DIOXIVINSYRA Dioxivinsyra, HOCO . G(OH)2. C(OH)2COOH, bildas vid salpetersyrlighets inverkan på pyro-katekin, protokatekusyra el. guajakol. D. användes för framställning av färgämnet tartra-sin. Lj. Diphtheri'tis, med., se Difteri. Diphy'Ila, ett släkte blodsugande fladdermöss (se d. o.). Diplacu'sis, dubbelhörsel, uppträder i enstaka fall vid öronsjukdomar och kommer till stånd därigenom, att det angripna örat uppfattar en viss ton falskt, högre el. lägre än det friska, varigenom besvärande dissonanser kunna uppstå. T. S-g. Dipleidoskop [-å'p], ett av den engelske urmakaren Dent 1844 konstruerat instrument för att observera det ögonblick, då solen el. en stjärna går genom meridianen, och därigenom bestämma tiden. Metoden förbättrades 1846 av Steinheil. Se Passageprisma. Ch. Dipleurula [-pléu'-] kallas den gemensamma bilateral-symmetriska larven hos Cælomo'pora (se d. o.). D. karakteriseras av en långsgående cilierad ring runt om det insänkta munfältet. Munnen ligger framåt på buksidan, analöppningen i bakändan. På sidorna av tarmen pariga cælomsäckar, av vilka de främre äro försedda med öppning utåt. O. C-n. Diplex-telegrafering, telegrafering å en och samma ledning av två olika telegram i samma riktning. D. grundar sig på principen att det ena sändaresystemet arbetar med strömmar av växlande riktning, det andra med strömmar av växlande styrka. Se T e 1 e g r a f. C.T. S. Diplo'docus, ett släkte utdöda kräldjur, se Dinosaurier. Diploe'. Kroppens platta ben äro i regel uppbyggda av en yttre och en inre kompakt benskiva och mellan dessa en spongiös benvävnad (se d. o.). Denna senare kallas d. och är olika kraftigt utbildad i de olika platta benen liksom också hos olika personer. D. kan emellanåt, i t. ex. hjärnskålens ben, nästan helt saknas. T. H-n. Diplogra'ptus, ett släkte graptoliter (se d. o.), som kännetecknas dära^, att tekorna sitta i två rader vid virgulan, bildande en spetsig vinkel med denna. D. uppträder i mitten av undersilur och fortsätter upp igenom den nedre delen av översilur. K. A. G. DlploUd, diploi d i s k, om celler (och individer uppbyggda av celler), vilka ha dubbelt kromosomantal. Motsatsen är h a p 1 o i d med enkelt kromosomantal. Med kromosomantalet följer även, att den diploida cellen har dubbel uppsättning arvenheter (se d. o.). De högre djuren och växterna äro alla diploida, och endast deras könsceller (se d. o.) äro haploida. Hos de lägre växterna finnes en diploid generation (ormbunksplantan, mossornas sporkapsel, algernas befruktade äggcell) och en tydligt utbildad haploid (ormbunkens prothallium, den gröna mossplantan, själva algen). Jfr Ä r f t-1 i g h e t s 1 ä r a. J. R. Diploko'kker benämnas de kokker, som äro lagrade två och två. Till dem höra bl. a. pneu-mokokker, gonokokker och meningokokker (se Bakterier). A. Fl. Diplom [-å'm] (grek. di'ploma, eg. dubbelt sammanlagt, hopviket, till diplo'ein, dubbelvika), i antiken en för skriftens skyddande hopviken urkund, vanl. en officiell skrivelse från kejsaren el. senaten. D. var vanl. av papyrus, senare av pergament, även lertavlor användes som d. — D. betecknar efter Mabillons »De re diplomatica» (se D i p 1 o m a t i k) inom historisk vetenskap en vanl. offentlig handling, huvudsaki. från medeltiden. Benämningen har dock under senare tid mer och mer undanträngts (se Urkund) men lever kvar i orden diplomatik, diplomvetenskap, diplomatarium (se d. o.). En underavd. av »Monumenta Ger-maniæ historica» (se d. o.) bär titeln »Diplomata». — I modernt språkbruk betecknar d. ett dokument, utfärdat av någon inst. el. dyl.; dess innebörd kan variera betydligt, t. ex. d. på adelskap, doktors-d., d. från högskola, d. som utmärkelse för deltagande i utställning, etc. W. N.; L A. Diploma't (fra. diplomate, ytterst till grek. di'ploma, urkund), statsfunktionär med uppgift att handha officiella förbindelser med främmande stater (se Diplomati); sändebud i utlandet med närmaste underlydande. Under benämningen diplomatiska kåren plägar man sammanfatta alla beskickningsche ferna i en huvudstad jämte deras underlydande diplomatiska personal. Det sändebud inom högsta rangklassen, som varit längst i tjänst å ifrågavarande ort, plägar fungera ss. kårens doyen-, denne äger företräde framför övriga sändebud och tjänstgör vid vissa tillfällen ss. dessas taleman. Jfr Beskickning. J. E. N. Diplomata'rium, huvudsaki. i de nordiska länderna använd beteckning för skriven el. i sht tryckt samling av urkunder, belysande vissa på olika sätt avgränsade historiska ämnen, oftast rörande medeltiden. Sv. arkivforskare och samlare hade redan tidigt upplagt dylika d.; så t. ex. kallas örnhielms, Peringskiölds och Hadorphs (se dessa) avskriftsamlingar från 1600-talet d. Bestämdare planer på insamlande och utgivande av d. förekommo i Danmark och Sverige under 1700-talet, sedan — 411 — — 412 —