DIKASIUM Västfasaden på Notre Dame i Dijon. Omkr. 1240. dehl runstenar i Sverige» (1723) är D. en ganska typisk rudbeckian, lärd, okritisk, hypotesrik. I några aldrig tryckta skrifter, ss. »Städers, häraders, socknars och största delen byanamnens ursprung i prov. Upland» framträdde D. även som språkforskare. E. Blp. Dijon [di2å'], huvudstad i dep. Cöte-d’Or, ö. Frankrike; 83,815 inv. (1926). D., som är befäst, ligger på en fruktbar slätt vid foten av Mont Afrique, vid Luzons utlopp i Ouche. Goda kommunikationer (Bourgognekanalen och Lyonbanan). Univ. grundat 1722; 1,041 studenter (1927). D. är en stor industristad med synnerligen mångsidig produktion: maskiner, automobiler, tvål, konjak m. m. Berömda äro D:s senap och ett slags likör av svarta vinbär. Livlig handel med säd och ull; därjämte är D. en viktig marknad för bourgogneviner. — Bland kyrkorna står katedralen, S:t Bénigne, främst; dess krypta är bland de äldsta bevarade kristna byggnader i Frankrike; den övre kyrkan är ombyggd i gotik. Notre Dame visar med sin eleganta förhall sengotisk stil, S:t Michel åter renässans. Det berömda klostret Char-treuse de Champmol, numera inrett till sinnessjukhus, har ett kapell med portalskulptur av Claus Sluter, vilken även är mästaren för den s. k. Mosesbrunnen i en av klostrets gårdar (se pl. vid art. Brunn). Det forna citadellet tjänar nu till fängelse. I de burgundiska hertigarnas palats är ett museum inrymt med tavlor och skulpturer, ett av Frankrikes förnämsta; en del av palatset är stadshus. — D., romarnas Divio, kom i början av 1000-talet till hertig-dömet Burgund och var under hertigarna av huset Valois (1363—1477) en av Europas politiska och kulturella huvudorter. Införlivat med Frankrike 1477, var D. säte för Burgunds parlament, ständer och regering. O. Ts; E. W.; N. L. B. Dikabröd kallas ett näringsämne, som av infödingarna i Västafrika beredes genom blandning av de rostade och krossade, oljerika fröna av Irvi'ngia gabone'nsis och Pentac-le'thra macrophy'lla (se Irvingia och P e n-t a cle t h r a). A. V-e. Dikafett, d i k a s m ö r, beredes genom pressning el. utkokning av de rostade, fettrika (intill 67°) fröna av Irvi'ngia gabone'nsis (se I r-v i n g i a) i Västafrika. D. liknar kakaosmör, smälter vid 30—40° C., har en mild smak och angenäm lukt men blir lätt härsket. D. användes i hemlandet till föda och i den europeiska industrien till tvålfabrikation. A. V-e. Dikanäs, kapellplats och kyrkobokförings-distrikt i Vilhelmina s:n, Västerbottens län, n. v. om Vojmsjöns övre ända, 90 km. från Vilhelmina station; 983 inv. (1930). J. C. Dika'sium, se Blomställning, sp. 232. Portal till Hötel de ville i Dijon. Uppslagsbok. VII. 12 — 353 — — 354 —