DIELS Diels [dils], Ludwig, tysk botanist (f. 1874), 1906 prof, i Marburg, 1914 i Berlin, sedan 1921 direktör för botaniska trädgården och museet där. D. har särsk. sysslat med växtsystematik och växtgeografi och har bl. a. utg. »Flora von Zentral-China» (1901), »Die Pflanzenwelt von Westaustralien» (1906), »Me-thoden der Phytographie und Systematik der Pflanzen» (1921). A. V-e. Diely'tra, bot., se Dicentra. Diemar [di'-], Ernst Hartmann von, baron, tysk diplomat och krigare (1682— 1754), deltog under prins Fredrik av Hessen (sedermera Fredrik I av Sverige) i spanska tronföljdskriget, blev 1710 överste, 1717 generalmajor. Hessen-kasselskt sändebud i Stockholm 1720—25, hörde han till konungens förtrogna, understödde dennes planer på vidgad kungamakt och ådrog sig frihetsvännernas ovilja. Redan 1723, närmast med anledning av hans deltagande i förföljelserna mot överste L. K. Stobée (se denne), fordrade ständer och råd hans avlägsnande. 1735—52 i kejserlig tjänst, deltog D. i österrikiska tronföljdskriget och blev 1745 generalfältmarskalk. Sina sista år tillbragte han på sina gods i Hessen. S. Bsn. Diemen [di'-], Anthony van, holländsk kolonialman (1593—1645), trädde tidigt i holländska ostindiska kompaniets tjänst, blev 1636 generalguvernör över holländska Ostin-dien, intog de portugisiska faktorierna på Cey-lon och Malacka, grundade holländarnes handel på Japan och Kina och förbättrade förvaltningen. D. utsände 1642 en exp. under A. Tasman, som upptäckte ön Van Diemens land, numera kallad Tasmanien, och 1643 en exp. till Japan under M. de Vries. [C. V. J.] Diemer [di'-], Anders Mathiesen, dansk tidningsman (f. 1878), cand. mag. 1905 efter studier i Köpenhamn och Uppsala, 1906—20 bosatt i Sverige, från 1920 anställd vid katedralskolan i Haderslev, nu lektor där. D. var 1898 en av stiftarna av Nordisk Förening och har på mångahanda sätt bidragit till ökad förbindelse och förståelse mellan de bägge nordiska länderna, bl. a. genom att anordna gemensamma resor och genom att medverka vid varuutväxlingen under världskriget men i sht genom en omfattande journalistisk verksamhet i såväl sv. som danska tidn. P. B-w. Diem pe'rdidi, se D i e s. Diener [di'-], Carl, österrikisk geolog och paleontolog (1862—1928), började sin vetenskapliga bana som geograf, blev 1897 prof, i geologi och 1903 i paleontologi vid Wiens univ. D. företog studieresor i Orienten, Hima-laja. Japan, Mexiko m. fl. Som förf, var D. mycket mångsidig; särsk. må nämnas hans arbeten om triassystemets stratigrafi över hela jordklotet, om dess fauna samt om Alpernas byggnad. K. A. G. Dientzenhofer [di'n-], bömisk arkitektfamilj, antagl. härstammande från Bamberg. — Chris-toph D. (1655—1722) och hans son K i lian Ignaz D. (1689—1752) voro verksamma framför allt i Prag, där de uppförde flera kyrkor och palats. Den sistnämndes främsta arbete är S:t Niklaskyrkan (bild se pl. vid art. Bömisk konst) på Prags Lilla sida. Han övertog efter faderns död ledningen av kyrkobygget och utförde väsentliga delar av kyrkan, bl. a. den storslagna kupolen, nu en av de imposantaste detaljerna i stadsbilden. Bland profanbyggnader märkes Piccolomini-palatset i Prag, som åtm. tillskrives honom. —- Redan under C. D., som var genomträngd av Borrominis italienska stil, sådan den framträtt i Sydtyskland, skapades ett nytt skede i Böhmens barock. Utvecklingen nådde sin höjdpunkt hos sonen, vars kraftiga, storslagna och samtidigt eleganta lösningar av rumsproblemen ge Pragbarocken en dominerande ställning i tidens arkitektur. M. Bjn. Diepenbeeck [di'-], Abraham van, flamländsk konstnär (1596—1675), var son till en glasmålare och ägnade sig i början åt dennes yrke samt utförde flera arbeten i Antwerpen; var sedan mestadels sysselsatt som illustratör till vetenskapliga och teologiska arbeten; även oljetavlor (i Rubens’ riktning) tillskrivas honom. E. W. Dieppe [djäp], stad i dep. Seine-Inférieure, n. v. Frankrike, vid Engelska kanalen, 55 km. n. om Rouen; 24,945 inv. (1926). D., som om-gives av höga kritklippor, har en av de djupaste och säkraste hamnarna vid Kanalen och en livlig sjöfart. Skeppsvarv, mekaniska verkstäder m. m. Badort. —■ D. erövrades 1195 av den franske konungen Filip August. Under hundraårskriget mellan England och Frankrike blev stadens blomstrande handel ödelagd; 1420—35 var den under engelskt välde. På 1500-talet nådde D:s handel sin största omfattning; flera kolonisationsföretag i främmande världsdelar utgingo då därifrån. 1694 förstördes staden genom bombardemang av en engelsk-holländsk flotta. O. Ts.; H. Bg. Diepraem [di'präm], A b r a h a m (el. Arent), holländsk målare (1622—70), utbildade sig till genremålare under inflytande av Sorgh och Brouwer och har efterlämnat små förträffliga interiörer, nu i museerna i Berlin, Schwerin etc. En ypperlig »Krogscen» finnes i Moltkeska galleriet, Köpenhamn. E. W. Dierauer [di'r-], Johannes, schweizisk historiker (1842—1920), 1868 lärare i historia — 299 — — 300 —