DILLENIA vis målat landskap med enkla motiv och stilla stämning (t. ex. den till synes enformiga Dachauer Moor) men med »stora former»; verkningsfull är hans avvägning av ljus och skugga i trädgrupper, lufttoner och vattenspeglingar. E. W. Dille'nia, tropiskt växtsläkte av fam. Dil-lenia'ceæ med o. 25 arter, träd el. sällan buskar med oftast mycket stora, läderartade blad och i allm. stora, vackra, ensamma el. i klasar samlade blommor förekomma i s. Asien och Australien. D. i'ndica (D. specio'sd), träd med vita blommor och saftiga, äppelstora stenfrukter, odlas i hela Indien dels för frukternas skull, av vilka läskedrycker beredas, dels för den rödaktiga vedens, som användes ss. byggnadsvirke. A. V-e. Dille'nius, Johann Jakob, tysk botanist (1687—1747), prof i Giessen, 1721 föreståndare för bröderna Sherards botaniska trädgård i Eltham (Kent), 1728 prof, vid univ. i Oxford. D. gjorde vidlyftiga botaniska resor och ägnade sig framförallt åt studiet av de lägre växterna, av vilka han särsk. ingående behandlat mossorna. Bland hans skrifter märkas »Hor tus Elthamensis» (2 bd, 1732) och »Historia muscorum» (1741). A. V-e. Dillens, J u 1 i e n, belgisk bildhuggare (1849 —1904), var vid 1800-talets slut en av Belgiens mest uppburna konstnärer och utförde såväl porträttbyster o. a. mindre arbeten som dekorativa monumentalskulpturer, t. ex. »Rättfärdigheten mellan mildheten och rättvisan» (Palais de Justice, Bryssel). E. W. Dilling, Lars, norsk förf. (1848—87), på sin tid mycket omtyckt för sina humoristiska, men ganska sentimentala skisser och noveller: »Hverdagsmennesker» (1876), »Gjennem lorg-netten» (1882—84; sv. övers. 1883—85), »I kupén» (1886; sv. övers, s. å.). Samlad uppl. utkom 1895—97. F. S-n. DHlingen. 1) Stad i Bayern, regeringsområ-det Schwaben, vid Donau; 6,091 inv. (1925). Station på järnvägen Ulm—Donauwörth. Fordom säte för biskoparna av Augsburg. Intogs av svenskarna 1632 och 1648. Tillföll Bayern 1803. D. hade univ. 1549—1809, nu filosofisk-teologisk högskola. I. M-g. 2) Industriort i Saarområdet; 9,471 inv. (1924). Station på linjen Trier—Saarbrücken. Stor masugn och valsverk. /. M-g. Dillmann, Christian Friedrich August, tysk semitist och teolog (1823—94), prof, vid flera univ. i Tyskland, sedan 1869 i Berlin. D. främjade i sht studiet av det etiopiska språket och utgav bl. a. stora delar av den gamla etiopiska övers, till G. T. (1853—94) och andra etiopiska texter, grammatik (1857, 2 Aufl. 1899), lexikon (1865) och krestomati (1866). G. Bsm. Dillner. 1) Johan D., prästman och musiker (1785—1862), fil. mag. i Uppsala 1809, adjunkt vid finska församlingen i Stockholm s. å., e. o. hovpredikant 1810, kyrkoherde i östra Ryd 1820, i Funbo 1831 och i östervåla 1839. D:s främsta insats ligger på kyrkosångens område. För att förbättra församlingssången byggde han ett lätthanterligt stränginstrument, psalmodikon (se d. o.), och utarbetade en enkel siffernotskrift, med vars tillhjälp koralmelodierna lätt kunde uttagas och sången ledas; han utgav 1830 »Melodierna till svenska kyrkans psalmer, noterade med ziffror» (flera uppl. med titeln »Psalmodikon»; även för fyra sångstämmor) i Haeffners rytmiskt utjämnade form samt andra sångsamlingar och en »sånglära». —- Flitig men mindre lycklig som förf., har han framträtt med religiösa dikter i bl. a. »Tillfällighetssånger från landsbygden. Sånger till väckelse och näring för andakten och tron» (1858) och en övers, av Oehlenschlägers sorgespel »Axel och Valborg» (1811). D. var som predikant mycket uppskattad, och även efter hans död ha utgivits flera betraktelsesamlingar, »Predikningar på sön- och högtidsdagar» (1882), »Betraktelser till bruk vid daglig andakt» (1895; utg. av B. E. Petri). — Litt. Th. Mazer, »J. D.» (1924). G. M. 2) Knut Abel Gunnar D., den föregåendes sonson, industriman (f. 10/b 1875). Efter civilingenjörsexamen 1898 anställdes D. vid Tekniska högsk:s mate-rialprovningsanstalt, vars chef han var 1903—07. D. var 1907 —12 anställd i järn-firman A. Johnson & co. Härefter följde 4 års statstjänst, varunder D. togs i anspråk på en mängd krävande poster. Samtidigt med att D. tjänstgjorde som byråchef i Kommerskollegium, var han under de första krigsåren led. av statens industri-, handels- och krigsförsäkrings-kommissioner och deltog i de sv.-engelska för — 367 — — 368 —