DIAZOFÖRENINGAR smäktande kvinnogestalter framträda mot dunkelt lövverk, uppskattades mycket högt under konstnärens livstid. Deras koloristiska charm kan icke förnekas men 'förmår icke överskyla brister sådana som svag teckning och konventionellt återgivande av anletsdrag och rörelser. I Louvren finns en rik samling av D:s tavlor med badande nymfer, orientaler och zigenare; i Nationalmuseum, Stockholm, är han representerad med »Venus och Amor» (1860). K. E. S. Diaz del Castillo [3i'a]) däl kasti'Iå], B e r-n a 1, spansk conquistador och historiker (död o. 1560), stred på Cuba, i Florida och under H. Cortes i Mexiko, deltog i 119 drabbningar och skildrade sina öden i Mexiko naivt, vidlyftigt, detaljrikt i sin värdefulla »Historia verda-dera de la conquista de la Nueva Espana» (utg. i förvanskad form 1632, övers, till ty. och fra.; ånyo utg. efter D:s handskrift 1905 och 1928, övers, till da. 1906—09, eng. 1908—16). C. V.J. Diaz de Viva'r [öi'af>], R o d r i g u e z (R u y), spansk nationalhjälte, se C i d. Diazdoktrinen [öi'as-], förslag till reglering av amerikanska tvistigheter. Sedan genom den nordamerikanske president Clevelands (se denne) ingripande i en konflikt mellan England och Venezuela (se d. o., historia) denna hän-skjutits till skiljedom, uppträdde 1896 den mexikanske presidenten P. Diaz (se denne) emot att U. S. A. ensamt skyddade de amerikanska staterna gentemot europeiska angrepp samt föreslog, att samtliga amerikanska stater skulle förklara, att de vid varje angrepp mot en stats territorium el. styrelse av utländsk makt (alltså även amerikansk) skulle vara beredda att bringa den anfallna parten militär hjälp. Denna doktrin krävde sålunda likställighet mellan U. S. A. och de spansk-amerikanska makterna samt hade en spets riktad mot U.S.A., då den i vissa fall nödvändigtvis hade framtvingat ett samlat spansk-amerikanskt uppträdande mot den anglosaxiska unionen. En kongress, sammankallad av Diaz till Mexico 1896, samlade endast ett fåtal deltagare och mynnade endast ut i ett uttalande för obligatorisk skiljedom. Trots fiaskot blev D. betydelsefull genom den roll, dess tankar spelat i den senare pan-amerikanska diskussionen. — Litt.: F. Johannesson, »Det panamerikanska problemet» 11922). B. DiazoamFdoföreningar, detsamma som dia-zoaminoföreningar (se d. o.). Diazoami'nobensoT, C8Hs.N:N.NH.C8H5, bildas vid inverkan av anilin på ett diazonium-salt. D. kristalliserar i guldgula blad och omvandlas vid närvaro av en ringa mängd anilin-salt till den isomera föreningen aminoazoben-sol. [Lj.] DiazoamFnoföreningar erhållas genom inverkan av primära aromatiska aminer på diazo-derivat. D. bildas även vid inverkan av sal-petersyrlighet på alkoholiska lösningar av primära aminer, i det att den först bildade diazobensolen omsätter sig med aminen. D. äro fasta guldfärgade föreningar, vilka äro ganska beständiga vid vanlig temp. och sönderdelas explosionsartat först vid starkare upphettning. D:s viktigaste egenskap är deras omlagring till aminoazoföreningar, C8H5.N:N.C8H4.NH2. Denna omlagring försiggår vid upphettning med saltsura baser, t. ex. anilin, el. genom behand ling med överskott av mineralsyra. Omlagringen sker i paraställning el., om denna är besatt, i ortoställning. På gr. av denna reaktion äro aminoazofärgämnen lätt och i nästan obegränsad mängd tillgängliga. Lj. Diazobenso'1, se Diazoföreningar. Diazoföreningar, kemiska föreningar, som upptäcktes av Griess 1860. De framställas genom inverkan av salpetersyrlighet på primära aromatiska aminer. Förfarandet, som kallas dia-zotering, utföres så, att till en mineralsur lösning av aminen sättes natriumnitrit, C8H5NH2 + NaONO + 2HC1 = C8H5N2C1 + NaCl + H2O. Då d. äro obeständiga föreningar, som lätt sönderfalla, måste diazoteringen ske i köld. I fast form sönderfalla d. vid uppvärmning el. vid slag explosionsartat. De enkla diazoniumsalter -na erinra om ammoniumsalterna, vilket först påvisades av Blomstrand, som även uppställde den konstitutionsformel, som ännu gäller för C8HsNC1 . , dem iii , med dels 3-, dels 5-värdigtkvave. N Den fria basen, som motsvarar ammoniak, är diazobensol, C8H5N2OH, vilken dock icke är känd i fritt tillstånd. Vid inverkan av alkali på diazoniumsalter erhållas diazotaler, i vilka diazobensolen uppträder ss. syra, C6H6N2C1 -> C8H5N2OH -> C8H5N2OK. Diazotaterna finnas i två strukturisomera former syn- och antiföreningar (se Isomeri). —• D. äro tekniskt mycket viktiga, i det att de ss. mycket reaktionskraftiga föreningar äro oumbärliga utgångsmaterial för framställning av en mängd viktiga organiska föreningar, särsk. färgämnen. Vid upphettning med vatten giva diazoniumsalter fenoler, varvid kväve bortgår, med alkoholer erhållas kolväten, varvid alkoholen övergår till aldehyd, lösningar av d:s haloidsalter giva vid närvaro av kopparsalter aromatiska halogenderivat, vid inverkan av aromatiska baser erhållas diazoaminoföreningar, som lätt omvandlas i aminoazoföreningar, vid upphettning med fenoler el. naftoler erhållas oxiazoföreningar, och genom liknande »kopp — 273 — — 274 —