DIE WACHT AM RHEIN två grenar utgångna 1859, resp. 1861. Av den förra linjens två grenar upphöjdes den äldre, österrikiska i grevligt stånd 1651, i riksfurst-ligt 1684 och utdog på manssidan 1825; den yngre, Nikolsburggrenen, erhöll 1587 grevlig och 1624 riksfurstlig värdighet samt utslocknade 1864. Den senare grenen är av intresse för Sverige, enär det på dess gods Nikolsburg i Mähren, särsk. av nedannämnde D. 1), samlade bibi, togs som krigsbyte av svenskarna 1645; det torde kunna betraktas som den största av de många värdefulla boksamlingar, som på detta sätt kommit till Sverige. Furstetiteln v. D. zu Nikolsburg övergick 1869 till den siste furstens svärson greve Alexander v. Mensdorff-Pouilly. — Litt.: O. Walde, »Storhetstidens litterära krigsbyten», 1 (1916). Th. 1) Franz von D., greve, från 1624 furste, österrikisk prelat (1570—1636), tilldrog sig tidigt påven Clemens VIII:s uppmärksamhet, kallades till Rom och blev vid 29 års ålder kardinal och kort därefter biskop i Olmütz. Som sådan verkade han med iver och framgång för motreformationen och blev en av kejsar Rudolf II :s förtroendemän. I dennes strid med Mattias sökte han ivrigt medla. Vid 30-åriga krigets utbrott måste D. fly, återvände efter slaget på Vita berget och genomförde som Mährens styresman 1621—36 där motreformationen samt stod högt i gunst hos Ferdinand II. P. S. Dietterlin [di'-] (el. Dietterlein), Wen-d e 1, (eg. Wendling Grapp), tysk konstnär (o. 1550—99), var verksam i Sydtyskland och utförde flera dekorativa tak- och fasadmålningar (berömd var takmålningen i Neues Lusthaus, Stuttgart) samt blev en banbrytare för den dekorativt färgrika barocken n. om Alperna genom sitt med kopparstick försedda arbete »Architectura. Von Ausstheilung, Symmetria und Proportion der fünff Seulen» (1598). E. W. Diety'Imalony'lkarbami'd, farm., se Veronal. — D.-n atrium, se Medinal. Dietz [dits], F e o d o r, tysk målare (1813— 70), deltog i flera fälttåg och blev typisk representant för krigets romantik i konsten, mera betydande genom sin fantasi och kom-positionsförmåga än genom sitt naturstudium. Populära blevo många av D:s bilder från Na-poleonkrigen. Bekant var på sin tid tavlan »Gustav II Adolf vid Lützen». E. W. Dietzel [dftsal], Karl August, tysk nationalekonom (1829—84), prof, i Heidelberg 1863—67, i Marburg från 1867. Bland D:s skrifter märkas »Das System der Staatsanlei-hen im Zusammenhang der Volkswirtschaft» (1855) och »Die Volkswirtschaft und ihr Ver-hältnis zu Gesellschaft und Staat» (1864). T. E-r. Uppslagsbok. VII. — 321____ 11 Dietzel [di'tsal], Heinrich, tysk nationalekonom (f. 1857), prof, i Dorpat 1885, i Bonn från 1890, har huvudsaki. sysslat med utbyggandet av den klassiska liberala teorien, därvid utgående från Ricardo och J. Stuart Mill. Bland D:s skrifter märkas »Karl Rodbertus» (2 bd, 1886—88), »Theoretische Sozialökono-mik» (1895) och »Das Produzenteninteresse der Arbeiter und die Handelsfreiheit» (1903). T. E-r. Dietzgen [di'ts-], J o s e p h, tysk filosof (1828—88), var till yrket garvare och förvärvade sig genom självstudier en ganska omfattande beläsenhet. Som kunskapsteoretiker intog D. en strängt empiristisk ståndpunkt och förnekade existensen av ett ting i sig. Hans etik var sociologiskt orienterad; i sin uppfattning av samhällsutvecklingen anslöt han sig till Marx’ materialistiska historiefilosofi. I socialismen såg han de gamla religiösa livsåskådningarnas arvtagare. Huvudarbete: »Das Wesen der menschlichen Kopfarbeit» (1869). Efter hans död utgavs »Die Religion der So-zialdemokratie» (1895). — Litt.: H. Roland-Holst, »J. D:s Philosophie» (1910). G. A. Dieulafoy [djölafqa']. 1) Paul Georges D., fransk läkare (1840—1911), 1896 överläkare vid Hötel-Dieu, Paris, utarbetade en enkel metod alt genom införandet av ett tunt metallrör (kanyl) i lungsäcken uttappa vätskesam-lingar i densamma, särsk. vid lungsäcksinflam-mation. Detta förfaringssätt har ytterligare utvecklats och utgör numera ett av den interna medicinens viktigare hjälpmedel. S. I-r. 2) Auguste Marcel D., arkeolog (1844— 1920), företog 1881 och 1885 resor i Persien, varunder betydande grävningar företogos i framför allt Susa. Resultaten av resorna äro nedlagda i det stora verket »L’art antique de la Per se» (5 bd, 1884—89), de arkeologiskt viktiga upptäckterna i Susa dessutom i monografien »L’acropole de Suse» (1890—92). Vidare har D., jämte monografier över Cervantes o. a. spanska förf., utg. »La statuaire polychrome en Espagne» (1908) och »Espagne et Portugal» (1913). — Känd arkeolog var även D:s hustru, Jeanne Paule Rachel D., f. Magre (1851—1916); hon utgav bl. a. »La Perse, la Chaldée et la Susiane» (1887) och »Å Suse; journal des fouilles» (1888). C.F. Dieussart [djösa'r], J. B., flamsk-svensk bildhuggare, se D u s a r t. Die Wacht am Rhein [di va'zt am ral'n], tysk patriotisk dikt, förf. 1840 av Max Schnecken-burger (1819—49) med anledning av franska strävanden att återerövra Rhengränsen. Först under sommaren 1870 vid tysk-franska krigets början blev dikten eg. populär tack vare K. Wilhelms tonsättning. H. E. — 322 —