DILL kabriolett (se d. o.) och kombination mellan omnibus (se d. o.) och kupé. — Redan från medeltiden äro d.-inrättningar kända, och detta kommunikationsmedel nådde under de Oxforddiligensen kör in i London. Engelsk målning från 1830-talet. följande seklen betydande utveckling i många länder, tills det efter hand utträngdes av järnvägarna. På sina håll, särsk. i alpländerna, har det dock bibehållits in i våra dagar, ehuru i mindre omfattning. D.-trafiken i Sverige är av jämförelsevis sent datum. Den första linjen inrättades av postverket 1830 mellan Stockholm och Ystad, utsträcktes snart till Malmö och Hälsingborg men indrogs redan 1834. Enskild d.-inrättning underhölls 1833—59 å linjen Stockholm—Göteborg (från 1835 utsträckt till Hälsingborg) samt sommartiden mellan Malmö och Ystad 1850—60, då linjen övertogs av postverket. Hösten 1859 blev post-och personbefordran anordnad å hela linjen Stockholm—Göteborg—Hälsingborg genom anlitande av en .enskild d.-linje Stockholm— Arboga, enskild järnväg Arboga—Örebro, postdiligenslinje Örebro—Töreboda, statsbanan från Töreboda till Göteborg samt postdiligens- Svensk postdiligens 1860. linje Göteborg—Hälsingborg. Under de följande åren inrättades ett stort antal nya postdiligenslinjer, och inom få år var landet överdraget av ett helt nät sådana linjer. D.-trafiken nådde sin största omfattning o. 1867. Då kördes c:a 3,2 mili. d.-km. å 46 olika linjer och med en vagnpark av 46 kupéer, 157 kalescher och 12 sufflettvagnar. Dessutom funnos 27 slädar med sufflett. Två av dessa d. ha bevarats till eftervärlden. De äro utställda å Postmuseum (se d. o.). Genom järnvägsbyggandet förlorade d.-väsendet alltmer i betydelse som be-fordringsmedel, och från 1875 gick det snabbt tillbaka. Den sista postdiligensen, Göteborg— Varberg, indrogs 31/s 1888. — Postverket bedriver sedan 1923 persontrafik med automobil-omnibusar, även benämnd postdiligenstrafik (se d. o.). Y. Nr. Dilke [dilk]. 1) Charles Wentworth D., engelsk politiker (1810—69). D. var en av initiativtagarna till världsutställningen 1851 och var engelsk kommissionär vid utställningarna i New York 1853 och Paris 1855. Vid världsutställningen i London 1862 var D. en av de ledande krafterna. D. tillhörde underhuset ss. liberal 1865—68. T. E-r. 2) Sir Charles Wentworth D., den föregåendes son, baronet, politiker (1843—1911), var radikal underhusled. 1868—86 och 1892— 1911, undersekreterare i utrikesdep. 1880—82, president i Local government board 1882—85. Invecklad i en skilsmässotvist, blev han ej omvald till parlamentet 1886 men återvände 1892, dock med minskad politisk auktoritet. Hans skrifter röra sig dels om militära organisationsfrågor, dels om koloniala frågor, i vilka han förfäktade ett imperialistiskt program. Mest lästa äro »Greater Britain» (2 bd, 1866—67) och »Problems of Greater Britain» (2 bd, 1890). Gg A. Dill (ty. Diele), skrank av trä, som brukades i viss art av tornerspel (se d. o.) mellan de stridande, vilka möttes med vänster sida mot d. Kallas även ofta palia el. pallia. G. W. F. Dill, Ane'thum grave'olens, som hör till fam. flockblomstriga, är en 1-årig, 0,5—1,3 m. hög, starkt luktande ört med blågrön, glatt stam, findelade blad, gula blommor och 4 mm. långa, platta, ovala frukter. D., som härstammar från Indien och Persien, odlas numera ss. kryddväxt i stor utsträckning, särsk. inom n. halvklotet. Blad, yngre stamdelar, blommor och frukter nyttjas vid tillagning av vissa maträtter samt vid inläggning av gurkor m. m. Fröna innehålla en blekgul, eterisk olja, d i 11 o 1 j a, av sötaktig, brännande smak, vars huvudbeståndsdel utgöres av en flyktig vätska, karvon (se d. o.). A. V-e. Dill, L u d w i g Karl Friedrich, tysk målare (f. 1848), upprättade 1894 en målarskola i Dachau (se d. o.), som vann stor tillslutning och som D. ledde till 1899, då han blev prof, vid konstakad. i Karlsruhe. D. har företrädes — 365 — — 366 —