DIAZ inom kirurgien. Genom tillräcklig uppvärmning av den ena elektroden, så att den koagulerar vävnaden, har metoden visat sig lämplig vid bortopererandet av svulster, på sista tiden särsk. i hjärnan. Instrumentet föres runt om den vävnadsmassa, som man vill avlägsna. Det koagulerar därvid också blodkärlen, så att svulsten kan avlägsnas utan svårare blödning (elektrokoagulation). S. I-r. Diate's (grek. dia'thesis, eg. tillstånd), medfödd benägenhet för vissa rubbningar i kroppens funktioner, anlag (se d. o.) för vissa sjukdomar, t. ex. hemorragisk d. (benägenhet för blödningar), urinsyre-d. (för riklig urinsyre-avsöndring), skrofulös d. (anlag för »skrof-ler»), exsudativ d. (anlag för näs-, hals- och bröstkatarrer) o. s. v. T. H-n. Diate'ssaron (grek. diatessa'ron, eg. he dia' tessa'ron chordo'n symfoni'a, eg. en musikalisk term, ackordet över 4 strängar), namn på en av Tatianos (en syrisk kristen, som vistades i Rom o. 160) bearbetad och utvidgad grekisk »evangelieharmoni», d. v. s. en sammanarbet-ning av de 4 evang. till en sammanhängande berättelse. O. 170 blev D. översatt till syriska och blev den vanliga kyrkliga evangelietexten i kyrkoprov. Edessa. På 400-talet ersattes D. med de 4 »åtskilda» evangelierna. De grekiska och syriska texterna äro förlorade, och D. kan blott ofullständigt rekonstrueras på grundval av syriska och armeniska kommentarer och en arabisk övers. — Litt.: A. Baumstark, »Geschich-te der syrischen Litteratur» (1922). A.J.F. Diatomacé, se D i a t o m é-. Diatomaeéer, se K i s e 1 a 1 g e r. Diatoméslam från Södra Ishavet, 2,200 famnars djup. Diatoméavlagringar. Diatoméer förekomma ofta som väsentliga beståndsdelar i sediment av olika art, såväl från salt som sött vatten, både grunt och djupt (se B o 11 en a v lagring a r). I insjöar förekomma de huvudsaki. i gyttja; på diatoméer rika gyttjor kallas dia-tomégyttja. I oceanerna finnas på 5—6,000 m. djup avlagringar av diatoméslam, stundom nästan uteslutande bestående av diatomé-skal; detta förekommer mest i kallare hav, särsk. i S. Ishavet, där det intager ett ganska stort bälte vid 60:e breddgraden. K. A. G. Diatoméer, se Kiselalger. Diatomégyttja, se Diatoméavlagringar. Diatoméjord, diatomacé jord, bergmjöl, infusoriejord, kiselgur, trippel, äro avlagringar övervägande bestående av skal av diatoméer, huvudsaki. av kvartär, men stundom av recent ålder. D. har praktisk betydelse för sin porösa beskaffenhet; den kan användas för isoleringsändamål och till uppsugande av vätskor (användes urspr. i dynamitfabrikationen för att uppsuga nitroglyce-rin) samt till polermedel. D. finnes även i äldre geologiska formationer, t. ex. Moleret (se d. o.) i Danmarks tertiär, och kallas då ofta d i a t o m i t. K. A. G. Diatoméslam, se Diatoméavlagringar. Diatomi't, se Diatoméjord. Diato'nisk (till grek. dia'tonos, spänd över) kallas tonrörelsen i hel- el. halvtonssteg (sekunder) mellan två närbelägna toner i grundskalan (se Skala) el. dess transpositioner. — D. skala är den stegvisa tonföljd med hel-och halvtonssteg, som, utgående från tonartens huvudton, genomlöper de tre huvudklangernas beståndsdelar. Se Funktion, Intervall, Sekund, Tonart och T o n a l i-t e t. F. S-l. Diatri'b (grek, diatribe', tidsfördriv, även: tvist, eg. söndernötning), kritisk el. polemisk skrift; hätsk motskrift; skarpt, hånfullt utfall, invektiv. — D. ss. litteraturform, en i samtalston hållen framställning av ett filosofiskt ämne, är sannolikt skapad av den kyniske filosofen Bion (se denne); den odlades i sht under den senklassiska tiden av såväl grekiska (Dion Chrysostomos, Epiktetos, Plutarchos m. fl.) som romerska förf. (Cicero). W.N. Dia'tto, italienskt bilmärke, som tillverkas av Automobili D. i Turin. Särsk. bekant som snabb sportvagn. v. S. DFaulos (grek.), dubbelt hastighetslopp: banan fram och tillbaka, 384 m. Jfr Olympiskaspel. H. Sj. Diaz [di'af], Bartholomeu, portugisisk upptäcktsresande (död 1500). D. deltog i Diogo de Azembujas exp. till Guldkusten, där citadel-let Elmina anlades 1482. Sedan Diogo Cäo under sina upptäcktsfärder påträffat Kongo- — 269 — — 270 —