DISKONTINUITETSYTA dels skapade de genom sina 3 %-reverser och »assignationer» (se Diskontkompaniet) ett sedel-substitut, som fick en vidsträckt användning som betalningsmedel, och dels blevo de genom sin låneverksamhet förlagsgivare åt väsentliga delar av landsortens näringsliv. För denna senare verksamhet blev det av avgörande betydelse, att d.-rörelsen i Stockholm övertogs av det vid 1800 års realisationsplan upprättade Riksdiskontverket (sed. o.). Detta verk bedrev icke någon inlåningsrörelse, och Stockholm erhöll sålunda därmed icke något inst., som mottog pengar mot ränta. Malmö diskonts skickliga ledning beslöt därför 1804 att anställa ett ombud i Stockholm med uppgift att mottaga insättningar mot de vanliga 3 % reverserna. S. å. erhöll även Göteborgs d. liknande ombud i Stockholm. Då endast insättningar fingo göras i Stockholm men ej utlåningar, blev resultatet, att betydande penningsummor från Stockholm ut lånades till diskonternas kunder i landsorten, vilket var av stor vikt för Göteborgs och Malmös utveckling. Diskonternas lånerörelse inskränkte sig emellertid icke endast till dessa städer. Värmlands bergsindustri erhöll exempelvis betydande förlagskapital av Göteborgs d. — Diskonternas verksamhet lämnade länge betydande vinster. En svaghet för dem var likväl allmänhetens ovana vid att placera pengar i bankinrättningar. Så snart en kris uppstod, rusade insättarna till diskonterna för att uttaga sina insättningar. Då dessa höllo ytterligt små likvida belopp tillgängliga, uppstod vid varje sådan rusning betydande svårigheter, vilka övervunnos genom hjälpåtgärder från Riksbankens sida. Under normala förhållanden beredde stundom placeringen av de insatta beloppen svårigheter. Vid ett tillfälle sökte t. o. m. Göteborgs d. att genom insättningar genom bulvaner placera sitt överskott i Malmö d., men då Malmö d. begagnade samma metod gentemot Göteborgs d., visade sig åtgärden olämplig. Under högkonjunkturen 1810—12 stodo diskonterna synnerligen starka, och allmänt klagades över att de genom sina sedelsubstitut bidragit till inflationen. Den efter högkonjunkturen följande krisen och depressionen förmådde diskonterna icke överleva. Till en början berodde svårigheterna på att insättarna uttogo sina penningar för att i den fria marknaden erhålla högre ränta än den av diskonterna tillämpade 3 %. När sedan depressionen fortsatte år efter år, ledo diskonterna stora förluster å låntagare, som inställde betalningarna. Särsk. råkade Malmö d. ut för stora förluster, som styrelsen sökte dölja genom falsk bokföring. Härigenom tvingades dis konterna att upphöra med sin verksamhet 1817. Förutom diskonternas redan påpekade stora betydelse för näringslivet ha de ett bank-historiskt intresse ss. varande »Europas första affärsbanker utanför England» (Brisman). — Namnet d. har sedermera använts av vissa penninginrättningar, ss. »Handelsdisconten i Malmö». — Litt.: S. Brisman, »Sveriges affärsbanker. Grundläggningstiden» (1924). T. E-r. Diskonte'ring, se Diskonto. Diskontinue'rlig, icke kontinuerlig el. sammanhängande, (då och då) avbruten, ryckvis framskridande. — D. utbredning, biol. Under det att de flesta fam., släkten och arter inom djur- och växtriket ha en sammanhängande utbredning av mer el. mindre utsträckning, finnas många ex. på att en art, ett släkte el. en fam. uppträder på från varandra vitt skilda områden. Orsakerna härtill har man sökt än i klimatologiska förändringar (se B i-polaritet och Relikter), än i förskjutningar av kontinenterna under äldre jordperioder, än beträffande växter och lägre djur i transport av ett el. annat slag, än i en parallell, s. k. polytop utveckling, då en och samma art skulle uppstått på olika ställen ur en och samma stamform. O. C-n. Diskontinuite'tsyta. Om i luften ett meteorologiskt element, ss. lufttryck, vindhastighet, fuktighet, temp., el. i allm. en egenskap hos luften från en plats till en annan närbelägen plats är avsevärt olika, säges det mellan dessa platser finnas en diskontinuitet. Ofta kan man avskilja två områden i lufthavet från varandra genom en s. k. yta, så att någon el. några egenskaper på vardera sidan av denna äro olika. Man kallar denna yta för d., ehuru det eg. är en smalare el. bredare zon, varest någon egenskap hos luften mycket snabbt förändras, så att den blir märkbart olika på ömse sidor om zonen men på varje sida är relativt konstant. — I modern meteorologi äro särsk. de d. viktiga, vilka skilja luftmassor med olika temp. från varandra, el. ytor, som skilja områden åt, inom vilka temp. ändras med olika hastighet. I båda fallen äro då oftast också t. ex. lufttrycks-, fuktighets- och vindförhållanden olika. Exempel på d. av det förra slaget finnas i våra cykloner (se d. o.). De d., som påträffas i dessa, betraktas ofta endast som delar av polarfronten, som utgör gränsytan mellan kall polarluft och varmare, från s. kommande luft. Sedan gammalt känner man, att kall luft under klara nätter, särsk. under vintern, samlas i dalar, så att temp. på berg däromkring blir högre än i dalarna. Mellan den kalla och varma luften kan då tänkas en d. — Den viktigaste av det andra slaget d. är — 441'— — 442 —