DIONYSIOS AREOPAGITA lan, flerårig, o. l,s dm. hög ört, som förekommer i s. ö. Nordamerikas sumptrakter. D. tillhör de insektätande växterna (se d. o.). A. V-e. Dion-Bouton [diå-botå'], ett av de äldsta franska automobilmärkena, tillverkas av Étab-lissements de D.-B., Puteaux, Seine. DioTic (till grek. Zeus, gen. Dio's), grek myt., dotter till Okeanos och Telhys el. Uranos och Gaia, gammal, tidigt bortglömd gudinna, i Dodona dyrkad ss. Zeus’ gemål, i Iliaden moder till Afrodite. Även namn på en av planeten Saturnus’ månar. H. Sj. Dioni'n, c ty Imorf inhy dr oklo rid, Ci7Hi7(OC2H5) (OH) ON. HCl. 2HaO, vitt, i vatten lättlösligt pulver med svagt bitter smak, till sin verkan slående mellan morfin och kodein. D. användes i likhet med andra mor-finderivat som smärtstillande och hostlindran-de medel samt vid vissa ögonsjukdomar. J. H. Dioni'sius, Peter, arkitekt verksam i Sverige (d. efter 1604), sannolikt inkallad från Tyskland, ledde från 1581 om- och nybyggnader av Nyköpings slott (jämte W. och G. De Besche [se dessa], vilken senare blev D:s’ svärson). D. utförde 1601—04 de nya befästningsarbetena vid Kalmar slott. E. W. Diony's:cr (grek. diomj'sia), benämning på de i del forntida Grekland till guden Dionysos’ (se denne) kult hörande festerna. De viktigaste av dessa voro de i Aten årl. firade 4 d.: de s. k. mindre el. lantliga d., a n t h e s t e r i e r-na (se d. o.), leneer na (se d. o.) och de s. k. större el. slads-d. Andra betydande d. voro de i Brauron, Ikaria och Eleutherai i Ättika, i Delfi, på Kithairon och Lafyslion i Beotien firade festerna. C. F. Diony'sios. 1) D. d. ä., syrakusansk envålds-härskare (c:a 430—367 f. Kr.), härstammade från Syrakusa, där han tidigt framträdde som partigängare och genom skickligt utnyttjande av de växlande politiska situationerna under det stora kriget mot Karlago (från 408 f. Kr.) lyckades genomdriva sin upphöjelse till militärdiktator (405 f. Kr.). Huvuduppgiften för D. blev alt hävda sin vunna ställning under kamp mot kartagerna. Det första kriget slöts genom fred 404 utan någon större förändring av det politiska läget; ej heller de övriga krigen mellan D. och Kartago (397—396, 393—392, 383—382) ledde till att D:s’ mål, kartagernas fördrivande från och hans egen supremali över Sicilien, uppnåddes, utan Sicilien delades slutl. i en v., Kartago tillhörande del, och en ö., över vilken D:s’ supremati erkändes, med floden Halykos som gräns. Vittsvävande i sina planer, eftersträvade D. sannolikt herravälde över alla de italiska grekerna; han lyckades driva det därhän, att den s. ö. delen av det grekiska Syd- italien upp till Krolon kom under hans omedelbara övervälde. Uteslutet är ej, alt hans planer sträckte sig ännu vidare; han underhöll livliga förbindelser med de italiska folken, med galler och iberer, förde krig med etruskerna och förvandlade genom anläggande av kolonier Adriatiska havet till ett syrakusanskt inhav. D. var en dådkraftig och rasllöst verksam man med högtflygande planer; han var, kan man säga, den förste grekiske härskaren i stor stil. Snillrik politiker, gjorde han en utomordentlig insats i den grekiska västerns och väl även de italiska folkens historia; hans hemstad blev genom honom den grekiska världens största och starkast befästa stad. Hans talang sträckte sig även över andra områden; vid hans andra krig mot Kartago byggdes för första gången fyr- och femroddarfar-lyg och konstruerades den senare så viktiga katapulten (se d. o.). Ä andra sidan var D. genom sitt förakt för all tradition typen för en politisk uppkomling. C. F. 2) D. d. y., den föregåendes äldste son och efterträdare, upphöjdes vid faderns frånfälle (367 f. Kr.) av militärpartiet till hans efterträdare. D. var en svag, nyckfull och njut-ningslysten natur och, eftersom fadern aldrig medgivit honom andel i regeringsbestyren, ej alls beredd för sin post. Avgörande för hans bana blev fiendskapen med Dion (se denne), och 356 måste han abdikera. D. var därefter herre över endast Rhegion och Lokroi i Syd-italien, av vilka det förra 351 frånrycktes honom. 346 erbjöd sig ånyo ett tillfälle för honom att sätta sig i besittning av Syrakusa, och han härskade en kort tid där, tills han fördrevs av korintiern Timoleon (se denne) 345. D. fördes till Korint och levde där ännu på Alexander den stores tid; enl. en obestyrkt tradition skall han slutl. ha råkat i armod och måst försörja sig som lärare. C. F. Diony'sios från Halikarnassos, grekisk talare och historieskrivare under kejsar Augustus’ tid, huvudsaki. bosatt i Rom, författade bl. a. en romersk historia (»Romaike archaiologia») i 20 böcker, omfattande liden från romarrikets begynnelse till 265 f. Kr., ett retoriskt uppkok på äldre källor, av vilket vi äga kvar böckerna 1—10, större delen av bok 11 samt fragment. Värdefullare äro D:s’ este-tisk-retoriska skrifter, i vilka han söker utveckla teorierna för atticismen (se d. 0.). Uppl. av romerska historien äro utg. av C. Jacoby (4 bd, 1885—1925), av övriga skrifter av H. Usener och L. Radermacher (2 bd, 1899— 1929). W.N. Diony'sios AreopagPta, en enl. Apg. 17:34 av Paulus till kristendomen omvänd grek, enl. — 401 — - 402 —