DISCIPLIN undervisningen och har flera colleges under sin ledning, t. ex. Bethany college i Virgina grundat av A. Campbell, och har stor utbredning i Amerika. S. N. Discipli'n (lat. discipli'na, till disci'pulus, se Discipel), skolning, undervisningsämne, vetenskapsgren; tukt, i sht skol- och militärtukt. Krigsv. D. kallas i mera inskränkt mening den ovillkorliga krigslydnaden, manstukten. 1 djupare bemärkelse bör man i d. ej blott innefatta den yttre lydnadsplikten utan jämväl den enskildes självtukt och personliga insats till nåendet av ett gemensamt mål. Så fattad av personal i alla grader är d. en grundval för framgångsrik militär verksamhet och kan anses bottna i den enskildes uppfostran och karak-tärsdaning. Då bland ett stort antal människor denna givetvis i en del fall ej kan fylla måttet, kräver d. stödet av en ändamålsenlig krigslag-stiftning. E. O. B. Kyrklig d., se Kyrkotukt. Pedag. I antiken skilde man mellan precep-tor och pedagog; preceptorn undervisar med mildhet (jfr Platon, »Lagarna», kap. 7), pedagogen korrigerar lärjungens beteende med skärpa. I äldre tid synes man allmänt ha betvivlat straffets förmåga att befordra förvärv av kunskaper, »som stanna i själen», och endast ansett det lovligt vid moraliska fel. Med uppkomsten av klassundervisning sammansmälte emellertid i allm. lärarens och disciplinmästarens funktioner, och under inflytande av tron på barnets medfödda syndafördärv m. m. blev den viktigaste uppgiften för uppfostran att öva en i yttersta detalj gående kontroll av lärjungarnas uppförande, med anlitande av undertryckande och restriktiva åtgärder, särsk. tvång, el. straff. — Herbart, vars pedagogiska tankar ännu allmänt efterverka i tyskt och sv. skolarbete, skiljer på Begierung, som verkar genom barnets sysselsättande, tillrättavisning, hot och straff, medelst lärarens auktoritet och barnets vana vid reflexionslös lydnad, uppmärksamhet etc. under de tidigare skolåren, och som endast åsyftar ordning i nuet, utan att vilja omedelbart påverka barnets väsen, samt Zucht, d. v. s. karaktärsuppfostran, som avser att skapa sedlig karaktärsstyrka genom sedligt bildande undervisning, lärjungarnas ledning till själviakttagelse och moralisk reflexion, jämte straff, belöning o. s. v. — Disciplinproblemets utveckling i U. S. A. har framför allt påverkats av att Kindergarten allmänt ha införts. Genom att göra barnets självverksamhet till centrum för uppfostran ha dessa kunnat skapa en undervisning och uppfostran utan klassform, men i hög grad väckande och även för barnets handlingsliv utvecklande. Ett flertal nyare peda gogiska strävanden i U. S. A., t. ex. project-metoden (se d. o.) m. fl., uppdela skolklasserna i arbetsgrupper (jfr Daltonplanen) och ge självverksamheten största möjliga plats. Den för dessa nya arbetsmetoder behövliga ordningen i skolan uppehälles med vida mindre möda än i gammaldags skolformer, och därför anlitas stundom självstyrelse (se d. o.) i skolan, genom lärare dirigerat sällskapsliv m. m., vilket allt radikalt förändrat d. i den amerikanska skolan. Av psykologiskt och pedagogiskt värde äro särsk. de under senare år utförda utredningarna av Dewey och Kilpatrick angående skadorna av tvång som förnämsta drivkraft vid undervisningen, dess benägenhet att alstra inre motstånd, intresselöshet, fusk och mindervärdigt arbete, samt deras utredning av intressets väsen och verkningssätt. Efterbildningar av denna nya typ av skolarbete med åtföljande förändring i behov av d. etc. betecknas i Sverige ss. reformskolor, deras pedagogik som r e f o r m p e d a g o g i k (se d. o.). G. A. J. Discipli'na clericaTis (lat., »lärjungens undervisning»), medeltidens äldsta novellsamling, sammanställd på latin ss. exempelsamling för kristlig morallära av den spanske juden Petrus Alfonsus några år sedan han 1106 blivit döpt. Stoffet, 36 merendels helt korta berättelser, har hämtats ur arabiska sagosamlingar och har utövat stort inflytande under medeltiden. — Litt.: A. Hilka & W. Söderhjelm, »Petri Alfonsi D. c.» (1911). v.S-iv. Discipline'ra (mlat. disciplina're), lära ordning och tukt, vänja vid lydnad, lära att lägga band på sig. Discipli'nkompaniet sammansattes av utstraf-fat (ur rullorna struket) manskap vid arméns värvade trupper och flottan, vilka där uttjäna-de återstående värvningstid. D. var förlagt till Karlsborg, senare till Varberg och upphörde 1897. E. O. B. Discipli'nmål kallas sådana mål, i vilka befälhavare, som äger bestraffningsrätt, kan ålägga disciplinstraff (se d. o. och A r r e s t). Dylik rätt tillkommer reg:s- (kår-) och högre chefer samt befälhavare med minst kaptens grad för detacherad avdelning el. för fartyg, samt i krig befälhavare över kompani med minst underofficers grad. I vissa fall, bl. a. då sträng arrest anses påkallad el. den felaktige upphört tillhöra krigsmakten, skola d. behandlas av krigsdomstol. E. O. B. Discipli'nstadga av 1899 med bestämmelser för disciplinstraff är sedan 1916 upphävd och ersatt med motsvarande bestämmelser i 1914 års strafflag för krigsmakten och lag om krigs-domstolar m. m. samt 1915 års militära be-straffningsförordning. E. O. B. — 435 — — 436 —