända till 3—4°, dels en utvidgning av de små blodkärlen, vilket påskyndar läkningen av inflammatoriska processer, uppsugning av svullnad etc. D.-behandling har en utpräglad smärtstillande inverkan. Den har fått en synnerligen vidsträckt användning vid en mängd olika smärtsamma sjukdomstillstånd, nervinflammationer, nervsmärtor, men har kanske sin viktigaste användning vid reumatiska sjukdomar, särsk. den kroniska ledgångsreumatismen. Ingen annan metod ger som denna en likformig uppvärmning av de sjuka lederna med stark smärtstillande effekt. Genom inneslutande av kroppen i dess helhet i den elektriska strömkretsen kan en allmän uppvärmning av kroppen åstadkommas, vilket även medför en nedsättning av blodtrycket. Även andra sjukdomar, smärttillstånd i hjärtat (angi'na pe'cto-ris), inflammation i urin- el. gallblåsa, kunna med framgång behandlas med d. D. hör till våra allra värdefullaste fysikaliska behandlingsmetoder. D. har också fått användning — 267 — — 268 —