DIRIKS stående av c:a 90 % koppar och c:a 10 % aluminium. D. är till färgen guldgul, har stor motståndsförmåga mot frätning och kan genom polering bibringas hög och varaktig glans. D. användes företrädesvis för bordsbestick och prydnadsföremål av olika slag. I. S. Diriks. 1) Christian Adolph D., dansk-norsk jurist och politiker (1775—1837), fullmäktig i Hof- og Stadsretten i Köpenhamn 1800, överflyttade 1806 till Norge, där han s. å. blev assessor i Kristianssands stiftsoverret, 1812 byfoged och sorenbirkeskriver i Larvik. Medl. av riksförsamlingen på Eidsvold 1814, invaldes D. i konstitutionskommittén och spelade som dess sekreterare en betydande roll vid grundlagens utformning. S. å. utnämndes han till prof, i lagkunskap och generalpolitidirektör i Kristiania, var statsråd och chef för politidep. 1814—18, för de förenade justitie- och politidep. 1818—25, för kyrkodep. 1825—36. Th. 2) C a r 1 Edvard D., den föregåendes sonson, målare (1855—1930), studerade först arkitektur, men småningom mognade hos honom beslutet att ägna sig åt målarkonsten. D. var många år bosatt i Frankrike och tog starkt intryck av impressionismen samt stod f. ö. i nära kontakt med franskt konstliv men var trots detta typiskt norsk i sin konst. Han valde med förkärlek sina motiv från den norska kusten och skildrade den helst i hårt väder, storm och snö, ss. »Brygga i storm» (Bergens museum). D:s’ arbeten, som höra till det djärvaste och friskaste i nyare norsk målarkonst, ha för sin energiska målningsstil väckt stor uppmärksamhet i modernare konstkretsar, särsk. i Frankrike. Han intresserade sig mindre för soberhet i teckningen; huvudsaken var för honom att genom bred pen-selföring och kraftig färggivning åstadkomma ett övertygande intryck av ljus, luft och rörelse. M. Bjn. 3) Anna D., f. Westerberg, den föregåendes hustru, svensk-norsk konstnärinna (f. 1870), har framträtt med skulpturer samt dekorativa arbeten av skilda slag; hon fick bl. a. ett av prisen för kartonger till glasmålningar i Trond-hjems domkyrka (1908). E. W. Dirk, tåg som leder från en masttopp till den yttre ändan av en till masten fästad bom. Med d. stöttas bommens ytterdel i vertikalled. H. S-k. Dirke, grek, myt., maka till konung Lykos, vilken lät D. plåga hans brordotter Antiope; dennas söner, Amfion och Zethos, togo sedan hämnd på D. genom att binda henne med håret vid en vild tjur, som släpade henne till döds. D:s död har ofta framställts i konsten; till våra dagar bevarad är den vackra mar morgruppen, den Farnesiska tjuren, av Apollo-nios, nu i Neapel. W. N. Dirksen, Heinrich Eduard, tysk jurist (1790—1868), 1812 e. o. prof, i Königsberg, 1817—29 ord. prof. där. D. var en av föregångsmännen till den senare språkligt-histo-riska riktningen inom rättshistorien och har utg. åtskilliga arbeten i romersk rätt. E. K. Di'rschau, po. Tczeiv, stad i vojevodskapet Pomorze, Polen, vid Weichsels v. arm, 35 km. s. om Danzig; 16,402 inv. (1921). Viktig järnvägsknut. Två väldiga järnbroar föra över floden. Betydande industri: socker, papper, cement, mjöl, maskiner, gjutgods m. m. — D. var ett av de många under 1600-talets krig livligt omstridda fästena vid Weichsels nedre lopp. Under en strid där 8/s 1627 sårades Gustav II Adolf i h. axeln av en muskötkula. Intaget av svenskarna 1655, förblev D. en av Karl X Gustavs stödjepunkter i Polen till hösten 1657, då det utrymdes. 1. M-g; T. H-m. Dirt-track [dät träk] (eng., jordbana), motorcykeltävling (hastighetstävling) på jordbana med skarpa, ask- el. kolstybbelagda kurvor utan dosering. Se Motorcykelsport. O. K-gh. Dis, meteor. Luften kallas disig, om sikten blir nedsatt genom i densamma förekommande små partiklar. Dessa partiklar kunna vara av olika natur, antal och storlek och orsaka därför mycket olika grader av disighet. Bestå partiklarna till största delen av kondensations-kärnor, förändras graden av disighet med fuktigheten, därför att partiklarnas storlek växer med växande fuktighet. Luften blir därför disig, strax innan dimma (se d. o.) bildas. D. kan även uppstå genom icke-hygroskopiska partiklar (inaktiva partiklar), ss. genom av vinden uppdriven sand. — Mängden och slaget av små-partiklar i luften kunna utgöra ett kännetecken på luftmassornas härkomst. Ekvatorialluft medför t. ex. för densamma karakteristiska partiklar och andra än polarluften. Kontinentalluft karakteriseras av andra än oceanluft o. s. v. H. K-r. Dis, myt., vanl. i plur. diser (sammanhänger med ett allm. fornvästgerm. ord, fsax. idis, kvinna, o. s. v., i fhty. även om vissa mytiska, valkyrieliknande väsen; f. ö. av omstridd härledning), fornnordiska kvinnliga mytiska väsen, som uppträda än som skydds-gudomligheter och än som fientligt stämda mot människorna. De varsla ofta om död el. uppenbara sig i dödsstunden. Kanske med rätta anses de ofta ha sitt egentliga ursprung i dyrkan av de avlidnas andar. De värna om ätt och hem och synas också ha haft med fruktbarhet och årsväxt att skaffa. På Island brukades landdisir i ung. samma betydelse som landvæt-tir (landvättar). F. ö. brukas d. ofta i st. f. — 431 — — 432 —