Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Diktatur
- Dikte
- Diktera
- Dikterisk
- Diktion
- Diktning
- Diktonius, Elmer
- Diktys
- Dilatation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DILATATION
mer. En d. av förra slaget torde den av konung
Alexander i jan. 1929 proklamerade nya
regimen i Jugoslavien anses vara, medan den
italienska d. under Mussolini upprepade gånger
av sin upphovsman förklarats vara ett försök
att skapa en stat, uppbyggd på helt andra
grundvalar än de dittillsvarande. Som ett
övergångsstadium med en nyorientering i en stats
politiska liv som mål kan en d. under vissa
förhållanden vara berättigad. Annorlunda
ställer sig saken självfallet, när d. är ett
utslag av en makthungrig samhällsgrupps
önskan att tillvälla sig makten för att realisera
vissa egoistiska el. liknande syften. Ett ofta
anfört ex. på en d. i äldre tid är Oliver
Crom-wells (se denne) militärdiktatur i England.
Annars är det ej minst vår egen tid — särsk.
åren efter världskriget —, som erbjuder flera
egenartade ex. på denna styrelseform. Det är
främst länder i s. och ö. Europa samt i Främre
Asien, som härutinnan komma i betraktande.
Här märkas för längre el. kortare perioder
Spanien (Primo de Rivera och i viss mån
Be-renguer), Italien (Mussolini), Jugoslavien
(konung Alexander), Grekland (Pangalos), Polen
(Pilsudski), Litauen (Woldemaras), Turkiet
(Kemal pascha), Persien (Riza khan). — Om
den i Ryssland rådande »proletariatets
d.» se d. o. J. E. N.
Dikte, nu Lasithi, forntida namn på ett berg
på Kreta, där Zeus säges hä blivit född.
Dikte'ra (lat. dicta're, varav ytterst även
dikta), framsäga el. uppläsa för någon, vad
han skall skriva; föreskriva, bestämma;
förestava, angiva.
Dikte'risk (efter ty. dichterisch), som rör
diktkonst, skaldisk, diktar-, dikt-.
Diktion [-fo'n] (lat. di'ctio),
framsägnings-sätt, frasering, uttal.
Diktning, tekn. D. (tätning) av nitade
plåtförbindningar åstadkommes genom
uppstuk-ning medelst diktmejsel av den ena plåtkanten
mot under- el. bredvidliggande plåt. Härigenom
kan i regel olje- el. vattentäthet erhållas (se
även N i t n i n g). T. Hrn.
Dikto'nius, Elmer Rafael, finländsk
författare (f. 1896), har studerat musik i
Helsingfors, Frankrike och England och debuterade
1921 med samlingen »Min dikt», vilken följts
av »Hårda sånger» (1922), »Brödet och elden»
(1923), »Taggiga lågor» (1924), »Stenkol»
(1927) samt prosaböckerna »Onnela» (1925)
och »Ingenting» (1928). D:s’ expressionistiska
dikter, som mest ge uttryck åt ett starkt socialt
el. individuellt frihetspatos, äro till sin halt
ojämna, ibland hårda och larmande el. t. o. m.
brutala. D. har dock även funnit innerliga
uttryck för samhörighetskänslan med naturen,
djuren, de små barnen. Inom gruppen av unga
modernistiska sv. förf, i Finland intager D. ett
bemärkt rum. H. S-m.
Diktys, enl. antik tradition en av deltagarna
i trojanska kriget, vars händelser han skall ha
upptecknat i en på feniciska avfattad dagbok,
vilken uppges ha påträffats i hans 66 e. Kr.
genom en jordbävning öppnade grav. Den under
D:s’ namn gående skildringen, av vilken vi dels
äga en latinsk övers, av Septimius från
300-ta-let f. Kr., dels ett i Egypten 1907 funnit grekiskt
papyrusfragment (bl. a. utg. av M. Ihm i
»Her-mes». 1909), torde ha författats på grekiska
under något av de närmaste århundradena
e. Kr. W. N.
Dilatation [-fo'n], utvidgning. 1) Fys.,
kroppars utvidgning under inverkan av
dragkrafter (se Elasticitet) el. värme. För
värmeutvidgningen är den s. k.
utvidgnings-koefficienten karakteristisk. Man
särskiljer längd-, yt- och
volymsutvidgningskoef-ficienter, varmed i allm. förstås utvidgningen
vid 1° temperaturförhöjning av den resp,
längd, yta el. volym, som vid 0° upptages av
resp, längd-, yt-, el. volymsenheten. Orsaken
till att utvidgningskoefficienten måste
definieras på detta sätt är, att densamma själv i
någon mån är beroende av temperaturen, och
att således längden, ytan el. volymen ej kan
uttryckas som en exakt lineär funktion av
temperaturen. — Endast för fasta
kroppar existera alla tre koefficienterna, vilka för
ett isotropt material stå i enkel relation till
varandra, i det att yt- och
volymsutvidgnings-koefficienterna tillnärmelsevis äro lika med
dubbla, resp, tredubbla
längdutvidgningskoeffi-cienten. Denna bestämmes genom direkt
uppmätning av d., varvid användes
mikrometer-skruv el. iakttages en av d. förorsakad
vrid-ning av en hävstångsarm, som är fast
förbunden ant. med en spegel, då vridningen avläses
med kikare och skala, el. med en kikare, vars
vridning avläses på en skala. Synnerligen
noggranna mätningar kunna utföras genom att
använda Fizeaus, på interferensfenomen
beroende metod, förbättrad av bl. a. Pulfrich
m. fl. och Priest. För bestämning av
volyms-utvidgningskoefficienten kan viktstermometern
(se Termometer) användas. Vissa fasta
ämnen ha en utomordentligt liten
utvidgning’-koefficient, t. ex. amorf kvarts och vissa
legeringar av metaller. För isotropa kroppar är
längdutvidgningskoefficienten i alla riktningar
lika stor och alltid positiv, medan den för
anisotropa kroppar har skilda värden i olika
riktningar, varvid även negativa värden kunna
förekomma. Dessa äro i allm. små, men kunna
understundom vid vissa kristaller (t. ex.
jod
— 361 —
— 362 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Apr 12 18:19:14 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-7/0215.html