DIDYMOS Didymogra'ptus karakteriserad skiffer, som motsvarar den övre delen av Ceratopygeledet och hela Asaphusledet (se Skåne, geologi), d. v. s. ortocerkalken och lagren närmast under och över densamma. I Skandinavien förekommer D. i Skåne, Vätergötland, Dalarne och Jämtland samt i Oslotrakten. K. A. G. Di'dymos (grek., tvilling). Enl. Joh. 11: 16, 20:24, 21:2 kallades aposteln Tomas även D., den grekiska övers, av Tomas, som är en likaledes grekisk transkription av det arameiska ordet för tvilling. Tomas nämnes ej i evangelierna med egentligt egennamn, i en apokryf Tomasakt kallas han Judas Tomas. S. N. Didymo'tichon, grekisk stad, se D i m o t i k a. Didyna'mia, fjortonde klassen i Linnés sexualsystem (se d. o.). Diebitsch-Zabalka'nskij [ze-], Hans Carl Friedrich Anton von (i Ryssland kallad Ivan Ivanovitj Dibitj-Z.), greve, tysk-rysk militär (1785—1831), f. i Schlesien, erhöll sin första militära utbildning i Tyskland, kom 1801 i rysk tjänst, blev 1812 generalmajor, slöt s. å. med York (se denne) fördraget i Taurog-gen, blev 1813 generallöjtnant, 1818 generaladjutant, 1820 chef för stora generalstaben, 1825 efter kraftig medverkan till dekabristupprorets undertryckande verklig general, 1827 greve, överbefälhavare i kriget mot turkarna 1829, tilltvang han sig s. å. under blodiga strider övergången över Balkan, intog Adrianopel och genomdrev rredsslutet där. Belönad med hedersnamnet Zabalkanskij (»Balkans överstigare») och fältmarskalksstaven, fick han 1830 i uppdrag att ss. generalguvernör i Polen nedslå resningen där men visade under fälttåget 1831 en förvånande brist på energi och beslutsamhet. Redan hotad med avsked, avled han av kolera. S. Bsn. Diece's, dioeces, diöces (lat. diæce'sis, grek. dioi'kesis, förvaltning). 1) Från kejsar Diocletianus’ tid benämning på ett förvaltningsområde, »generalguvernement», omfattande ett antal av romerska rikets provinser, i regel styrt av en vica'rius. H. Sj. 2) Biskopsstift inom de romersk- och grekisk-katolska kyrkorna; inom Tysklands evangeliska kyrkor kallas en superintendents förvaltningsområde d. — D i e c e s a'n, biskop el. en till en d. hörande präst samt för Roms vidkommande även lekman. —• D i e c e s a'n s y- n o d, av biskopen sammankallat möte med d:s’ prästerskap. S. N. Dieci' benämnes det förhållande, då de i en djurstock (se d. o.) ingående individerna bestå av både hannar och honor, till skillnad från m o n e c i, då de alla ant. äro hannar el. honor. H. IV. Diedenhofen [di'-], tyska namnet på staden Thionville. Diederichs [di'drizs], Eugen, tysk bokförläggare (f. 1867), grundade 1896 ett bokförlap i Florens, sedan 1904 i Jena. D. vill med sin verksamhet befordra uppbyggandet av en personlighetskultur på religiös (utomkyrklig) grund. Tidskriften »Die Tat» (1909 ff.) är D:s’ organ. S. N. Dieffenbach [-[di'-fanbaz],-] {+[di'- fanbaz],+} Joh ann Friedrich, tysk kirurg (1794—1847), 1830 föreståndare för kirurgiska avd. av Charitésjukhuset i Berlin, 1840 prof, och föreståndare för kirurgiska kliniken, var en av sin tids främsta operatörer, särsk. på den plastiska kirurgiens område. [IVk.] Dieffenbachia [difenba'kia], tropiskt amerikanskt växtsläkte av fam. Ara'ceæ (se d. o.) med o. 27 arter, halvbuskar el. trädartade växter med kraftig, rak, liten stam, äggrunda-lan-settlika, ofta brokigt tecknade blad och i kort-skaftade kolvar samlade, obetydliga blommor. D. picta, D. imperia'lis m. fl. arter jämte varie-teter odlas ss. prydliga bladväxter i våra varmhus. A. V-e. Diego Garcia [öiä'gå gar]>i'a], den största och folkrikaste av Chagosöarna (se d.o.); 445 inv. (1921). D. G. tillhör Storbritannien och administreras från Mauritius. Export av kokos-produkter, guano och salt fisk. 7. M-g. Diego Rodrigues [3iä'gå rå3ri'gof], vulkaniskt bildad ö i Indiska oceanen på 19° 41' s. br. och 62° 23' ö. Igd.; 7,269 inv. (1926). D. R. tillhör Storbritannien sedan 1809 och administreras från Mauritius. Befolkningen är fransktalande. I. M-g. Diego Suarez [öiä'gå soa'rap], stad på Madagaskars n. spets i den djupt inträngande viken med samma namn, som bildar en av världens bästa hamnar; 11,855 inv. (1921). Viken med kringliggande område ockuperades 1885 av fransmännen, som här ha militärförläggning och flottstation. I. M-g. Diehards [däl'hädz] (av eng. to die hard, — 295 — — 296 —