DIOKLES Hippokrates». Av hans skrifter — vi känna 16 till namnet — finnas endast brottstycken kvar. De avhandla medicinens alla områden, anatomi och fysiologi, dietetik och farmaci, patologi, terapi och prognostik. Liksom Hippo-krates hyste han den grundåskådningen, att kännedom om kroppens natur var omöjlig utan ingående kunskap om världsalltet. I sin terapi hyllade han den grundsatsen, att ett lokalt lidande ej kunde botas utan hänsynstagande till organismen i sin helhet. Som människa får D. av Galenos det omdömet, att han aldrig såg på ära och vinning utan drevs till sitt värv av människokärlek. — Litt.: C. Fredrich, »Hippokratische Untcrsuchungen» (1899); M. Wellmann, »Fragmentensammlung der griechischen Ärzte», 1 (1901). M. L-hl. DFokles (grek. Diokle's), grekisk matematiker från tiden omkr. el. närmast efter Apollo-nios från Perge (se denne). D:s’ verk är känt endast genom omnämnanden hos senare förf.; han nämnes som upptäckare av cissoiden (se d. o.) och gav genom kägelsnitt en lösning till den med problemet om kubens fördubbling sammanhängande kubiska ekvationen. [Z-n.] Diokletia'nska tideräkningen el. eran räknas från kejsar Diocletianus’ regeringstillträde 29/s 284 el. den l,825,030:de dagen i den Julianska perioden. D. kallas även martyreran till minne av Diocletianus’ förföljelse av de kristna. Ch. Diokletia'nus, se Diocletianus. Diomede'a, ett släkte stormfåglar, se Albatrosser. Diome'des, grek. myt. 1) Son till Ares och Kyrene, konung över de trakiska bisloncrna, bekant för sin grymhet mot alla främlingar, vilka han lät kasta som spis åt sina 4 vilda hästar, dödades av Herakles (se denne). W.N. 2) Son till Tydeus och Deipyle, svärson till Adrastos (se denne), konung i Argos, deltog i de sjus tåg mot Tebe samt i trojanska kriget, där han ulmärkte sig för stor tapperhet och djärvhet, sårade bl. a. Afrodite och rövade jämte Odysseus palladiet (se d. o.). Då D. vid sin hemkomst fann sin maka Aigialeia otrogen, begav han sig i frivillig landsflykt och nådde slull. Italien, där han ägde kultställen. Förmäld med Hermione (se denna), säges han ha beskärts odödlighet. W. N. Diome'desöarna. 1) Fordom namn på Tre-mitiöarna (se d. o.) i Adriatiska havet. — 2) 3 små klippiga öar mitt i Berings sund på 66° n. br. och 169° v. Igd. Den västligaste, Batmanov, hör till Ryssland, Fairway och Krusenstern till U. S. A. De upptäcktes av Bering 1718. Bebos av o. 100 eskimåer. I.M-g. Dion, stad i Makedonien vid foten av Olym pos, grundad av thessaliska kolonister, förstörd 220 f. Kr. av etolerna, återuppbyggd av Kassandros, som genom en befästning förband staden med kusten, erövrades av romarna 168 f. Kr., senare koloni och biskopssäte. Ruiner vid Malalhria. [W. N.] Dion, syrakusansk statsman (o. 409—353 f. Kr.), svåger till Dionysios d. ä. (se denne), råkade redan under dennes sista regeringstid i tvist med hans son och blivande efterträdare Dionysios d. y. (se denne) och landsförvisades efter dennes tillträde till makten 367 till Italien, varifrån han slutl. begav sig till Grekland. Sedan D:s i Syrakusa kvarvarande maka utsatts för ytterligare övergrepp av Dionysios, samlade D. en liten truppstyrka i Grekland, avseglade med den till Sicilien, som han nådde efter en äventyrlig färd, och intog 357 utan svärdsslag Syrakusa, medan Dionysios var upptagen med krig i s. Italien. D. valdes nu till diktator och lyckades hävda sin ställning mot Dionysios, som 356 abdikerade. En ny motståndare fick D. i sin dittillsvarande medhjälpare Herakleides, som stödd på ett demokratiskt parti, bekämpade den aristokratiskt sinnade D. Denne lät övertala sig att mörda Herakleides, varefter han själv 353 föll offer för en upprorsrörelse bland sina officerare. D. var en av antikens märkligare gestalter. Inåtvänd, stolt och högdragen, hade han ej något demokratiskt i sitt väsen; hans statsideal var aristokratiskt-utopistiskt och väsentligen influerat av Platon, som han var förtrogen med och vars senare två sicilianska resor han föranledde. Ovisst men sannolikt är, att han försökt genomföra detta ideal i Syrakusa. Biografier över D. finnas hos Cornelius Nepos och Plutarchos. C. F. Dion från Prusa i Bithynien, grekisk stoisk-kynisk filosof (o. 40—120 e. Kr.) med lillnamnet Chryso'stomos (»guldmun»), förde en tid ss. landsflyktig en kringirrande tillvaro i de n. delarna av romarriket, uppehöll sig därefter huvudsaki. i sitt fädernesland, där han ss. sedelärare och talare förskaffade sig ett högt aktat namn. Av. D. äga vi kvar o. 80 tal över i sht filosofiska ämnen, ofta med socialpolitisk tendens, så t. ex. 7:e talet med den däri inlagda ypperliga skildringen av en jägar-familj på Eubea (sv. övers, i I. A. Heikel, »Antik livssyn», 1930). D. utvecklade diatriben (se d. o.) i atticistisk anda och är en av de förnämsta representanterna för atticismen (se d. o.). Utg. av H. v. Arnim (2 bd, 1893—96). — Litt.: H. v. Arnim, »Leben und Werke des Dio von Prusa» (1898). W.N. Dionæ'a, växtsläkte av fam. Drosera' cece rned endast 1 art, D. musci'pula, venusflugfäl- — 399 — — 400 —