DIMNET portionell mot droppens radie. Då ångspän-ningen över en plan vattenyta är lika med den mättade ångans tryck vid vattnets temp., skulle det fordras en mycket hög övermätt-ning för bildning av små droppar i atmosfären. övermättning (se d. o.) har man aldrig hittills konstaterat. Små partiklar av lämpliga ämnen motverka höjningen av ångspänningen. Sådana ämnen kallas hygroskopiska, d. v. s. de draga vatten till sig, t. o. m. om luften icke är mättad med vattenånga. I själva verket bestå kondensationskärnorna av hygroskopiska ämnen. Vanligt damm är otjänligt som kon-densationskärnor. En äldre åsikt, att i luften elektriska joner skulle tjänstgöra som konden-sationskärnor, har måst övergivas. Av hygroskopiska kärnor har man säkerligen ett stort antal i atmosfären. Ätm. i en stor del av atmosfären spela havssalter en betydande roll som kondensationskärnor. Dessa salter drivas upp ur havet, och deras hygroskopicitet är tillräcklig, för att kondensation av vatten skall äga rum, långt innan luften blivit mättad med vattenånga. Därav följer, att det enl. klassiska föreställningar måste förekomma ytterst små droppar av koncentrerade saltlösningar, innan mättning inträtt. Dessa droppar bilda osynliga moln. När dropparna nått en sådan storlek, att de bli synliga som d. el. moln, är luften i allmänhet mättad med vattenånga och dropparna äro mycket utspädda lösningar. Undantag från denna regel utgöra de täta d., som uppstå i stora städer (Londondimma). Dessa d. bildas runt den oerhört stora mängd kemiska partiklar, som utsändas genom städernas skorstenar, och bestå till stor del av dessa ämnen med avlagrade vattenpartiklar. Så uppstå gula, svarta el. vita d. Färgen torde bero på arten av kärnor, och det finnes ingen skarp gräns mellan dessa dimmor och »vanlig rök». Dimmans konstitution. Enl. senare års undersökningar består d. också under 0° av sfäriska vattendroppar, alltså icke av vanliga iskristaller. Det har visat sig, att dessa droppar äro lika stora över 0° som under 0°. De synliga dropparnas radier variera mellan O,oo3 och 0,o25 mm. Mindre och större droppar finnas men äro relativt sällsynta. Vidare har man funnit, att vikterna av dimdropparna icke variera kontinuerligt utan språngvis, så att de förhålla sig till varandra som 2:3:4:5:6:7:8:, 10:12 o. s. v. Möjl. förekomma mellanstorlekar, men dessa äro i varje fall sällsynta. En slutgiltig förklaring till dessa egendomliga förhållanden har ännu icke givits. Saken kompliceras ytterligare därigenom, att saltkärnorna stå i ett liknande förhållande till varandra. D. kan vara torr el. vätande. Oftast äro dropparna i vätande d. relativt stora och i torr d. små. Vid starkt vätande d. uppstår ofta d i m r e g n. Dropparna ha då genom sammanflytning växt så, att deras fallhastighet blivit märkbar. Mängden av det vatten, som i kondenserad form finnes i d., varierar mellan hittills icke exakt uppmätta små mängder och 4 å 5 gr. pr kbm. luft. Den d., som uppträder på låglandet, innehåller mycket små mängder flytande vatten. Man har uppställt ett samband mellan sikten i d., dropparnas radie och den kondenserade vattenmängden. Detta samband lyder: r 1 = C — meter. m Här är l sikten i m., r är droppens radie uttryckt i 0,ooi mm., och m är vattenmängden i gr. pr kbm. luft. C är en konstant, som närmar sig värdet 6,n. Vid en bestämd mängd kondenserat vatten pr kbm. luft är alltså sikten mindre, ju mindre dropparna äro. Inträder en sammanflytning, varvid vattenhalten blir oförändrad, ökas synvidden. Vätande d. giver alltså enl. ovanstående i allm. en större sikt än torr. Jfr Moln, Molnbildning och D i m-frost. H. K-r. Dimnet [-nä'], E r n e s t, fransk katolsk skriftställare (f. 1869), f. d. prof, i engelska språket och litteraturen vid Collège Stanislas i Paris. Av D:s skrifter märkas »Les sæurs Bronte» (1910; sv. övers. »Systrarna Brontè», 1927), ett av de bästa arbetena om denna syskonkrets, och »The art of thinking» (1928; sv. övers. »Konsten att tänka», 1929), en först i Amerika utg. populär handledning i praktisk psykologi, som nått stor spridning. A. W-n. Dimon, Dimun, Store och Lille, två små otillgängliga öar i Färöarnas sydligaste grupp. Endast Store D., 2,8S kvkm., högsta topp 396 m. ö. h., är bebodd, 10 inv. 1921. Inv. leva av boskapsskötsel (huvudsaki. fåravel) och fågelfångst. I. M-g. DimoTf (grek. di'morfos), tvåformig, dub-belgestaltad. —■ 1) Biol., se Dimorfism. — 2) Kem. Dimorft är ett ämne, som kan kristallisera på två olika sätt. — 3) Miner., se P o 1 y-m o r f i. ■' Dimorfi', miner., se Polymorfi. Dimorfi'sm kallas dels 1) det förhållande, då ett organ el. organkomplex hos en organism uppträder i två skilda utbildningar (så erbjuda t. ex. rötterna hos de tvåhjärtbladiga växterna olika utbildning, allteftersom de äro avsedda att fasthålla växten el. att upptaga näring), dels 2) det förhållande, då hos vissa arter två konstant olika grupper individer finnas. Äro gruppernas antal flera, säges p o 1 y-m o r f i s m råda. — Kön s-d. föreligger, då — 379 — — 380 —