DIAZONIUMSALTER lingar» erhållas en rad viktiga färgämnen. Även alifatiska d. finnas, vilka dock äro av mindre betydelse. Lj. Diazo'niumsalter, se Diazoföreningar. Diazota'1, se Diazoföreningar. Diazote'ra, se Diazoföreningar. Dibarn, se Amma, Avvänj ning och D i-givning. Dibbelmaskin, se Såmaskin. Dibbelsådd, gruppsådd. Vid sådd av rot-fruktsfrö, särsk. betfrö, användes ofta denna såmetod, som består däri att man i såraden med bestämda avstånd (det önskade plant-avståndet) lägger ett relativt stort antal frön i en hög. Fröna gro därigenom något fortare och ha lättare att gemensamt bryta en ev. hård jordskorpa. Vid gallringen kvarlämnas en planta av varje grupp. Hj. P. Dibbuk, rel.-vet., se E x o r c i s m. Dibdin. 1) Charles D., engelsk visdiktare, tonsättare och musikskriftställare (1745—1814), urspr. operasångare vid Covent garden och Drury lane-teatern, senare ägare av teatern vid Leicester square och innehavare av en musikskola. D. har komponerat ett stort antal light operas, vilkas texter han i flera fall själv skrivit; författade dessutom några solosångscener (table entertainments) och en elementarlärobok i musik samt »A complete history of the Eng-lish stage» (5 bd, 1795). Ett urval av hans sånger har utgivits av G. Hogarth (2 bd, 1842 —48). E. A. 2) Thomas Frognall D., den föregåendes brorson, bibliografisk förf. (1776—1847), 1805 kyrkoherde i Kensington, från 1824 iS:tMary’s, London. Bland D:s många lärdomshistoriska och bibliografiska arbeten kunna nämnas de klassiska »Bibliomania» (1809) och »Remini-scenses of a literary life» (1816); han var en av grundarna av bibliofilsammanslutningen Roxburghe club (1812). C. Dibe'lius, Wilhelm, tysk språkforskare och litteraturhistoriker (1876—1931). Bland D:s’ skrifter märkas »J. Capgrave und die eng-lische Schriftsprache» (1899), »EnglischeRo-mankunst» (2 bd, 1910), »Charles Dickens» (1916), »England» (2bd, 1923).H.E. DibeTius, Martin, tysk teolog (f. 1883), 1915 prof, i N. T. i Heidelberg. D. är ett ledande namn inom nutida evangelie-forskning, upphovs Martin Dibelius. — 275 — man till den s. k. »formhistoriska» metoden vilken innebär ett försök att fastställa, hur den muntliga traditionen om Jesu ord och gärningar kommit till stånd, i det att evaru»»-lierna upplösas i sina ursprungliga beståndsdelar (perikoper) och dessas plats i det urkristliga församlingslivet påvisas (programskrift: »Die Formgeschichte des Evangeliums». 1919). D. har skrivit flera utmärkta monografier över urkristendomens historia och litteratur samt kommentarer till N. T. A. J. F. Dibitj-Zabalkanskij, Ivan Ivanovitj, rysk militär, se H. C. F. A. v. D i e b i t s c h-Z a b al-kan s k i j. Dibothrioce'phalus, ett släkte binnikemaskar (se d. o.). Dibranchia'ta, en underordn. bland bläckfiskarna (se d. o.). Dice'falus (grek. dike'falos, till di-, två-, och kefale', huvud), missfoster med två huvuden, ev. även fördubbling av hals och bål. Dicellogra'ptus, ett släkte graptoliter (se d. o.), förekommande i övre delen av under-silur. Dicellogra'ptusskiffer, graptolitförande skiffer i mellersta och övre delen av undersilur i Skåne, motsvarande bland avlagringar, som föra andra fossil, Chasmopskalken och Trinu-cleusskiffern (se d. o. och Skåne, geologi). K. A. G. Dicenta [öij)ä'n-], J o a q u i n, spansk dramaturg (1863—1917). F. i Aragonien, kom D. tidigt till Madrid, där han med andra litterära ämnessvenner förde ett fullständigt bohemliv och där han fick sitt första drama, »El suicidio de Werther», uppfört (1887). I andra dramer talar D. de fattigas och ultraliberalismens sak, varför hans dramer ofta väckte skandal, särsk. »Los irresponsables» (1892). D:s yppersta verk är det romantiska dramat »Juan José» (1895), från radikal synpunkt behandlande sociala spörsmål. Även spirituella reseskildringar finnas av D:s hand. Hans stil betecknas som espanolismo. J. V. Dice'ntra, Diely'tra, Dicly'tra, växtsläkte av fam. vallmoväxter med 15 arter, fleråriga örter, i de tempererade delarna av Asien och Nordamerika. I Sverige odlas särsk. 2 arter: D. spec-ta'bilis, ly r b lo mm a, löjtnantshjärta, från Asien, 6—9 dm. hög med brett hjärtlika, ljusröda blommor, ensidigt ordnade i bågfor-migt hängande klasar, och D. exi'mia från Nordamerika, 3—4 dm. hög med smalt hjärtlika, röda blommor i upprätta klaselika knippen. A. V-e. Di'ceras, ett fossilt släkte musslor av fam. Cha'midæ (se d. o.). D., som levde i yngre delen av juraperioden, har mycket tjocka skal — 276 —