DINGO Dingo, Canis Dingo. Dingo, Canis Dingo, en i Australien förekommande hundform, som lever såväl vild som i halvtamt tillstånd. Den är kraftigt byggd, av medelstorlek, ung. som en fårhund, till färgen rödgul med benens insida och kroppens undersida ljusare el. helt vita. Till färgen varierar den, så att både melanistiska och albi-nistiska former finnas. D. lever vanl. i mindre sällskap och är för får och ungboskap en far lig fiende. På gr. av den stora skada han för orsakade särsk. fåraveln, som utgjorde kolo nisternas huvudnäring, inleddes en kraftig förföljelse av honom, varför han nu blivit mycket sällsynt och på vissa ställen helt utrotad. Huruvida d. urspr. är vild el. blivit förvildad, är en ännu oavgjord fråga. Visserligen ha fossila d. anträffats tillsammans med skelettdelar av jättepungdjur i pleistocena lager, men huruvida de lågo i orubbat läge el. blivit nedgrävda senare är icke säkert avgjort. Från djurgeo-grafisk synpunkt förefaller det föga sannolikt, att d. skulle vara urspr. vild i Australien. Han kan icke ss. de där förekommande små gna-garna ha överförts med drivved el. dyl. utan måste ha vandrat över på en landbrygga. Men om en sådan funnits, är det oförklarligt, varför icke också andra högre däggdjur kommit över till Australien från Asien. — D. är en synnerligen viktig form, enär den med hänsyn till sin byggnad överensstämmer mycket nära med de äldsta kända tamhundarna och sannolikt utgör den först tämda hundformen. H. W. Dingtuna, s:n i Tuhundra hd, Västmanlands län, s. v. om Västerås; 79,38 kvkm., därav 79,oo land; 1,724 inv. (1930; 22 inv. pr kvkm.); 41,03 kvkm. åker (1927; 51,» % av landarealen), Dans hos dinkafolket. — 387 — — 388 —