Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dikrot el. dubbelslående
- Dikt el. dikt an
- Dikta
- Diktafon
- Diktamen
- Diktat
- Diktator
- Diktatur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKT
pulsen vara, när den vid registrering medelst
sfygmograf (se d. o.) i regel alltid påvisbara
dikrota upphöjningen är så stark, att den
tydligt framträder även vid fingerpalpation;
vanlig hos febersjuka med kraftig
hjärtverksamhet och därför af god prognotisk betydelse, af K.
Dikt el. dikt an (Ity. el. ty. dicht och
dicht an), tätt intill. D. roder betyder, att
rodret lagts så mycket det går åt endera sidan;
d. el. tätt bidevind, att styra så nära
vinden, att seglen delvis leva. H. S-k.
Dikta, tekn., se Diktning.
Diktafon [-å'n], fonograf (se d. o.) av
modern konstruktion. D. användes för
kontors-bruk och av författare för att upptaga diktat,
vilket sker genom en ljuddosa, som överför ta-
Diktafon.
Då talet skall reproduceras, utbytes taltratten mot
hörlurar.
lets ljudsvängningar till en nål, som i en rulle
av vaxliknande konstmassa åstadkommer en
motsvarande vågformad rits. Efter omkoppling
kan d. reproducera talet, som då direkt
ned-skrives av skrivbiträde. D. drives vanl. av en
liten motor för belysningsström, vars
hastighet för upptagning och reproduktion efter
behov kan ändras. R.
Dikta'men (senlat., till lat. dicta're, se
Diktera), förestavande; vad som nedskrives el.
nedskrivits efter dikterande el. förestavande,
i sht om rättskrivningsövning o. d. — K u n
g-lig(t) d. kallas i Sverige konungens till
statsrådsprotokollet dikterade motivering för ett av
honom i sittande konselj fattat beslut. Kungl.
d. torde oftast förekomma i de fall, då
konungen med hänsyn till sin ställning ss.
konstitutionell monark finner sig böra följa sina
ministrars råd i någon viktigare fråga, där han
personligen till äventyrs har en avvikande
mening. Konungens d. kan även ge uttryck åt
hans förhoppningar i en viss riktning. Ss. ex.
kan nämnas konung Gustavs märkliga d. till
statsrådsprotokollet x/i2 1911 vid tillsättandet
av de 4 försvarsberedningarna och 15/i2 s. å.
Då konungen utom föredragningslistan själv
föredrager ett ärende i statsrådet, talar man
ävenledes om d. till protokollet. J. E. N.
Dikta't (lat. dicta'tum, se Diktera), vad
som diktera (t) s i och för nedskrivning; stycke
nedskrivet efter diktamen (se d. o.). — Mus.,
se Musikdiktat.
Dikta'tor (till lat. dicta're, bjuda, befalla),
den som i kritiska tider genom en statskupp
el. på annat liknande sätt vid sidan av
författningen tillvällat sig el. fått sig tilldelad den
faktiska avgöranderätten i en stat. J. E. N.
I forntidens Rom var d. benämning på en
huvudsaki. i tider av trångmål (i sht krigsfara)
utsedd förtroendeman med oinskränkt, eg.
militär maktfullkomlighet, ss. anförare för
fotfolket även kallad magi'ster po'puli, liksom
hans närmaste man, den av honom själv
utnämnde rytterianföraren, bar titeln magi'ster
e'quitum. D., som efter senatsbeslut utsågs av
endera konsuln för en tid av högst 6 mån.,
var oansvarig och uppvaktades av 24 liktorer
(se d. o), ett tecken på att han i sin person
förenade båda konsulernas myndighet; mot av
d. fälld dom gällde urspr. varken vädjan till
folkförsamlingen (pr ov o ca'tio) el. tribunernas
veto (interce'ssio). Detta sätt att koncentrera
den eljest mellan konsulerna delade
regeringsmakten hos en enda, vilket efter 366 f. Kr.
även brukades för icke militära ändamål, ss.
valförrättningar, inslående av »årsspiken»
(clavus) m. m., synes efter 2:a puniska krigets
tid ha kommit ur bruk. Cæsars och Sullas
diktaturer voro våldsåtgärder, som endast ha
namnet gemensamt med den lagliga
diktaturen. H.Sj.
Diktatu'r, styrelseform, där högsta makten
i en stat faktiskt innehaves av vanl. en enda
person, utan att detta är förutsett i landets
författning. En d. faller alltså utom ramen för
en stats regelbundna författningsliv och
till-gripes ss. en nödfallsutväg, då samhället ej
med till buds stående vanliga medel kan fylla
livsviktiga funktioner. I en d:s väsen ligger en
av den nya maktinnehavaren mer el. mindre
klart uttalad avsikt att befordra ett bättre
sakernas tillstånd än det dittills rådande. En
d. kan genom att t. v. upphäva den bestående
författningen, då denna i sin tillämpning lett
landet på avvägar, förbereda en återgång till
nämnda författning, sedan en del utväxter på
densamma avlägsnats, men den kan också ha
i sikte skapandet av alldeles nya
styrelsefor
— 359 —
— 360 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Apr 12 18:19:14 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-7/0214.html