DICKINSON intrigen blir efter hand märkbar. D:s’ realism, virtuosmässig i sitt slag, är från början inskränkt till ett område, som han aldrig kom att överskrida: den lägre medelklassen. Om den vet han allt: fysionomier, vanor, talesätt Familjeporträtten beskädas hos Mr Bayham Badger. Illustration av H. K. Browne i första upplagan av »Bleak house», 1853. och interiörer in i minsta deltalj förmår han återge med osviklig pregnans, och så länge han rör sig i dessa sfärer, blir allt levande; däremot misslyckas hans försök med figurer ur högre klasser. Men även inom sitt speciella område beror hans säregna storhet ej så mycket på någon strängt saklig realism som på denna realisms stegring i riktning åt det groteska och befängt komiska personporträttet. Hela hans realistiska värld blir i viss mån en fantasmagori, en värld som är harmonisk i sig själv och som lyder sina egna lagar, men som icke direkt kan kallas en bild av verkligheten; en likhet mellan honom och Balzac förefinnes i detta avseende, med alla olikheter i övrigt. Som karikerande humorist är D. i sitt slag oöverträffad, och hans säregna snille lyser klarast i en rad oemotståndligt komiska figurer, sådana som Mr Pickwick, Jingle och herrarna Weller i »Pickwick papers», Dick Swi-veller i »The old curiosity shop», Mrs Gamp i >Martin Chuzzlewit» och Mr Micawber i »David Copperfield». Hans sentimentala scener däremot, som rörde hans samtida läsare till tårar, te sig nu, liksom i stor utsträckning hans utbrott av socialt patos, ss. döda punkter i hans verk. Förgudad av sin läsekrets, framstod D. länge i skenet av sina skapelser som en ideal karaktär; man överförde utan vidare på honom själv alla ädla och känslofulla drag hos hans böckers moraliska gestalter, identifierade honom förbehållslöst med titelfiguren i »David Copperfield» och gjorde honom till en inkarnation av allt det yppersta i engelsk borgerlighet. Från denna piedestal har han lyfts ner av senare granskare, som i sin reaktion mot kulten av D. som person kanske farit väl hårt fram. Från sådana drag som egoism, hysterisk självkänsla och hänsynslöshet mot sina närmaste kan han ej frikännas, icke heller från en efter hand framträdande snikenhet. Han poserade ej ogärna som en den viktorianska familjemoralens store väktare och förkämpe; men i sin egen äktenskapliga kris på äldre dagar — då han bröt med sin hustru, sedan hon fött honom 9 barn — ter han sig själv på det området i en ganska tvivelaktig dager. D:s’ arbeten (av vilka de flesta finnas i sv. övers.) ha utgivits i en mångfald upplagor (»Library ed.», 1860 ff., »Centenary ed.», 1900, Universal ed.», 1913, m. fl.). — Litt.: J. Forster, »The life of C. D.» (3 bd, 1872—74, den officiella biografien, starkt panegyrisk); W. Dibelius, »C. D.» (1916); A. L. Hayward, »The D. encyklopædia» (1924); G. Gran, »C. D.» (1925); G. Gissing, »C. D., a critical study» (1926); C. E. B. Roberts, »This side idolatry» (1928); R. Straus, »D.» (s. å.); H. F. Dickens, »Memories of my father» (s. å.); E. Lindström, »C. D.» (1929). F. G. B. DFckinson [-san], Lord Willoughby Hyett, sedan 1930 l:e baron D. av Painswick, engelsk filantrop och fredsvän (f. 1859), advokat 1884. D. har deltagit i en rad filantropiskt-sociala undersökningskommissioner och företag, led. (liberal) av underhuset 1906—18, president i International union of League of nations societies 1925; honorary secretary och drivande kraft inom Världsförbundet för mel-lanfolkligt samförstånd genom kyrkosamfunden (se d. o.). N. Km. Di'ckinson [-san], E m i 1 y, nordamerikansk författarinna (1830—86). D:s av mystik fyllda arbeten visa djup inblick i livet och naturen. Hennes »Complete poems» utkommo 1925. — Litt.: M. Dickinson Bianchi, »The life and letters of E. D.» (1924). E. L. R. Dicksee [di'ksi], Frank, engelsk målare (1853—1928), började utställa 1876 och vann berömmelse för sina bilder med romantiska ämnen (ur sagorna om Arthur, Isolde o. a. medeltidsdiktning, ur Dantes »Divina com-media» etc.) samt för sina eleganta dam — 279 — — 280 —